mi mariposa

By tonarsromaner

55.1K 2.6K 978

"Du är som en fjäril. Innan man lär känna dig så är du blyg och tystlåten. Du håller det mesta för dig själv... More

Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Kapitel 16
Kapitel 17
Kapitel 18
Kapitel 19
Kapitel 20
Kapitel 21
Kapitel 22
Kapitel 23
Kapitel 24
Kapitel 26
Kapitel 27
Kapitel 28
Kapitel 29
Kapitel 30
Kapitel 31
Kapitel 32
Kapitel 33
Kapitel 34
Kapitel 35
Kapitel 36
misstag eller mirakel?

Kapitel 25

1.1K 65 35
By tonarsromaner

En vecka hade passerat med en väldans fart. Allting var bra mellan mig och Agnes.
För stunden var vi hos Love och Julia i deras lägenhet. Klockan var strax efter sju och vi åt middag med dem. Vi satt vid deras matbord i vardagsrummet. Stämningen var underbar. Vi klickade otroligt bra och hade umgåtts väldigt mycket på senaste tiden.

När vi hade ätit färdigt allihop så dukade jag och Love av bordet. Vi gick ut i köket och började plocka in i diskmaskinen.
"Agnes är en riktigt härlig tjej" sa Love. Jag nickade medan ett leende spred sig på mina läppar.
"Ja, det är hon verkligen!"
"Du lyckades tillslut. Du vann vadet! Jag trodde faktiskt inte att du skulle klara av det" sa Love med en retsam ton. Jag gav honom en anklagande blick och suckade.
"Sluta, Love. Inget mer prat om det" mumlade jag.
"Okej, okej. Du får väl tåla lite skämt" muttrade Love med händerna i luften.
"Men då antar jag att jag vann, du gav ju upp" sa Love. Jag suckade irriterat.
"Jag gav inte upp, jag drog mig ur" sa jag sammanbitet.
Jag ställde in den sista tallriken i diskmaskinen och stängde luckan.
"Kom nu" sa jag och började gå mot vardagsrummet. Love följde efter.

Agnes och Julia hade förflyttat sig till soffgruppen i vardagsrummet. Jag och Love gick dit. Love satte sig tätt intill Julia och jag slog mig ner bredvid Agnes. Jag försökte möta hennes blick men hon ignorerade den. Jag kände att hon var spänd. Jag höjde ögonbrynen och skulle greppa tag i hennes hand när hon reste sig upp och harklade sig. Hon kollade på klockan.
"Jag ska gå och säga hejdå till mina föräldrar, de ska åka hem nu ikväll. Tack för en trevlig middag. Vi hörs" sa Agnes snabbt. Jag reste mig upp och tänkte följa med men Agnes skakade på huvudet.
"Jag gör helst detta själv, om det är okej" mumlade hon lågt så att bara jag skulle höra. Jag nickade sakta.
"Hälsa från mig" viskade jag och pussade henne på kinden innan hon skyndade sig ut från lägenheten.
"Love, ska vi dra till baren? Det börjar bli dags" sa jag när ytterdörren smälldes igen. Love nickade.
Vi reste oss upp.
"Godnatt, boys. Ha det så kul" sa Julia mjukt. Hon gav mig en kram och kysste Love.
"Godnatt" svarade vi tillbaka innan även vi lämnade lägenheten.

Kvällen i baren var seg. Det hände inte mycket. Vid midnatt kunde vi stänga.
"Ses imorgon, godnatt" ropade jag till Love när vi skildes åt i lobbyn.
"Godnatt" ropade han tillbaka.
Jag åkte upp till lägenheten. Det var tyst, knäpptyst. Det brukade vara tyst, men det kändes annorlunda denna gång.
Jag gick ut till balkongen, Agnes brukade sitta där, men det gjorde hon inte. Hon hade väl gått och lagt sig. Tyst smög jag jag mot sovrummet. Dörren gnisslade en aning när jag öppnade den. Sängen var tom. Jag höjde ögonbrynen och svepte blicken över sovrummet. Hon var inte där. Jag skyndade mig bort till gästrummet där Agnes hade bott innan vi blev tillsammans. Där var hon inte heller. Hjärtat började slå hårdare i bröstet.
"Agnes?" ropade jag, om och om igen.
Jag letade efter henne i hela lägenheten. Hon var inte där. Tillslut kom jag in i köket, orolig och andfådd. En lapp låg på köksön. Rubriken var "Hej, Liam". Jag lugnande ner mig en aning. Hon kanske bara var och handlade, eller tog en promenad.
Men så fort jag började läsa lappen försvann lugnet. Hjärtat dunkade hårdare och snabbare än någonsin. "Hej, Liam. Jag visste att jag inte skulle kunna säga det här till dig personligen så jag skrev ett brev. Jag var så sjukt glad över att jag har fått lära känna dig och att du har tagit hand om mig, men nu är jag inte lika säker. Jag trodde att det vi hade var på riktigt, att du älskade mig. Men tydligen inte. Du slog vad om mig med din bror? Vem gör en sådan sak?
Jag har tappat respekten för dig, Liam. Jag föll för dig, för dig som spelade med mig.
Förlåt, men när du läser detta är jag i Sverige. Tack för sommaren, men jag hoppas att vi aldrig ses igen.
Ps. Du vann inte vadet, du förlorade både vadet och mig."
Tårarna rann ner för mina kinder. Med skakande händer knycklade jag ihop pappret och slängde iväg det.
"Fan" skrek jag och sparkade till en stol. Jag bankade nävarna i köksön.
Sakta sjönk jag ner mot väggen. Frustrerat drog jag händerna genom håret.
"Fan, fan, fan" mumlade jag medan tårarna rann och bildade blöta fläckar på mina kläder och på golvet.
Vad skulle jag ta mig till? Agnes var mitt allt. Jag älskade henne.

Efter några timmar hade tårarna tagit slut och kroppen hade slutat skaka. Försiktigt reste jag mig upp från golvet. Huvudet snurrade och synen var suddig på grund av alla tårar.
Jag hade bestämt mig. Jag skulle ta tillbaka Agnes. Jag var tvungen att berätta sanningen för henne.

Hastigt slängde jag ner några få klädesplagg, laddare, mobil, plånbok och pass i en bag. Jag slängde upp bagen på axeln och drog på mig en mörkblå tjocktröja och min keps. Snabbt tittade jag mig i spegeln. Mina ögon var en aning svullna.

Innan jag kunde lämna hotellet var jag tvungen att prata med Love.
Jag knackade på dörren till deras lägenhet. Det tog några minuter innan Love öppnade dörren i kalsonger. Han var precis nyvaken och kisade av det starka ljuset.
"Liam? Varför är du vaken nu? Klockan är fyra?" utbrast Love och drog handen genom håret.
"Kan du öppna poolen imorgon och berätta för gästerna att de får bada utan badvakt imorgon? Och sedan täcka för mig i baren igen?" bad jag. Min röst var svag och skär. Love rynkade på pannan.
"Vart ska du?" frågade han tveksamt.
"Jag måste fixa en grej som jag har ställt till med. Snälla, Love" mumlade jag. Han nickade.
"Visst, men gör inget dumt" uppmanade Love. Det var min tur att nicka.

"Stockholm Arlanda, gate 23, 06.10" läste jag på skärmen. Jag skyndade mig fram till incheckningsdisken. Kvinnan som satt bakom den blickade upp mot mig.
"Finns det en biljett till planet till Stockholm klockan 06.10?" frågade jag på spanska. Kvinnan flyttade blicken på datorskärmen. Hjärtat bultade i bröstet.
"Det finns en biljett."

•••
Lite rörigt kapitl, men dramaaaatiskt!! Förlåt för dålig uppdatering, men det har varit mycket.. Så vad tror ni kommer hända? Var det rätt av Agnes att lämna Liam? Hur ska Liam få tillbaka Agnes?
Btw ge mig lite feedback!! Kommentera!! Skicka meddelande!!! Jag blir så glad när jag får läsa era fina kommentarer!!
Puss & kram <3

Continue Reading

You'll Also Like

368K 5.4K 79
Tänk er den typiska kliche berättelsen om en opopulär tjej och kille som hatar varandra. Linnea är den där typiska tjejen som inte bryr sig så mycket...
10.9K 111 58
Emilia är 16 år. Hon är en helt vanlig tjej i 1:an som aldrig direkt brytt sig om killar förens hon på en fest tvingas kyssa Jack under snurra flaska...
29.3K 611 135
Fyra syskon, ett mål - Att ta hand om varandra trots allt som hänt när Noah och Lexi var yngre. Det är inte alltid lätt. Följ med på resan som starta...
Fireproof By CLAUDIA

Teen Fiction

372K 7.7K 129
"Jag får inte älska dig, men jag gör det ändå"