~Beas perspektiv~
"Felix släpp mig" skrattar jag. Han springer med mig i hans famn på bryggan. De blåa ögonen som tillhör honom kollar in i mina gröna ögon och han flinar stort.
"Okej" säger han, fortfarande med flinet. Sagt är gjort och jag hamnar under vatten ytan. Direkt möts jag av något kylande omkring mig. Jag menade att han skulle släppa ner mig på bryggan, inte kasta ner mig i vattnet.
För att vara utomlands i ett varmt land så är havet väldigt kallt, det är för kallt. Det kyler för mycket, även om det ska vara svalkande så kunde det ändå vara några grader varmare.
Jag simmar upp till ytan och torkar bort det rinnande vattnet vid ögonen. Något jag hatar är att få salt vatten i ögat, det svider som bara den och jag får endast panik. Sedan kliar det i mina ögon resten utav dagen ifall jag får för mycket salt vatten i ögonen.
När jag öppnar ögonen står Felix, Omar och Ogge på bryggan, alla tre gap skrattar och jag ger dom en sur min tillbaka. Jag försöker iallafall att se sur ut, men om jag egentligen ser sur ut vet jag inte.
"Seriöst var det nödvändigt" muttrar jag surt medan jag klättrar upp för metall stegen som leder upp till träbryggan.
"Ja" skrattar Felix.
"Du skulle sett din min" fyller Ogge i, likaså skrattar han. Dom skrattar så mycket att det smittar av sig till mig. Även jag börjar skratta ,fast att jag egentligen inte är så glad pågrund av detta med Oscar. Men Felix, Ogge och Omar får mig att skratta trots allt.
Efter ett stunds badande med vattenkrig och simtävlingar går vi huttrande tillbaka till stranden. Vattnet blev varmt efter att man doppat sig några gånger men efter ett tag blev det lika kyligt igen som i början så vi bestämde oss för att gå upp och värma oss.
Omar berättar några skämt som får oss alla att skratta. Jag är så inne i alla skämt som Omar drar så jag inte märker att Oscar har kommit ner till stranden. Men när jag får syn på honom där han ligger i solstolen med endast badbyxor stannar mitt hjärta till och ett pirr lägger sig i magen. Mitt skratt avtar och med en gång känner jag skulden över mig, jag känner mig som världens elakaste människa. Han har inte sitt glada ansiktsuttryck som han alltid haft innan allt hände, det får mig att må så dåligt för det är jag som är orsaken till att han inte är glad längre.
Jag känner hur klumpen i magen växer och tårarna bränner bakom ögonlocken. Orden han sa i central park spelas upp om och om igen i huvudet på mig. Det är så fucking slut Bea. Varje gång jag ska sova spelas orden upp i mitt huvud och det slutar med att jag gråter mig till sömns.
"Bea du lyssnar ju inte" säger Omar , man hör på hans röst att han nyss skrattar då han är helt uppe i varv.
"Öh förlåt vad sa du?" Säger jag. Jag lyckas hålla min röst i relativt normal ton trots tårarna som vill trilla ner för kinderna. Jag är helt frånvarande för alla mina tankar ligger på världens finaste kille.
"Vad kallas det när två pensionärer går på en promenad ?" Säger Omar glatt. Jag sätter mig ner på min solstol som olyckligtvis är bredvid Oscar. Det är inte så att jag inte vill sitta bredvid honom, för det vill jag. Jag vill vara så nära han som det bara går. Men när allt är upp och ner mellan oss är det bara jobbigt att vara nära honom, för varje gång jag ser honom blir jag bara mer och mera kär i honom.
"Jag vet inte" svara jag .
"Antikrundan" säger Omar och skrattar. Felix och Ogge börjar också skratta och jag ler svagt åt Omar. Jag kan liksom inte få ut ett skratt för jag är inte glad i denna stund. Ifall allt hade varit som vanligt hade jag säkert skrattat så jag fick kramp i magen i denna stund, men jag kan inte vara glad när jag vet att jag orsakat att Oscar inte mår bra.
När dom andra märker att inte jag skrattar slutar dom alla skratta. Deras glada ansiktsuttryck ändras till allvarliga, dom ger varandra blickar som jag inte kan tyda. Istället för att leka dektetiv och försöka lista ut deras blickar lägger jag mig ner i solstolen och blundar.
Jag sneglar lätt åt Oscars håll, när jag märker att han redan kollar på mig och våra ögon möts pirrar det i magen. Men så fort jag minns att det inte är bra mellan oss bildas en klump i magen. Han viker undan blicken och jag suckar svagt och blundar återigen. Jag måste verkligen prata med honom, jag orkar inte gå runt och lossas att allt är bra längre för han betyder för mycket för mig.
" Nehe killar, följer ni med mig och köper glass?" Hör jag Katia fråga. Jag öppnar ögonen och kolla åt hennes solstol. Felix , Ogge och Omar reser sig upp och de alla nickar innan de vänder sig mot mitt och Oscars håll.
"Vad vill ni har för glass ?" Frågar dom, jag inser att jag kommer bli lämnad kvar med Oscar vilket jag antar att dom planerat ihop.
"Jag kan följa med och kolla" säger Oscar och jag känner en lättnad över mig. Jag ligger hellre kvar själv än att sitta själv med Oscar , det skulle bli stelt eller kanske vi börja bråka igen. Det vill jag verkligen inte.
"Ne stanna du här, vi kan inte lämna Bea med alla våra värdesaker"säger Katia bestämt.
"Så vad ska ni ha för glass" frågar Omar för att bryta tystnaden som la sig över oss.
"choklad glass, två kulor" svarar jag. Oscar kommer välja jordgubbar och vanilj, det gör han alltid , det är hans favorit.
"Ja tar vanilj och jordgubbs glass" svarar Oscar. Jag ler lätt åt att jag hade rätt, men drar snabbt ner leendet för att inte se ut som ett creep.
"Vi är tillbaka så fort vi kan" säger Felix innan dom går iväg och lämnar mig och Oscar själva. Jag sätter mig upp med en suck och kollar mot Oscar , vi måste prata. Oscar sitter redan upp, med benen åt min solstol, jag sitter likadant fast i min solstol med benen åt hans håll.
"Eh du" säger vi i mun på varandra. Jag kollar chockat mot Oscar och han bryter ögonkontakten och kollar ner på våra fötter som nästan snuddar vid varandra.
"Eh du först" säger jag nervöst, jag känner hur mina kinder blir en aning rödare.
"Vi måste prata om... Ja du vet vad" säger Oscar med en suck. Jag nickar men kommer på att han fortfarande kollar ner i marken så jag ger ifrån mig ett mm ljud.
"Alltså .... Eh... Jag var för hård mot dig, ja menar ja drog massa slutsatser i onödan och .... Och ja gjorde slut utan att tänka mig för" säger Oscar , det sista orden mumlar han fram men jag hör dom svagt. Tårarna bränner fortfarande bakom ögonlocken och jag känner klumpen i halsen.
" du var inte hård mot mig, utan mot Ogge" säger jag med gråten i halsen. Oscar kollar frågandes upp mot mig.
"Vad menar du?" Frågar han. Jag suckar tungt.
"Oscar jag och Ogge har inte kysst varandra, jag lovar men det stämmer att jag kysst en annan... Alltså missförstå mig inte jag menade inte det, jag saknade dig och " börjar jag med Oscar avbryter mig.
"Du gjorde vad? Vem kysste du?" Säger Oscar upprört. Det var detta jag varit rädd för, att han ska blinkade och tycka jag är en idiot. Vilket jag iochförsig kan vara ibland. En tung suck lämnar mina läppar.
" Jag vet inte vem han var, jag var på fest och så drack jag för mycket men jag ska inte skylla allt på alkoholen, men en kille kysste mig iallafall trots att jag inte ville men jag drog inte ifrån för medan vi kysstes föreställde jag mig att det var dig jag kysste för jag saknade dig så, förlåt Oscar jag ville säga detta till dig tidigare men jag har varit rädd" säger jag, tårarna som länge bränt bakom ögonen rinner nu ner för mina kinder. Men jag bryr mig inte att torka bort dom. Det rinner även tårar för Oscars kinder, det gör ont i magen att se honom sårad.
"Detta var jag så rädd för när vi ingick i ett förhållande, att allt skulle fucka sig mellan oss. Det kanske är bäst att vi bara är vänner" säger Oscar. Mitt hjärta brister. Bara vänner? Mina känslor för honom blir bara större och större för vardag som går. Hur ska jag klara av att bara vara vän med honom.
~
Likt alla andra nätter låg jag i sängen med tårar rinnandes nerför kinderna. Jag grät så tyst det bara gick för att inte Ogge eller Omar skulle höra mig. Trots mina snyftningar och hulkningar har dom tidigare inte hört mig vilket har varit skönt.
Jag biter löst i täcket för att inte låta allt för mycket. Tårarna rinner nonstop nerför kinderna. Oscars mening spelas om och om igen i mitt huvud, det kanske är bäst att vi bara är vänner. Jag vill vara mer än vän till honom, men jag förstörde allt.
"Bea" hör jag Ogge säga med hes röst. Jag öppnar ögonen och kollar stumt in i väggen, var han vaken? Har han hört mig gråta?
"Mm?" Säger jag så stabilt jag bar kan, med rösten låter svag precis så jag känner mig.
"Gråter du?" Frågar han.
"Eh ne" säger jag och torkar bort tårarna. Jag hör en suck innan jag hör någon gå på golvet , stegen kommer närmre och närmre min säng.
"Kolla mot mig" säger Ogge. Jag känner hur min säng sjunker ner bredvid mig och en kropp ligger nära min.
Jag vänder mig sakta om i sängen, Ogge tänder sänglampan och jag drar täcket över ansiktet för att han inte ska se mina rödsprängda ögon. Jag hade helt glömt lampan som satt där och tänkte att han inte skulle lägga märke till de röda ögonen och tårarna på kinderna i mörkret.
"Det är okej att gråta" säger han. Jag känner hans armar kring min kropp och han trycker mig närmre honom i någon slags kram.
"Är det Oscar ?"'frågar han och jag drar ner täcket och nickar. Tårarna rinner oavbrutet och jag gömmer mitt ansikte mot Ogges bara bröst. Jag hatar när folk ser mig gråta.
Han klappar mig lätt på ryggen och hyschar en aning.
"Vad händer?" Omars oroliga röst fyller rummet. Han låter helt nyvaken på rösten då den är som Ogges , en aning hes.
Ännu en gång trycks sängen ner, jag känner hur Omar går från fotändan på sängen till bakom mig. Han sitter bredvid mig och drar löst genom mitt hår som jag älskar när någon gör. Det är så avslappnande.
"Hur är det ?" Frågar Omar oroligt. Jag suckar tungt innan jag berättar så gott det går om vad som hände vid stranden idag. Om när de var iväg och köpte glass och jag och Oscar pratade.
Dom lyssnar noga, hela tiden stryker Ogge mig över ryggen och Omar pillar i mitt hår. Tårarna slutar inte rinna och jag andas häftigt för att kunna få ut orden.
"Vi löser det, tro mig Oscar har fortfarande känslor för dig. Det märks på långa vägar" säger Ogge uppmuntrande. Jag nickar lätt, det känns inte ett dugg bättre jag menar hur ska vi lösa allt?
"Jag vet precis vad du ska göra" säger Omar , jag kollar mot honom och han kollar stolt mot mig.
"Lyssna noga nu" säger han innan han börja berätta hur jag ska visa Oscar att jag verkligen älskar honom. Omars plan var bra, riktigt bra. Frågan är bara om vi kan få Oscar till stranden imorgon kväll så planen fungerar.
•••
Ughhh är så trött och klockan är inte ens åtta på kvällen??? Har varit iväg hela dagen och köpt julklappar, när jag kom hem slog jag in dom. Älskar att slå in julklappar :D
Hopps ni gillade att kapitlet var längre än vanligt <333