~Beas perspektiv ~
Minuterna gick, timmarna tickade framåt och dagarna rann iväg som ett vattenfall, det är redan fredag. Fredag vilket innebär att jag flyger till USA idag, andra sidan Atlanten indränkt i ett plan i flera timmar.
Jag är väldigt nervös, jag ska åka flyg själv för första gången och jag har inte kommit över min flygrädsla än. När jag och killarna flög till Norge så hade jag Omar och Oscar vid min sida som stöttade mig och gav mig lugnande effekt. Nu har jag ingen, tänk om vi kraschar?
"Du har allt nu, pass? pengar? biljettern?" Säger mamma när vi står utanför säkerhetskontrollerna på flygplatsen. Jag nickar lätt, jag har kollat det minst 10 gånger innan vi åkte till Arlanda.
"Jag kan inte fatta att min lilla flicka har blivit så stor att hon ska flyga ända till USA helt själv " säger mamma stolt och drar in mig i hennes famn. Jag ler snett i kramen, det låter som om jag vore 10 år och inte 17. Fast jag känner mig nästan som en 10 åring just nu. Jag känner mig så liten, så ynklig. Det är så mycket rädsla som finns i min kropp, egentligen hatar jag att flyga. Men att jag kommer få träffa Oscar gör det så värt på alla sätt och vis.
"Mamma jag är inte tio" skrattar jag lätt när vi släpper kramen. Hon kollar mot mig och ler vänligt.
"Nej, förlåt jag vet. Men det är så fint att se dig växa upp till en sån här fin person" säger mamma leendes. Jag ger henne ett varsamt leende. Även om mamma kan vara riktigt pain in the ass och super jobbig ibland så är hon ändå så förståelig och jag älskar henne för hon finns alltid där för en även om maningars stöter bort henne.
"Tack" säger jag och ler.
Min blick lägger jag på Jakob som står bredvid mamma. Han ler mot mig och drar ut sina armar som en gest till en kram, jag ler tillbaka och besvarar kramen.
"Det kommer gå bra" viskar han i mitt öra. Han vet precis min känsla i kroppen just nu, rädsla.
Igår kväll när jag inte kunde sova gick jag in till Jakob, jag pratade med han om min enorma flygrädsla och han försökte muntra upp mig. Men det är svårt att vinna över en rädsla, det är så många steg man behöver gå igenom och så mycket mod man behöver ha för att vinna över en rädsla och det suger, verkligen.
"Mm" svarar jag med en suck. Vi drar ifrån kramen och han ler uppmuntrande mot mig vilket får mig att le. På något vänster lyckas Jakob alltid muntra upp mig. Det känns tryggt att ha honom som min bror.
"Är du säker på att du inte ska ta en tablett innan du flyger" frågar mamma. Jag skakar bestämt på huvudet.
"Tänk om jag blir jätte konstig utav tabletterna" skrattar jag nervöst fram.
"Nejdå, jag lägger ner tabletterna i din ryggsäck så får du ta dom ifall du får panik innan ni ska flyga"'säger mamma vänligt. Hon har förklarat hela kvällen igår och hela morgonen hur jag ska göra ifall jag blir rädd. Att jag skulle ta ett par tabletter som gör en lugn och som många tar ifall de är flygrädda. Jag nickar bara som svar.
"Här ta denna" säger Jakob och räcker fram sin hand till mig. Jag öppnar min hand och han lägger ner ett avlångt litet paket. Jag koller frågandes ner på det och känner hur mina kinder hettas till. En kondom. Ett litet skratt lämnar mina läppar.
"Jag tror den kommer komma till användning " säger han flinandes och vickar på ögonbrynen. Jag ler generat och skrattar. Detta var det stelaste jag fått av min bror.
"Okej jag vill inte veta vad mina barn ska göra, men ifall ni kommer ha sex så måste ni vara försiktiga och använda skydd, jag vill inte att något går fel" säger mamma allvarligt.
"Mamma" suckar jag. Ibland är hon bara för pinsam, vem börja snacka om detta mitt på en flygplats?
"Jag menar allvar Bea" säger mamma och lägger händerna på mina axlar. Hennes blick borrar sig långt in i mina ögon. Jag kan se i ögonvrån hur Jakob står och håller sig för skratt, jag slänger en sur blick mot honom vilket han vet att jag inte menar något illa med.
"Okej jag vet inte vad ni har fått för er att vi ska göra men ni kan vara lugna jag kommer inte göra nått dumt" säger jag då denna diskussion börja spåra. Mamma kollar lugnt mot mig och ler.
Efter kramar och pussar har vi sagt hejdå till varandra. Pappa hade viktigt affärsmöte så han kunde inte följa med till flygplatsen.
Just nu har jag passerat den första kontrollen och mamma och Jakob är inte längre inom synhåll. Planet går om två timmar, klockan just nu är bara 15.07 och det tar 6 timmar att flyga till New York där killarna är just nu alltså kommer jag komma dit när klockan är 24 ( 18 i New yorks tid) då det är en timmes mellan landning i London.
Min mobil piper till och jag kollar ner på den upplysta skärmen, en snap från Oscar. Jag drar snapchat notisen till höger och håller sedan min tumme mot mobilens hemknapp så den låses upp. Jag klickar in på snapen, det var en bild på en massa frukost såsom pannkakor , rostade mackor, ägg , juice , bacon och allt möjligt. Till bilden skrev han Lite godare än flygplansmat😏. Jag log lätt åt det han skrev. Både han och jag hatar flygplansmat mer än något annat. Det är så äckligt och det känns inte riktigt som mat utan mer någon konstig blandning.
Jag tog en bild på mig själv där jag drog ner läpparna i försök om att se ledsen ut. Till den skrev jag hahaha rolig du är, blir ju inte alls hungrig nu:/. Jag skickade iväg snapen och bestämde mig för att köpa något att äta , i matväg nu innan jag stiger på planet och även något godis att ta med mig in på planet.
När klockan slog 16.45 satt jag i ett flygplanssäte intill fönstret. Det kändes på något sätt tryggt att ha fönstret vid min sida då jag blir lugn av att se fin miljö, dock gillar jag inte att se den höga höjden vi kommer befinna oss på. Min rymd mönstrade Vans väska ligger på golvet framför mig mellan mina fötter. Där i har jag godis, tidningar , dator, filt , powerbanken och annat nödvändigt.
Om en kvart kommer planet att lyfta , om en kvart kommer jag sväva ovanför molnen, sväva mellan liv och död. Tänk om planet kraschar då kommer jag definitivt att falla mot en säker död.
Paniken inom mig stiger, jag känner hur mina händer börjar skaka, hur jag andas häftigare och hur svettigare mina händer blir. Jag är påväg att få en panik attack, sådant jag bara får när jag är riktigt rädd. Det slutar aldrig bra. Kanske borde jag tagit en tablett ändå.
•••
Tjoo!
Hur är erat höstlov? Mitt är bra än så länge, har dock inte mycket planerar så tar dagarna som de kommer! Men ska till emporia imorgon o shoppaaa med min mamma, ska bli riktigt mysigt!
Vad har eller ska ni göra på lovet?:)