Ingenting vill bli som förut | o.e

Tjugo nio

Oscars perspektiv ( om inget annat nämns är det alltid ur hans perspektiv )

Nervöst andas jag in ett hackigt andetag och försöker andas så djupt jag kan, vill lugna mig själv men det är svårt när tankarna gör mig otroligt nervös. Vad kommer killarna säga? Kommer de vara arga på mig för jag sabbat allt? Jag är alldeles för nervös och nojig att de kommer vara besvikna på mig, får alltid de värsta tankarna i situationer som denna.

Med en skakig rörelse sträcker jag ut min hand mot det silvriga handtaget på den svarta trädörren. Jag vet att jag måste träffa killarna förr eller senare, det kvittar om jag får en utskällning eller hat av dem nu eller om en vecka. Det bästa är om jag bara får det överstökat nu på en gång. Jag trycker ner handtaget och öppnar lugnt dörren. Nervositeten stiger om möjligt ännu mer inom mig och jag skälver hårt. Är det nu de kommer undra vadfan jag håller på med, varför jag förstör denna kväll för oss.

Direkt möts jag av deras blickar som går från oroligt till glada när de får syn på mig och jag kollar skamset tillbaka. Undra hur mycket jag egentligen tar av deras energi och glädje när jag oroa dem såhär.

"ENIIIIIS" skriker de i mun på varandra och innan jag ens hunnit blinka har de båda två omfamnat mig. Av vad jag kan urskilja i deras röster låter de glada och inte alls arga eller irriterade.

Jag kramar hårt tillbaka och andas in deras dofter, något som gör mig lugn är att känna doften utav personer jag gillar. Alla tankar snurrar runt i huvudet på mig. Är de arga på mig eller inte? Har jag förstört allt för dem?

Vi släpper kramen och direkt när deras ansikte kommer inom synhåll ger jag de ett svagt leende. Jag vet inte vart jag ska börja eller vad jag ska säga till dem. Felix kommer säkerligen bli besviken när han får reda på att jag inte hållit löftet om att äta som jag ska. Jag tror även de är besvikna på mig att jag förstört deras kväll. Vi skulle ju ha kul på scenen ikväll, visa Sverige vad vi går för. Men får istället bjuda folket på ett inspelat nummer ifrån gårdagens genrep som ändå gick otroligt bra.

"Hur är det?" Frågar Omar ömt. Jag möter hans chokladbruna ögon som vänligt ser in i mina. Han ler prövande och jag besvarar leendet.

"Okej, är lite trött" svarar jag ärligt. Även om det är mer än så som tynger ner mig har jag ingen ork till att säga det nu. De har hört nog om mig och mina dåliga tankar.

"Vad hände egentligen där ute? Sa läkaren något om varför du svimmade?" Frågar Felix oroligt och jag möter hans oroliga blick men får genast vika av då den blicken ger mig en massa skuldkänslor och ångest. Jag hatar att göra folk oroliga.

"Alltså" börjar jag samtidigt som jag slår ner blicken i marken. Jag andas djupt in men så tyst jag kan innan jag fortsätter.

"Han.... jag.... eller han sa att jag förmodligen fått i mig för lite energi denna morgon och att det därför blev ett blodsocker fall " svarar jag ärligt då det faktiskt var så läkaren sa till mig. Han sa väll lite mer detaljerat, att han ser att jag ätit för lite under ett långt tag, men det är inget jag vill berätta för killarna även om de säkerligen märkt det. Jag vågar in kolla upp, är för rädd att jag gjort dem besvikna. Men när jag inte säger något tillbaka kollar jag nervöst upp och ser hur de ger varandra en orolig menande blick. Är det för de är arga på mig?

"Ä...är ni arga på mig? Alltså förlåt för jag förstör jag me..." börjar jag säga snabbt och nervöst men avbryts av omars säkra röst.

"Nej nej Oscar vi är verkligen inte arga, varför skulle vi vara det?" Frågar han förvånat. Suckandes kollar jag först in i omars ögon sedan Felix innan jag återigen ser ner i marken.

"Jag har förstört eran.... eller våran kväll. Vi skulle ju ha så kul ikväll på scenen, visa alla vad vi går för" mumlar jag skamset. Direkt känner jag mig ledsen och otroligt självisk som förstört kvällen såhär. Jag känner hur de tar tag i varsin hand på mig och nervöst kollar jag upp i samband med när de bådar kramar om mina händer.

"Verkligen inte, vi kan ha en kul kväll här inne i logen ändå" ler Felix peppande och jag ler smått tillbaka. Jag vet inte vad jag ska känna eller säga. Alla tankar inom mig gör mig bara förvirrad och tom trotts att kroppen är fylld av så mycket funderingar känner jag mig ändå oerhört tom.

En svag knackning hörs på dörren bakom mig och förvånat vänder mig om och ska just öppna den när personen på utsidan själv gör det. När dörren öppnas helt och jag ser vem som står utanför andas jag häftigt in. När min blick möter hennes gröna ögon växer skulden inom mig till max och jag vill bara sjunka genom jorden. Hon ger mig en orolig blick och de blanka ögonen tyder på att hon har gråtit eller är nära till tårar. Jag har inte bara svikit mitt löfte Felix utan även till min livs kärlek.

••••

Har inga idéer till denna..... vad vill ni ska hända?? Ge lite förslag så ska jag försöka hitta på något bra utifrån era åsikter 🙊❤️