Ingenting vill bli som förut | o.e

Femton

Jag klickar på Bea❤ i samtals listan på telefonen ännu en gång. Samma gammal signaler som alltid kommer på när man ringer når mina öron och samla gamla telefonsvarare dyker upp. Utan att lämna ett meddelande stänger jag av samtalet och suckar tungt. Hon har varit borta i över två timmar nu och oron har inte blivit mindre direkt. Jag vet inre vad hon gör eller vart hon tagit vägen. Först trodde jag att hon bara skulle ta en liten promenad, men en promenad i två timmar känns en aning överdrivet.

Mina tankar avbryts av att det plingar på dörren. Jag flyger upp ur fåtöljen jag suttit i den senaste halvtimmen och samtidigt som jag går till dörren känner jag hur hjärtat pickar fortare. Det måste vara Bea.

Och mycket riktigt. När jag öppnar dörren möter mina ögon ett par ögon jag alltid faller för, Beas ögon. All oro släpps och jag ler glatt samtidigt som jag drar in henne i min famn. Till min glädje kramar hon hårt tillbaka.

Hennes iskalla kind snuddar vid min när vi drar ifrån kramen och jag kollar återigen oroligt mot henne. Vill inte att hon ska frysa.

"Vart har du varit? Jag har ringt flera gånger? " säger jag oroligt och backar ett par steg så att hon får utrymme till att klä av sig sina ytterkläder.

Medans hon drar av sig sin svarta tjocka vinterjacka kollar hon på mig och ler mjukt.

"Jag behövde bara lite egentid så jag gick en runda, sen mötte jag Ogge då han skulle till någon av era vänner här i området så vi pratade ett ganska bra tag sen gick jag lite till sen gick jag hem" säger hon och direkt blir jag nervös när hon yttrar att hon pratat med Ogge. Menar hon att han vet om vad jag gör? Att jag inte äter.

"S-sa du något o-om" börjar jag men hinner inte avsluta innan Be svarar mig. Hon förstod vad jag menade och skakar lugnt på huvudet.

" Nej Oscar, vi pratade inte om dig. Det är inte rätt att jag ska gå runt och " säger hon men avslutar mitt i meningen när hennes ögon landar på min hand.

"Vad har hänt? Vad har du gjort?" Frågar hon oroligt. Hon kollar oförstående på min hand sedan upp på mig sedan på min hand igen.

Jag vrider obekvämt på mig och försöker komma på något bra svar samtidigt som hon går fram till mig och tar tag i min hand. Trotts det tjocka bandaget som hindrar henne från att röra vid såren känner jag ändå smärtan. Det ömmar i hela handen och jag grimaserar lätt vid smärtan vilket hon självklart ser.

"Oscar?" Frågar hon oroligt och kollar in i mina ögon. Osäkert flackar jag runt med blicken innan den tillslut landar på min hand.

"Jj-jag s-slog i handen lite men det är ingen f-" börjar jag nervöst men avbryts återigen av Bea. Denna gången yttrar hon inget som avbryter mig utan nu lindar hon upp bandaget vilket gjorde att jag helt tappade vad jag skulle säga. All min fokus läggs på min hand. För ser hon såren kommer hon bli ännu mer orolig och jag kommer tvingas säga sanningen. Och hur kommer det låta? Jag blev arg på mig själv och slog sönder spegeln. Det hade ju inte låtit stabilt direkt.

När bandaget är upplindat kollar hon storögt på mig och jag kliar mig obekvämt i nacken. Vet att jag inte kan undgå sanningen.

"Jag kanske råkade slå sönder spegeln" mumlar jag fram. Trotts att jag yttrade det med låg röst värkar hon höra det jag sa då hennes ögon spärras upp.

" Har du fått ut all glas?" Frågar hon oroligt och jag nickar.

"Eller jag tror det iallafall" tillägger jag och hon kollar ner i min hand.

"Hur lyckades du med det?" Frågar hon samtidigt som hon inspekterar min hand noggrant för att se om något glas finns kvar.

" Vet inte" mumlar jag trotts att jag egentligen vet. Hon kollar upp på mig med höjda ögonbryn när jag yttrat meningen. Men till min lycka frågor hon inte vidare, trotts att jag ser på henne att hon inte köpte min lögn. Egentligen hatar jag att ljuga för henne. Jag vill ha ett ärligt förhållande, men ibland måste man dra till med en lögn oavsett om man vill eller inte.

••••

Borde egentligen sova men orkar inte....Världens bästa logik. Men det är jobbigt att gå upp från sängen för att fixa mig för natten och sedan lägga mig igen, ugh struggle Hahaha

Men hur mår ni? ❤