Ingenting vill bli som förut | o.e

Tjugo sex

Jag lyssnar lite halvt på vad programledarna säger under tiden som vi sitter i green room och förbereder oss mentalt inför dagens genrep. Nu  är det sista genrepet innan tävlingen är på riktigt och det är andra genrepet vi genomför framför publik. Igår var det första genrepet för publik och det gick super, allt satt som det skulle och publiken verkade älska vårt nummer. Det gör att pressen är högre idag. Vi vill sätta allt lika bra idag om inte möjligt ännu bättre.

Vår maneger Linn kommer mot oss med ett stort leende på läpparna. Väl framme vid oss slår hon sig ner på den tomma stolen och påbörjar sitt peppande talk, så som hon alltid gör innan vi ska uppträda oavsett om det är en eller tusentals människor i publiken.

" Nu vill jag att ni verkligen skiter i alla måsten, kom ihåg det viktigaste och sen gör det inget om ni glömmer något steg för ni vet hur man improviserar. Få publiken att inte märka små missar så kommer detta gå galant. Ni är grymma killar så kör bara på som vanligt, jag vill se samma goa energi som ni hade igår" säger Linn stolt och kramar sedan om oss alla, en efter en. 

När hennes pepptalk är över och programledarna pratat klart är det vår tur att gå bakom scenen för att förbereda oss inför vårat nummer. Jag reser mig ifrån den höga stolen på skakiga ben även om jag inte är så nervös. Mina ben känns som spaghetti och orken i dem är som bortblåst.

"Vafan" mumlar jag tyst för mig själv. Förstår inte varför mina ben ska vara så orkeslösa nu när jag behöver dem som mest. Jag får precis samma känsla i benen som häromdagen när jag skulle bära ner resväskan för trappan.

Jag försöker tränga bort tankarna och går med så snabba steg jag kan. Väl bakom scenen är alla i fullgång med att göra den sista touchen på sminket och andra som vant sätter på oss våra mikrofoner. En svagt pipande ljud börjar ta plats i mina öron och jag plockar förvirrat ut hörsnäckan men ljudet är kvar. Jg kollar runt på de andra som inte verkar höra det ljud jag hör och jag suckar tyst för mig själv samtidigt som jag återigen placerar hörsnäckan i örat.

Jag går efter Felix och Omar till trappan som leder upp till scenen där vi snart ska gå uppför efter att numret innan oss är klara. Allt annat ljud runtomkring som alla röster och musiken försvinner allt mer och mer samtidigt som pipet blir högre. Jag tar tag i räcket till trappan och känner återigen den svaga känslan i benen. Mitt huvud snurrar och jag får kämpa för att hålla mig uppe på benen. Jag stänger hårt ihop ögonlocken för att försöka samla mig själv.

En varm hand placeras på min axel och förvirrat öppnar jag ögonen och kollar upp, möter Omars chokladbruna ögon som oroligt ser in i mina.

" Hey hur är det?" frågar han oroligt. Hans röst låter långt borta men jag kan urskilja hans ord trotts att nästan allt annat ljud börja försvinna. Jag blinkar till och sväljer hårt. Förstår inte vad som händer med mig. Min blick landar på Felix som är på väg upp till scenen, han har stannat i trappan och är vänd mot mig. Han kollar likt Omar oroligt på mig.

" Bra" ljuger jag och greppar hårdare kring räcket innan jag går uppför trappan. Felix står kvar och  jag ser hur de båda två inte tror på mina ord. Jag höjer frågandes på ögonbrynen mot Felix sedan Omar och ser hur Felix just ska säga något när Linn manar oss att gå upp och att mikrofonerna är på satta. De ger varandra en menande blick innan de likt mig börjar gå upp mot scenen.

När vi intagit våra platser på scenen börjar låten att spelas och jag sväljer ljudlöst när jag känner hur huvudet återigen snurrar. Det pipande ljudet är kvar och musiken tonas allt mer bort.  Jag försöker fokusera på att göra rörelserna till dansen så gott jag kan men när min del i sången kommer kan jag inte längre fokusera. Huvudet dunkar samtidigt som allt snurrar och allt ljud är som borta, jag vet inte vilken del utav låten vi är i och innan jag vet ordet av det möter min rygg något hårt och kallt innan allt blir svart.

•••
Ojoj vad tror ni händer med Oscar ??

Har typ varit med om liknande situation, dock var jag inte på en scen när det hände utan var på stranden i Spanien och jag svimmade aldrig men var med om det pipande ljudet och att kroppen typ inte orka hålla sig uppe som är några av de steg man går igenom innan man svimmar, ush de va hemskt😶 men man ska bara sätta sig ner då så brukar det lösa sig 👍🏼👍🏼