Ingenting vill bli som förut | o.e

Sexton

"Now I've got a thing about---------why d'ya go and bring it out
Why've I got a thing about you
Don't know if I'm in or out-----------should I scream or should I shout
I know I gotta let it out it's true it's true

Gotta thing---gotta thing----God I wish you'd walk in
Gotta thing that's true--------a thing about you
Gotta thing---gotta thing----I've already got the ring
Anyway would do------------gotta thing about you"

Samtidigt som vi sjunger texten övar vi på danskoreografin som äntligen börja sätta sig. Om bara någon vecka ska vi tävla i Melodifestivalen men för att få till det perfekta numret gäller det att börja öva i tid. Allt måste sitta perfekt om man ska vinna svenska folkets hjärta på bara de fåtal sekunder man uppträder.

" Det såg jätte fint ut killar men ni måste spänna er mera när ni dansar så rörelserna blir mer tydliga, annars såg allt toppen ut" yttrar vår dans coach Matilda. Vi alla tre nickar till svars. Ingen av oss orkar säga något då vi är helt slut efter flera timmars övande på danskoreografi samt låttexten.

Samtidigt som vår maneger går igenom kommande grejer för dagen öppnas dörren intill dansstudion och Ogge kliver in. Han skulle idag vara med och kolla på oss, samt flika in men några åsikter då vi behövde hans hjälp med endel grejer. Det känns skönt att ha honom här då han alltid varit den som spridit lugn och flikat in med kloka grejer i vår grupp.

Vi kör igenom låten ett x antal gånger till och Ogge ger oss konstruktiv kritik, sådana småsaker som man inte själv tänker på när vi kör numret men som kan framgå tydligt och vi fixar sedan de småsakerna han kommenterar.

Men ju mer vi kör numret känner jag hur min kropp blir mer och mer utmattad. Det är som någon täpper igen mina öron så att jag knappt hör, och ett pipande ljud tar över. Jag känner mig yr och nästan svimfärdig när vi kört igenom hela koreografin för sista gången för idag.

" Ta en paus på fem minuter så ska vi gå igenom lite grejer att tänka efter pausen" säger Matilda, men jag hör henne som om jag vore under vatten. Det är en obehaglig känsla, nästan som om jag inte är i denna världen. Min kropp är här, men jag själv är långt bort.

Jag sätter mig utmattad på yogamattorna med vattenflaskan i handen. Mitt huvud känns fortfarande snurrigt och jag tar en stor klunkar av vattnet, känner hur jag börjar återgå till normalt läge igen.

"Hur är det?" Frågar Ogge som utan att jag märkt det satt sig jämte mig. Samtidigt som han yttrade orden lade han sin hand på min axel och jag ryckte lätt till.

Förvirrat kollar jag upp och möter hans oroliga blick.

"Bättre, blev fett yr bara" svarar jag ärligt och han nickar förstående.

"Behöver du något? Dextro? Frukt? Huvudvärkstablett?" Frågar han omtänksamt men jag skakar på huvudet.

"Det är bra men tack ändå" säger jag och ler tacksamt mot honom. Han ler varmt tillbaka och klappar mig två gånger med handen innan han tar bort handen från min axel och genast blir det kyligare där.

"Vad har du gjort?" frågar han sedan och nickar menande mot mitt bandage som är placerat runt min hand. Osäkert kollar jag ner på min hand och ger ifrån mig en svag suck. Är tvingad att ljuga för andra gången idag, tidigare idag frågade Omar och Felix samma sak.

"Jag fick glassplitter i handen, hade sönder en glasgrej igår och fick in glas när jag städade upp" svarar jag, delvis ärligt och delvis en lögn. Jag fick in glaset pågrund av att jag slog sönder spegeln, inte för att jag städade glaset som jag bur påstår.

Han hmmar lätt till svar. Blickar sedan ut i danssalen och lämnar en lugn tystnad mellan oss för en stund innan han återigen yttrar sig en fråga.

"Men hur är det mellan dig och Bea?" Frågar han sedan, en aning försiktigt. Oförstående tittar jag på honom, förstår inte varför han frågar det. Om det är något som han tycker verkar vara ostadigt i vårt förhållande eller om han bara frågar det för att vara artig.

"Bra, eller vad tänkte du på?" Frågar jag tankspritt och tar en klunk från vattenflaskan. Kollar samtidigt på Ogge som kollar ner på sina naglar och vänder sedan blicken till mig.

"Ne jag stötte på Bea igår och hon verkade inte jätteglad, men hon sa aldrig varför hon var upprörd också, så tänkte om ni typ hade bråkat eller om det bara var något annat hon var ledsen över" säger Ogge lugnt och kollar på mig. När han sagt klart meningen bryter jag vår ögonkontakt och min blick landar på Felix och Omar som håller på att brottas. Varför de gör det är högst oklart. Men såhär brukar de oftast hålla på.

" Mm eller alltså vi typ bråkade lite igår, det blev lite missförstånd men det var inget om vårt förhållande utan en annan grej" säger jag en aning osäkert. Vill inte att han ska fråga vidare på vad vi bråkade om. Orkar inte dra ännu en lögn.

"Ojdå, men är det löst nu?" Frågar han brytt och jag är tacksam över att han inte frågade mer om varför vi var osams.

"Jaa vi behövde nog bara liten egen betänketid också" svarar jag och Ogge nickar förstående och i samband med det slår sig Felix och Omar sig ner med en duns framför oss.

"Vad pratar ni om?" Flinar Felix glatt och kollar på både mig och Ogge. Jag höjer lätt på ögonbrynen och flinar hemlighetsfullt mot Felix, tar sedan en klunk utav vattnet för att sedan yttra mig.

"Hemligheter" svarar jag och rycker lätt på axlarna. Jag ser hur Omar öppnar munnen för att säga något men Ogge hinner före och hans ord som lämnar hans mun gör mig en aning nervös.

"Oscar hur mår du egentligen?" Frågar han och jag känner hur jag blir iskall inombords. Drar förvirrat ihop ögonbrynen och kollar upp på Ogge.

"V-vad menar du?" Får jag nervöst ur mig. Börjar ana vad han syftar på, men vill inte att det ska vara så att han upptäckt det.

Ogge blickar mot Felix och Omar som alla tre ser allvarliga ut. De ger varandra menande blickar. Vad deras blickar betyder vet jag inte. Men att de alla menar samma sak syns tydligt. Felix nickar lätt mot Ogge som sedan vrider obekvämt på sig där han sitter, kollar sedan mot mig. Hela situationen gör mig nervös.

"Eh" börjar han med avbryter sig själv genom att harkla sig. "Jag eller vi har märkt att du liksom, att du inte riktigt är som vanligt. Du äter inte lika mycket länge och det oroar oss. Vi vill dig bara väl Oscar så snälla berätta för oss varför du gör såhär" säger Ogge allvarligt och jag hör oron som speglas i hans röst. Inombords växer nervositeten och jag bryter ögonkontakten och kollar istället ner på vattenflaskan jag har placerad mellan mina ben.

Min hjärna går i högvarv och jag vet knappt vad jag ska släpp ur min mun. Helst av allt vill jag bara fly härifrån, önskar att denna fråga aldrig kommit upp. Men nu sitter jag här och tvingas att ljuga eller säga sanningen. Jag hatar att ljuga, men är för rädd för att säga sanningen.

I samma stund som jag tänkte öppna munnen för att börja prata kommer Sara, vår manager in och nästan lika snabbt går hon ut igen. Av det jag hinner se innan hon lämnar oss igen är den blick hon sänder till de andra killarna, hon verkade redan fatta vad som pågick. Som om detta var bestämt att de skulle prata om.

"Oscar" mumlar Omar och lägger sin hand på mitt knä. Får mig att vakna ur mina tankar. Jag ger ifrån mig en så tyst suck som möjligt. Kollar sedan upp och möter de sex ögon som jag inte kan kolla in i samtidigt som jag ljuger. I samma stund som jag möter deras blickar inser jag att jag inte alls vet vad jag ska säga. Hur ska jag kunna komma ur detta?

••••

kom nyss hem från hockey, Växjö lakers vann mot Malmö!!! Är så glad att de inte åkte ur spelet, Wheey!! Brukar ni kolla på hockey? Isåfall vilket eller vilka lag hejar ni på?