Ingenting vill bli som förut | o.e

Nitton

När dagens arbete i studion är klart går vi alla tre skrattandes ut ifrån byggnaden. Vi möts direkt av regn och blåst men trotts det sitter tre fans och väntar på oss. Det gör ont inom mig att se dem sitta här ute enbart för att de vill träffa oss. Att de sitter i kyla, regn och blåst för att kunna träffa oss är galet. Det känns så overkligt att några faktiskt lägger såhär mycket tid och energi på oss. Men det är samtidigt underbart att man har sådana hängivna fans.

"Heej tjejer" säger jag glatt när de rest sig upp från platsen de satt på. Jag känner igen tjejerna då dessa tre ofta bruka vistas här ute. Med båda händerna sätter jag på mig den gråa luvan för att förhindra regnet från att förstöra min frisyr. Frisyren är enligt mig den viktigaste delen av allt. Det är den som gör outfiten komplett.

Vi alla kramar om dem en efter en och tar bilder med de trotts att allt såsom håret och kläderna är kaos eftersom det regnar. Men de verkar vara glada trotts att bilderna inte var de bästa.

" Oscar jobba Bea på café tehuset vid Kungsträdgården?" Frågar en tjej med mörkbrunt hår, om jag inte minns helt fel heter hon Selma.

"Ja det gör hon, har ni varit där nyligen?" Frågar jag nyfiket och de alla nickar samtidigt.

"Vi var där nyss innan vi kom hit " svarar hon  glatt och jag nickar till svars. Ska just öppna munnen för att svara henne när Felix avbryter.

"Hörrni jag är ledsen tjejer men om ni ursäktar oss har vi bråttom till dansstudion" säger han och kollar menande mot mig. Han vet att jag har tendens till att inte kunna avsluta samtalen med fansen alltför snabbt. Jag vill oftast prata länge med dem. Det är de minst jag kan göra i situationer som denna.

"Okej vi förstår, lycka till killar" säger tjejerna i kör och vi tackar dem glatt samt säger hejdå innan vi småspringer nertill slutet av gatan där vi hoppar in i min bil som jag parkerade här imorse.

Som vanligt sitter jag bakom ratten, Felix i passagerarsättet och Omar sitter i mitten bland baksätena. Det har blivit som en vana att vi sitter såhär. Jag kör, Felix bestämmer vilka låtar  som ska strömma ut ur högtalarna och Omar brukar glatt sjunga med i låtarna eller spela in snapchat videos.

" I'm only human " sjunger Felix glatt när nästa låt börja spelas och direkt ler jag när jag hör vilken låt det är. En utav mina gamla favorit låtar. Glatt sjunger vi alla tre med i låten samtidigt som jag försöker lägga så mycket fokus jag kan på vart jag kör.

"Just what can I do
'Cause I feel the fusion
When I'm there with you
We're all chemicals, cals, cals
We are, are, are
We're all chemicals, cals, cals
We are, are, are
We, we are we chemicals, cals, cals
We are, are, are
We're all chemicals
We are
We, we, are we chemicals, cals, cals
We are, are, are, are, are
Chemicals"

"Den är sååå fucking bra" tjuter Felix glatt när droppet är kommen och jag ler glatt, kan inget annat än att hålla med.

"Jävligt bra" säger jag, med minst lika exalterad röst som han precis yttrade sig med.

"Denna låten är gammal , ta Rihanna nuuu" säger Omar bedjandes och skrattandes skakar jag på huvudet. Är inte ett dugg förvånad att han just yttrade det.  Jag skulle blivit mer förvånad om han skulle säga att vi skulle ta någon annan artist.

"Ledsen Omar, men vi är framme nu" säger jag samtidigt som jag parkera bilen i den lucka jag fann, lyckligtvis precis utanför porten intill dansstudion. Annars brukar det vara oerhört svårt att hitta en ledig plats här då dansstudion ligger väldigt centralt i Stockholm.

Vant tar vi alla tre våra grejer ifrån bagaget och går sedan med lugna steg fram till porten. Felix slår vant in den fyrsiffriga koden, håller sedan upp dörren för mig som håller upp den för Omar. Under tiden vi går emot omklädningsrummen berättar Felix om något roligt som hände honom igår och samtidigt som jag lyssnar är jag en aning försjunken i mina egna tankar.

Minnen från gårdagen när vi var här i dansstudion dyker upp och jag känner mig oerhört fånig som fick ett sådant utbrott inne på toan. Lyckligtvis upptäckte ingen att jag grät, men att någonting är fel märkte dem. Och det är det som skrämmer mig för jag vågar inte ta en sådan diskussion med dem igen som jag igår hade.

Mitt tänkande avbryts av att Felix pratande om gårdagen upphör och istället tar en ljus stämma över. Förvirrat kollar jag upp, ser Sara stå framför oss och hon kollar frågandes mot mig vilket får mig att förvirrat dra ihop ögonbrynen. Missade jag något hon sa?

"Va?" Får jag hastigt ur mig, ser Felix lin som är lika förvirrad som min.

"Jag undrar om jag får utbyta några ord med dig Oscar innan ni börjar med dagens träning" säger hon och kollar försiktigt mot mig. Nästan som om hon vore rädd för hur jag skulle agera.

"Visst" mumlar jag fram så lugnt jag bara kan. Sara ger mig ett mjukt leende innan hon ber Felix och Omar att göra sig klara inför träningen. De går vidare medans Sara och jag står kvar.

Jag vill spela så lugn och sansad jag bara kan trotts att paniken greppar tag om mig inifrån och att nervositeten stiger i samband med att hjärtat börja klappa fortare innanför bröstkorgen på mig. För visar jag någon slags nervositet eller panik kommer det göra allt värre. Det är en obehaglig känsla som tar plats inom mig då jag nästan är helt säker vad det är hon vill prata om. Och jag är långt ifrån redo att prata om det, så allt jag nu hoppas på är att detta samtalet kommer handla om något helt annat än det jag tror.

•••
Vad roligt att så många av er ville ha en Ogmar novell, jag kommer snart publicera den. Innan april månad är slut SKA jag publicera den, lovar. Jag har skrivit de tre första kapitelerna men vill ha några fler på lager innan jag publicerar den!

Nu ska jag sova, ska upp tidigt imorgon för att träna dressyr.  Sedan ska jag på släktmiddag, och på kvällen har jag inga planer!

Vad ska ni göra imorgon? Brukar ni fira påsk?