Ingenting vill bli som förut | o.e

Tjugo Två

Jag pressade i mig mackorna. Ville inte skapa några tankar eller funderingar i Beas hjärna. Trotts att de är goda kan jag inte undgå från tankarna om att dessa mackor kommer göra min mage större. För jag vet hur mycket kalorier det är i ljust bröd. Men nu är de i min mage, och jag låter det va så. Får träna extra hårt imorgon, eller kanske göra några styrkeövningar redan ikväll.

Mina tankar avbryts när Bea äntrar badrummet, endast iklädd min tjocka hoodie som är en aning lång för henne då den slutar nedanför rumpan när den på mig slutar där ryggen upphör. Hon kollar fundersamt på mig, nästan oroligt och en aning nervöst drar jag tandborsten snabbare över mina tänder och kollar bort. Börjar förstå att jag säkerligen sätt fundersam ut på ett ledsamt sätt. Vågar inte möta hennes blick, vet inte vad hon har att säga.

Jag har endast på mig ett par kalsonger och att min kropp blottas såhär mycket är inget jag känner mig bekväm med i nuläget. Det har aldrig varit något problem tidigare att visa min kropp inför henne, egentligen förstår jag inte varför det är det nu. Jag vet mycket väl att hon gillar mig för den jag är och inte enbart min kropp och att hon inte dömmer någon. Men på den senaste tiden har mina kroppskomplex ökat och nu känner jag mig obekväm i denna situation trotts att det inte borde vara så.

"Vad tänker du på Oscar?" Mumlar Bea och sträcker sig efter sin tandborste som står i den tandformade muggen på den motsatta sidan av handfatet som hon står på vilket gör att hon snuddar min mage lite lätt och en pirrande känsla uppstår när hennes hud nuddar min. Men det varar inte länge då hennes arm nästan försvinner från mig direkt. Hon sköljer av tandborsten innan tandkrämen hamnar på borsten. När hon stoppar tandborsten i munnen och börjar borsta tänderna möter hon min blick i spegeln.

Jag spottar ut den vita, skummigt tandkrämen i handfatet och möter sedan Beas blick genom spegeln. En djup suck lämnar mina läppar, överväger om jag ska säga sanningen om vad jag tänkte på eller om jag ska dra ännu en lögn. Men jag har tröttnat på alla dessa lögner, vill inte ljuga om mitt mående inför Bea. Men vågar heller inte säga sanningen.

"Träning " svarar jag, delvis ärligt då jag faktiskt funderade på om jag ska träna lite ikväll eller bara imorgon. Bea spottar, likt mig, ut tandkrämen innan hon yttrar sig samtidigt som jag återigen drar tandborsten över mina tänder och i samband med det skapa nytt lödder i min mun.

" Dansen? Eller vilken träning?" Frågar hon lugnt, nästan lite tillbaka draget som om hon inte riktigt vågar att säga det egentligen. Jag stoppar upp min rörelse med borstandes för att kunna svara henne.

"Mm" börjar jag, osäkert innan jag bestämmer mig för att fortsätta och inte undgå sanningen."eller funderade på att kanske göra lite styrkeövningar nu ikväll innan jag lägger mig. Det är ju alltid skönt att somna och vara ny duschad efter träning" säger jag en aning nervöst, hoppas på att hon inte ska fråga mer om detta. Men mina förhoppningar räckte inte till.

"Nu? Klockan är halv ett på natten Oscar? Du tränade ju hela dagen idag? " får Bea chockat men fundersamt ur sig. Jag spottar ut tandkrämen och sätter på vattnet, låter strålarna skölja ner löddret av tandkräm innan jag sköljer av min tandborste och ställer tillbaka den i behållaren.

"Jo, vi tränade en del idag men det är ju mest koreografin och kondition. Vi styrketränade inte" säger jag och bryter blicken jag delade med Bea via spegeln.  Jag känner mig så dum. Så fånig som har dessa tankar. Förstår inte varför min hjärna ska spela detta spel med mig, förstår inte varför jag inte kan få gå och lägga mig utan att få ångest för vad jag ätit under dagen eller hur mycket jag tränat.

Jag suckar djupt, ställer mig bakom Bea och virar mina armar kring hennes midja. I spegeln kan jag skymta hur ett leende träder fram på hennes smultronröda läppar och jag blir själv varm inom mig. Kan inte själv undgå från att le. Hennes leende är så fint.

Mitt huvud placerar jag på hennes axel och stänger ögonen för ett par sekunder, njuter bara av denna tid då jag mår som bäst med henne.

När hennes rörelse har upphört förstår jag att hon borstat klart sina tänder. Jag öppnar ögonen lugnt och känner hur hon vrider på sig i min famn så vi hamnar mage mot mage, hennes ansikte kommer nära mitt och jag ler igen. Hon är så fin, men jag får ett snabbt leende tillbaka innan Bea blir allvarlig och en underlig känsla tar plats inom mig. Hon kollar inte ens i mina ögon. Jag ska just fråga henne vad det är men istället yttrar hon sig och jag förblir tyst.

"Oscar varför gör du såhär?" Säger hon med skakig röst, det låter som om hon kan bryta ut i gråt när som helst och det gör om möjligt ännu ondare inom mig. Jag förstår först inte vad hon menar, men när jag smakar mer och mer på orden börjar jag tillslut ana vad hon vill komma fram till.

"Gör vad?" Säger jag förvånat och drar fundersamt ihop mina ögonbryn. Försöker låta som att jag inte vet vad hon pratar om trotts att jag nästan anar vad det är hon vill komma fram till. Jag funderar på om jag ska säga sanningen, vill inte ljuga mera framförallt inte inför henne. Men det är för svårt att säga sanningen.

Hon möter min blick igen, denna gången med en är-du-seriös blick och jag känner mig dum som lossas som att jag inte vet vad hon pratar om trotts att jag precis vet vad hon vill komma med detta, eller jag anar iallafall vart hon vill. Hennes ögon är glansiga av vad jag förmodar är tårar och jag känner hur en skuld lägger sig över mig. Hon gråter pågrund av mig. Skamset kollar jag ner i marken, vet inte vad jag ska säga. Mina händer är fortfarande placerade runt hennes höfter och hennes händer i min nacke. Men det hela känns bara fel, att stå såhär nära och diskutera detta. Jag vågar inte ens möta hennes blick nu och den är nästan omöjlig att undvika när vi står såhär nära varandra.

" Jj-jag vet in-n-nte" stammar jag nervöst fram. Känner paniken stiga inom mig och drar motvilligt ifrån henne. Allt jag vill är att känna hennes närhet, men jag vågar inte att stå såhär nära då jag lätt kan möta henens blick då och möter jag den kan jag inte ljuga.

Utan att säga någonting drar Bea in mig i hennes famn. Hon kramar om hårt på ett mjukt och mysigt sätt och med ens slappnar min kropp av vilket gör att alla känslor inom mig väller ut. Tårarna jag knappt visste jag höll inne rinner okontrollerbart nerför kinderna. Ljudet av jag om snyftar fyller badrummet och Bea drar sina naglar löst över min bara rygg, hon vet precis vad jag gillar och vad som ska få mig lugn.

" Fina fina du" mumlar Bea skakigt mot min hals samtidigt som hon lätt gungar mig sakta fram och tillbaka i hennes famn.  Trotts att orden är så betydelsefulla och jag vet att hon menar det kan jag inte ta in de tre orden. För min hjärna säger det motsatta. Det får mig att gråta om möjligt ännu mera och stressigt andas jag in ett hackigt andetag för de onda tankarna tar över min hjärna allt mer och mer.

•••

Hörrni ... förlåt
Jag suger på att uppdatera och hålla löften :/ jag sa att jg skulle publicera en ny bok innan maj började. Gjorde jag det? Neeeeehhh för jag är en seg jävel. Det är juni nu och den boken jag planerade att släpp då är fortfarande inte släppt. Men den kommer när den kommer helt enkelt. Har rätt mycket kvar i skolan trotts att det endast är två veckor kvar till skolavslutningen. Men vi får hoppas på bättre uppdatering på sommaren ;)

När får ni sommarlov?:)