För alltid vi ~M&M~

Kapitel 46: Hade ni kul?

* * *Martinus perspektiv* * *

Jag och Sofia gick ut från badrummet efter att vi duschat klart innan vi gick till sängen som ja valt åt oss.

Vi la oss ner och jag tog sedan upp iPaden ur min väska, dock hann jag inte göra mer innan dörren till hotellrummet öppnades och Marcus kom inspringandes och hoppade upp i sängen.

"Vad gör ni då?" frågade han med ett obehagligt leende.

"Ehm, inget speciellt" sa jag och stängde ner iPaden.

"Nåå, hade ni kul?" frågade han och vickade på ögonbrynen.

"Lägg dig inte i" sa Sofia skrattandes och puttade ner honom från sängen.

"Men jag vill ju veta" sa han och gjorde en ledsen min mot oss.

"Kul vet jag inte om man kan kalla det, men det var mysigt" sa jag och kollade på min bror som nu istället satt på golvet.

"Jag visste det! Ni hade sex!" sa han högt och jag stelnade till lite när han sa meningen.

"Marcus!!" ropade pappa och allas blickar vändes mot honom.

"Vadå?" frågade Marcus undrande.

"Lägg av nu, skärp till dig" sa han och jag kunde inte låta bli att skratta.

"Vad har jag gjort?!" frågade Marcus förvånat och stirrade på pappa.

"Du vet vad jag menar, låt dem vara" sa pappa innan han vände sig om och gick in i ett annat rum.

"Seriöst, vad gjorde jag för fel?" sa Marcus förvirrat medan han reste sig från golvet och gick till sängen där Tuva just nu satt.

"Ja alltså, du är lite på" sa Tuva och drog handen genom Marcus hår.

"Men jag vill ju veta" sa Marcus surt och la armarna i kors.

"Du är för nyfiken" sa hon innan de började kyssas.

"Okej nu vet jag hur det känns för dig Marcus, det är mysigt att kyssas, men att se andra göra det är bara äckligt" sa jag och gjorde en äcklad min.

"Hur kommer det sig egentligen?" sa jag och vände huvudet mot Sofia som ryckte på axlarna.

"Hursomhelst älskar jag att kyssa dig" sa jag och såg hur Sofia log innan jag lät våra läppar föras samman.

***

* * *Sofias perspektiv* * *

"Dåså pojkar och flickor, dags att gå upp. Ni har konsert ikväll och vi måste åka och repetera" sa Kjell-Erik och klappade med händerna så högt att Martinus hoppade till.

"Pappa du kan inte klappa så högt!" sa Martinus och la sin kudde över huvudet då han låg på mage.

"Upp nu Martinus" sa Kjell-Erik och skakade om Martinus.

"Pappa!" sa han och slängde kudden på sin pappa som bara skrattade åt honom.

"Upp nu Martinus" sa jag lugnt och drog mina naglar över hans bara rygg.

"Jag ska, men bara en minut till" sa han och jag suckade, men log samtidigt.

"Så, en minut har gått" sa jag och tog bort min hand från honom.

"Det där var den snabbaste minut jag varit med om, någonsin" sa han och jag skrattade smått.

"Jaja, vi måste äta frukost nu innan ni ska till arenan" sa jag och en djup suck lämnade honom innan han motvilligt satte sig upp.

"Trött?" frågade jag och log åt honom medan han gäspade.

"Mm" sa han med sin hesa morgonröst.

***

"Dåså killar och tjejer, dags att åka till arenan" sa Kjell-Erik när vi ätit upp hotellfrukosten.

"Åhh det ska bli så kul" sa Marcus medan vi allihopa gick mot bilen som skulle ta oss dit.

När vi väl var framme gick vi allihopa in i den stora byggnaden, och som vanligt var jag lika förvånad och beundrad över hur det såg ut där inne.

Det var nu dags för Marcus och Martinus att öva på dansen tillsammans med dansarna, samtidigt som jag och Tuva kollade på.

Min blick var fäst på Martinus medan vi satt på golvet med ryggarna lutade mot väggen. Jag bet löst på min ena nagel, dock inte så den gick av, utan det är bara en vana jag har när jag ser en person jag gillar.

"Jorden anropar Sofia" sa Tuva och viftade med handen framför mitt ansikte.

"Va? Vad?" frågade jag förvirrat och släppte blicken från Martinus för att istället fokusera på Tuva.

"Jag har försökt prata med dig o typ två minuter nu" sa hon och jag skrattade lite.

"Wops, sorry, mitt fokus låg någon annanstans" sa jag och hon log mot mig.

"Jo jag märker det" sa hon och vände blicken mot killarna igen, och samma gjorde jag.

"Ehm, Sofia" sa hon och jag fattade precis vad hon menade.

Mitt framför ögonen på mig stod en av dansarna och flörtade med min pojkvän, min Martinus.

Jag såg hur hon stod alltför nära honom, och la handen mot hans bröstkorg, dock såg jag att han bakade undan. Men inte slutade hon för det.

"Den lilla j*veln" sa jag tyst och reste mig upp.

Jag gick med en arg blick bestämt mot tjejen, och när jag väl kom fram puttade jag bort henne från Martinus.

"Du håller händerna borta okej?" sa jag och spände blicken i henne.

"Vadå då, du kan ju inte direkt paxa honom" sa hon och förflyttade vikten till sin ena höft och la armarna i kors.

"Eh, jo, för han är min pojkvän, inte din, inte någon annans, utan min" sa jag och såg hur hon höjde ögonbrynen.

"Jaha oj, förlåt, jag visste inte att ni var tillsammans" sa hon och vände sig om och gick till de andra tjejerna.

"Blev du lite avundsjuk?" frågade han och skrattade smått innan min blick vändes mot honom.

"Vad tror du?" sa jag och la armarna i kors.

"Äh, var inte sur nu" sa han och tog ett steg närmre mig och lutade sig mot mig.

Jag vände bort ansiktet från honom och började sedan gå mot Tuva igen. Plötsligt kände jag hur han omfamnade mig bakifrån och lyfte upp mig, vilket fick skratt att lämna mig medan jag försökte komma ur hans grepp.

Tillslut släppte han ner mig och vände mig om så att våra blickar möttes igen. Ett stort leende bildades på mina läppar när jag såg in i hans mörkbruna ögon.

Jag flyttad blicken till hans läppar, innan han lutade sig mot mig och lät dem möta mina.

*******
Asså förlåt för sämst uppdatering, ska försöka skärpa mig, men har liksom inga idéer. Har idéer till vissa kapitel, men kan inte skriva dem nu ):