För alltid vi ~M&M~

Kapitel 16: Bilden

* * *Sofias perspektiv* * *

"Martinus" sa jag och hans blick vändes från hans mobil till mig.

"Mm?" svarade han och jag visade då bilden jag fått fram på min mobil. Hans ögon spärrades upp en aning och jag suckade.

"Kan du snälla be era fans att ta bort den här bilden?" frågade jag.

"Ja, självklart" sa han och gick in på instagram.

Bilden var från festen, då det där hände. Bilden föreställde Martinus, kyssandes den andra tjejen. Jag blev både arg och ledsen av att se den, men jag försökte ändå hålla mig lugn.

"Så" sa han och la upp en bild på deras instagram med en text som förklarade läget och att han ville att ingen lägger ut bilden.

"Tack" sa jag och litade mig mot honom så att våra läppar kolliderade.

"Jag älskar dig så mycket, jag kan inte sluta säga det" sa han och jag kände hur mina läppar bildade ett stort leende.

"Åh, detsamma. Och jag vill inte att du slutar" sa jag och han log tillbaka mot mig innan han vände blicken till sin mobil igen.

"Vad ska vi hitta på idag? Det är så tråkigt att bara ligga hemma" sa jag och han fortsatte ha blicken i sin telefon.

"Är det tråkigt att ligga?" Frågade han skämtsamt och jag slog till honom löst på armen.

"Lägg av nu din kåtbock, du vet vad jag menar" sa jag och ett skratt lämnade honom.

"Jag skojar ju bara" sa han skrattandes.

"Men jag håller med, det är inte kul att bara vara hemma hela tiden. Vi kanske kan fråga Marcus och Tuva om de vill gå till fotbollsplanen?" Frågade han och jag kände direkt en klump i magen.

"Ehh, visst" sa jag tillslut och han kollade oroande på mig.

"Du verkar tveksam. Är något fel?" Frågade han och tog min hand.

"Det är bara det att varenda gång vi har gått dit så har något dåligt hänt. Jag har så dåliga minnen av den platsen" sa jag och han kollade medlidande på mig.

"Jag vet, men en positiv sak har hänt där. En sak som förändrade mitt liv till det bättre" sa han och jag höjde ena ögonbrynet.

"Vadå?" Frågade jag och han log mot mig.

"Det var där vi blev tillsammans" sa han och jag började då le stort.

"Ja, det har du rätt i" sa jag och kände hans läppar möta mina.

"Men om du inte vill gå dit så gör vi inte det" sa han när våra läppar lämnat varandra.

"Jo, det är okej. Jag måste ju komma över rädslan" sa jag och han log mot mig.

"Det kommer säkert gå bra" sa han och jag log tillbaka mot honom.

Han gick in på sin mobil och in på meddelanden. Jag valde att inte kolla längre, av respekt. Men jag litar på honom, tror jag.

Jag hörde hur hans mobil plingade till och jag vände automatiskt huvudet ditåt. Det var svar från Marcus. Han och Tuva ville följa med.

"De ville följa med" sa han och log mot mig ännu en gång.

"Kul!" Sa jag och log tillbaka. Även om jag var aningen orolig.

* * *Martinus perspektiv* * *

Vi gick ner för trappan och ut till hallen där vi tog på oss våra skor. Det var tillräckligt varmt ute att man inte behövde ha någon jacka. Jag tog fotbollen som låg på golvet innan vi gick ut genom ytterdörren.

Vi mötte Marcus och Tuva på vägen och sedan gick vi alla fyra mot fotbollsplanen.

Efter en stunds vandring var vi framme och det var ingen annan här, vilket var skönt.

Vi bestämde att det skulle vara jag och Sofia mot Marcus och Tuva. Jag la ner bollen på marken och vi började då spela.

***

När vi hade spelat ett tag börjar vi gå hemåt. Solen hade börjat gå ner och det var en väldigt mysig solnedgång.

"Kan vi inte stanna ute ett tag. Det är ju så fint nu" sa Sofia och jag log smått åt henne.

Hennes blick var riktad uppåt mot solnedgången och ett leende prydde hennes ansikte. Hennes blågröna ögon blänkte av solens ljus samtidigt som hennes långa, lockiga hår fladdrade i de svaga vindpustar som mötte oss.

Jag bet mig löst i läppen när jag såg henne, hon var så otroligt vacker.

"Martinus?" Sa Marcus plötsligt och min blick slets från Sofia till honom.

"Du vet att du har gått och stirrat på Sofia sedan vi gick från fotbollsplanen va?" Sa han och jag nickade. Sofias blick gick från himlen till mig och jag log smått.

"Det går liksom inte att låta bli, hon är så sjukt vacker att det inte finns ord för det" sa jag och ett stort leende bildades på Sofias läppar.

"Men älskling då" sa hon och kramade om mig innan hon ställde sig på tå och förde samman våra läppar.

Det var nog en av de bästa kyssarna vi någonsin haft.

"Ursäkta mig turturduvor, men vi är liksom kvar här" sa Marcus och Sofia drog ifrån vår kyss.

"Du ska alltid förstöra" sa jag och blängde surt på Marcus.

"Vi kan fortsätta när vi kommer hem" sa Sofia och log mot mig.

"Så ni ska ligga?" Frågade Marcus och jag började bli väldigt trött på honom nu.

"Nej, det ska vi inte" sa Sofia och jag blev aningen besviken. Men att bara få kyssa henne räcker långt.

Väl framme hemma hos oss gick vi alla fyra in genom dörren och tog av oss våra skor.

* * *Sofias perspektiv* * *

Vi gick upp till Martinus rum, och väl inne stängde han dörren och såg på mig med en blick man kan dö för.

Han la sina händer på min midja och jag ställde mig på tå innan våra läppar möttes ännu en gång.

Jag kände Martinus händer mot min rumpa och jag hoppade upp i hans famn och slingrade mina ben runt hans midja.

Jag kände hans tunga mot mina läppar och jag särade på dem och lät våra tungor mötas.

Jag älskar Martinus så mycket. Jag undrar hur mitt liv skulle sett ut om jag inte hade honom.