För alltid vi ~M&M~

Kapitel 18: Nya tjejen

* * *Sofias perspektiv* * *

Jag gick till skåpen där jag la in böckerna. Martinus satt vid sofforna med Marcus och Tuva. Plötsligt kom Felix från ingenstans.

"Hej!" Sa han glatt och jag kollade fundersamt på honom.

"Ville du något speciellt?" Frågade jag. Jag var inte speciellt förtjust i den killen.

"Ehm, skulle jag kunna få prata med dig? Ostört?" Frågade han och jag blev aningen fundersam.

"Varför?" Frågade jag och han gav mig en vänlig blick.

"Jag måste berätta en sak" sa han och jag suckade lätt.

"Visst" sa jag och låste skåpet.

"Tack. Kom" sa han och tog min hand, men jag drog den snabbt ur hans grepp.

Han gick in till den näst intill övergivna städskrubben och jag följde med honom. Men när han sedan låste och gav mig en extremt obehaglig blick greps jag av panik.

"Nej, snälla, jag vill inte vara med om det här igen" sa jag och han stannar upp.

"Igen?" Frågade han och jag kände hur mitt hjärta slog fortare.

"Ja, jag har blivit våldtagen två gånger, snälla inte en tredje gång" sa jag med gråten i halsen.

"Stackare då, men tyvärr, jag bryr mig inte" sa han och det var då tårarna börjar rinna.

"Snälla sluta. Felix, sluta!" Sa jag och puttade bort honom från mig när han kom för nära.

"Sluta!!" Skrek jag när hans hände låg på min kropp.

"Sch" sa han och börjad kyssa min hals samtidigt som han höll fast mina händer.

"Martinuuus!!!" Skrek jag så högt jag kunde medan tårarna fortsatte rinna ner för mina kinder.

Varför just jag? Tre gånger?!

Jag tänker inte låta det är hända igen, om jag så ska dö på kuppen.

Med all kraft jag hade puttade jag bort honom från mig så att han snubblade på några kartonger som stod vid sidan av oss.

Jag sprang mot dörren och låste upp den innan jag sprang ut och möttes av flera blickar.

Felix kom efter mig och jag ställde mig mot väggen som var bakom mig.

En lättnad spred sig inom mig när jag såg Martinus stå bakom honom.

Han harklade sig och petade på Felix axel. Felix vände sig om och jag kunde se Martinus hotfulla blick bränna i Felix.

"Om du nu är så rädd för oss så bör du låta min tjej vara" sa Martinus och Felix backade en aning när Kevin och hans gäng ställde sig bakom Martinus.

"Jag gjorde inget, jag lovar" sa han och jag blev inte lite irriterad av det han sa.

"Jag struntar i om du gjorde något eller inte, du tänkte göra något, bara erkänn" sa Martinus och la armarna i kors.

"Du låter Sofia vara, annars kommer du ångra det grovt" sa han och gav Felix en sista hotfull blick innan Felix gick ner för trappan som var precis bredvid oss.

Jag sprang fram till Martinus och kramad om honom allt vad jag kunde samtidigt som hans armar låg runt mig också.

"Tack" sa jag och torkade bort tårarna.

"Du behöver inte tacka för någonting" sa han och jag log mot honom

"Så du har berättat för de andra att vi är tillsammans igen?" Frågade jag och han nickade.

"Ja, och de tog det bra" sa han och jag log innan våra läppar möttes.

Blickarna som innan låg på oss hade nu slutat. Martinus tog min hand och vi började gå mot sofforna igen. Väl där satte sig Martinus i en av sofforna och jag satte mig bredvid honom och la mina ben över hans.

"Är du okej Sofia?" Frågar en tjej som jag inte lagt märke till förr. Jag tror hon gick i klassen under oss.

"Ja, det är ingen fara" sa jag och hon log innan hon gick igen.

"Vem var det där?" Frågade Martinus och jag ryckte på axlarna.

"Någon i klassen under oss tror jag" sa jag och han nickade.

"Varför händer sånt här alltid mig?" Frågade jag.

"Jag önskar att jag hade ett svar, men jag vet inte" sa han och jag suckade.

"Jag är glad att jag har dig iallafall" sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel.

"Detsamma" sa han och gav mig en puss på mitt huvud.

***

Det var nu dags för vår sista lektion. Vi hade Norska, inte mitt favoritämne, men det funkar väl antar jag.

Jag gick in i klassrummet med Martinus tätt bakom mig, samtidigt som våra händer var sammanflätade. Vi satte oss på våra platser och inte så långt senare kom vår lärare, men inte ensam.

"Hej på er. Som ni ser så har jag med mig en ny elev här på skolan som ska börja i er klass" sa hon och jag log lite för mig själv.

Det är alltid kul med nya i klassen, så länge de inte beter sig som riktigs idioter.

"Vill du kanske berätta något om dig själv?" Frågade vår lärare tjejen som verkade aningen blyg.

"Ehm, hej, mitt namn är Maja och jag kommer från Göteborg i Sverige" sa hon och jag log då ännu mer. En svensk tjej, detta blir ju bara bättre.

"Tack så mycket. Du kan gå och sätta dig där, framför Sofia och Martinus" sa vår lärare och Maja gick och satte sig på sin plats.

"Dåså. Vi ska idag börja med ett nytt arbete" sa hon och hela klassrummet suckade.

"Ett grupparbete" sa hon och alla sken genast upp.

"Jag har delar in er i grupper om tre och tre" fortsatte hon innan hon börjar rabbla upp alla grupper.

"Marcus, Tuva och Kajsa. Martinus, Sofia och Maja" ännu ett leende bildades på mina läppar när hon sa att Maja skulle jobba med oss.

"Så. Jag tänkte att du får jobba med Martinus och Sofia eftersom du är ny. De är väldigt duktiga och är alltid snälla mot nya personer" sa vår lärare och jag blev aningen rörd av hennes ord.

"Hej! Hoppas du kommer trivas" sa jag när Maja hade vänt sig om mot oss.

"Tack. Är du också svensk?" Frågade hon och jag nickade samtidigt som jag gav henne ett leende.

"Uppgiften ska handla om en samhällsfråga. Ni får ut ett papper på några idéer" sa vår lärare innan hon börjar dela ut alla papper.

"Vad sägs om att vi går hem till mig och jobbar med uppgiften?" Sa Martinus och jag nickade.

"Går det bra?" Frågade jag Maja som nickade.

"Toppen, detta kommer säkert bli jätte bra" sa jag och Martinus och Maja nickade.