För alltid vi ~M&M~

Kapitel 19: Grupparbete

* * *Sofias perspektiv* * *

Jag, Maja och Martinus var nu på väg hem till honom för att jobba på uppgiften. Väl framme låste Martinus upp dörren och vi gick in.

Vi tog av oss våra skor och jag tog upp datorn ur min väska innan vi gick upp till Martinus rum.

"Jag måste bara gå på toa, ni kan börja så länge" sa Martinus och både jag och Maja nickade.

"Asså Martinus är ju skit snygg" sa Maja när Martinus lämnat rummet.

"Jag vet" sa jag och skrattade smått.

"Man kanske ska försöka komma lite närmre honom" sa hon och jag höjde ögonbrynen.

"Lycka till" sa jag och hon kollade undrande på mig.

"Vadå då?" Frågade hon och jag log smått för mig själv.

"Han har flickvän" sa jag och såg besvikelsen strömma genom henne.

"Åh, jaha. Vem då?" Frågade hon.

"Du tittar på henne" sa jag och skrattade.

"Omg, berätta allt. Hur träffades ni? Hur länge har ni varit tillsammans?" Frågade hon och jag skrattade till ännu en gång.

"Ja, vi träffades för lite mer än två år sedan, samma dag som jag flyttade hit. Det var kärlek vid första ögonkastet för både mig och honom. Så vi har alltså varit tillsammans i lite mer ön två år nu, om man inte räknar med vår lilla paus" sa jag och hon tittade nyfiket.

"Vad pratar ni om då?" Frågade Martinus och satte sig bredvid mig i hans säng.

"Jag berättade bara om hur vi träffades" sa jag och gav honom ett leende.

"Bevisa att ni är tillsammans" sa hon och la armbågarna på sina ben och lutade hakan mot hennes händer.

Jag skrattade till lite smått innan jag vred om mitt huvud mot Martinus och lät våra läppar mötas.

Efter en kort stund släppte vi ifrån pussen och jag vände blicken mot Maja som satt och såg på oss som om vi var världens mest intressanta film.

"Ska vi jobba med uppgiften eller?" Frågade jag och hon nickade och släppte blicken från oss.

"Så, vad ska vi välja för ämne?" Frågade Maja och jag ryckte på axlarna.

"Vi kan kanske skriva om stress?" Sa Martinus.

"Ja, det blir perfekt" sa jag och Maja nickade.

* * *Tuvas perspektiv* * *

Usch, varför var Kajsa tvungen att vara med i vår grupp? Hon gillar ju Marcus och gillar verkligen inte mig på grund utav att jag är tillsammans med honom.

"Nå, vad ska vi skriva om?" Frågade jag och Marcus ryckte på axlarna.

"Kanske om samhällets krav på oss?" Sa Kajsa och jag nickade.

"Ja, det kan ju funka" sa jag och Marcus nickade.

"Det blir bra" sa Marcus och jag såg hur nöjd Kajsa blev.

"Vad kul att du gillar min idé Marcus" sa Kajsa och jag himlade med ögonen.

"Nåväl, ska vi börja kanske?" sa Marcus och satte sig på stolen bredvid mig.