För alltid vi ~M&M~

Kapitel 28: Mot Sverige

* * *Sofias perspektiv* * *

Jag tog på mig mina kläder innan jag gick ner till köket för att äta frukost. Det var idag som jag skulle till Sverige och hälsa på min gamla klass. Det bästa var att vi hade studiedag här i Norge, så jag missade ingen skola i onödan.

Emma sa att ingen i klassen vet om att jag kommer, men hon vet ju så klart och även lärarna.

Emma har även sagt att några i klassen är stora Marcus och Martinus fans, så Martinus kommer att följa med och överraska dem ännu mer.

När jag ätit upp min frukost gick jag upp till badrummet och fixade till mig. Martinus var hemma hos sig, och vi skulle mötas upp snart. Klockan var drygt 5 på morgonen, och vi behövde åka tidigt eftersom det tar ett tag att åka till Sverige från Trofors.

Väl klar inne på badrummet gick jag till mitt rum och tog på mig kläderna som jag valt ut dagen innan. Jag tog upp mobilen och gick in på meddelanden.

Till Martinus:
05:12

Jag är klar nu, hur går det för dig? ❤️

Från Martinus:
05:13

Jag är också klar, jag kommer till dig om fem ❤️

Till Martinus:
05:13

Toppen ❤️❤️

Jag stängde ner mobilen och gick ner till hallen där jag tog på mig mina skor och min jacka. Jag öppnade dörren och gick sedan ut.

Ett leende bildades automatiskt på mina läppar när jag kom ut. Jag är verkligen ingen inomhus människa, jag älskar att vara utomhus.

Min blick flyttades från himlen till en människa som kom gåendes vid vägkanten. Mitt leende blev större och jag hoppade ner för trappan och sprang fram till Martinus och kastade mig i hans famn.

Hans muskulösa armar kramade om mig och jag log stort när jag kände doften av honom.

"Hej" sa han med din gulliga röst innan våra läppar möttes i en snabb kyss.

"Hej" besvarade jag honom när våra läppar lämnat varandra.

"Pappa kommer ut snart" sa jag och Martinus nickade.

"Vad är det?" frågade jag honom när jag upptäckte honom med att titta på mig oavbrutet.

"Du är bara så fin" sa han och mina mungipor åkte upp ännu en gång,

Jag gav honom en kram innan han släppte mig ur sitt grepp.

Plötsligt öppnades ytterdörren och pappa kom ut.

"Dåså, ska vi köra?" frågade han och jag nickade glatt.

Jag var verkligen supertaggad inför det här, jag har saknat min klass väldigt mycket.

Vi gick till bilen och hoppade in i baksätet medan pappa satte sig bakom ratten.

Glädje spred sig i mig när bilen började rulla ber för uppfarten och ut på vägen. Äntligen vad vi på väg.