För alltid vi ~M&M~

Kapitel 3: Vi har gjort slut

* * *Tuvas perspektiv* * *

Jag skulle träffa Pontus idag, det kändes fel men ändå så rätt. Jag och Marcus har ju ändå varit tillsammans i ett år nu, det är kanske dags att testa nya vägar.

Jag stod vid tågstationen och väntade på att Pontus skulle komma dit. Det var rätt spännande ändå. Plötsligt såg jag tåget som kom in och killen jag stått och väntat på klev av. Jag gick fram till honom och vi möttes i en stor kram. Det jag inte räknat med var att han kysste mig.

Mina kinder blev aningen rödare och ett leende spred sig på mina läppar.

"Välkommen till Trofors" sa jag.

"Tack" sa han och tog min hand innan vi började gå mot mitt hus.

* * *Marcus perspektiv* * *

Jag låg i min säng och höll på med mobilen när jag plötsligt hörde ett skratt utanför huset. Jag kände igen det skrattet. Jag slängde snabbt ifrån mig mobilen och sprang fram till fönstret. Och som jag trodde var det Tuva, min fina Tuva.

Men det som gjorde mig ledsen var att hon gick hand i hand med en annan kille, en kille jag aldrig sett förr. Han kan inte vara härifrån.

Jag såg att de gick in i Tuvas hus och för första gången kände jag svartsjuka.

Jag gick bort från fönstret och gick ut från mitt rum och in på Martinus rum, men självklart var ju de inte här. De måste ju ha gått hem till Sofia i så fall.

Jag gick bort till sängen där jag hade slängt mobilen och tog upp den. Jag knappade in min kod och gick in på meddelanden.

Till Martinus:
09:28

Kan jag komma över till Sofia? Är helt ensam och vill inte vara det. Behöver någon att prata med :(

Det dröjde inte mer än någon minut, även om den minuten kändes som en evighet, innan Martinus svarade.

Från Martinus:
09:29

Självklart, kom över bara :)

Jag låste mobilen och gick ner hallen och tog på mig mina skor innan jag öppnade ytterdörren och riktade stegen mot Sofias hus.

Det högg till i hjärtat när jag kollade mot Tuvas hus. Jag stannade till en stund och bara kollade på det tills jag kände en tår rinna ner för min kind som jag snabbt torkade bort. Skärp till dig nu Marcus, det finns fler fiskar i havet.

"Men ingen som hon..." sa jag tyst för mig själv.

Jag skakade på huvudet för att få bort tankarna och satte på ett fejkat leende innan jag gick upp för trappan till Sofias hus. Det är inte ett dåligt hus alltså, det är väldigt stort och väldigt fint.

Jag knackade på dörren och bara några sekunder senare öppnades den och det första jag såg var Sofia.

"Hej Marcus! Kom in" sa hon glatt och gjorde en gest som tydde på att jag skulle komma in.

"Hej. Tack för att jag fick komma" sa jag och hon gav mig ännu ett leende.

"Ingen fara, du är alltid välkommen" sa hon och mitt fejkade leende blev istället till ett äkta.

För första gången på flera timmar känner jag mig faktiskt lite glad. Sofia och Martinus kan man alltid lita på och de två älskar jag verkligen, som vänner då, och Martinus som min bror, eftersom han är det.

Jag följde efter Sofia genom hennes stora hus, det är inte ofta jag är här och jag blir nästan lika förvånad varje gång. Det är mycket vitt, och olika växter och blommor finns lite överallt.

Vi kom in till vardagsrummet där Martinus satt och kollade på sin mobil. En film var pausad på tv:n, som de troligtvis kollade på.

"Åh, hej Marcus!" sa Martinus när hans blick hade lämnat mobilen.

"Hej" sa jag, något dystert men försökte spela glad.

"Varför är du inte med Tuva?" frågade han och en klump bildades i magen på mig.

"Ehm, vi har gjort slut" sa jag och kliade mig i nacken.

Både Martinus och Sofia spärrade upp sina ögon och såg på mig med förvånade miner.

"Oj, jaha. Jag visste, jag beklagar" sa Martinus och reste sig från soffan och gick fram till mig.

Han drog in mig i en kram och jag kände hur Sofia kramade om mig bakifrån så att de båda kramade om mig samtidigt. Ett svagt leende bildades på mina läppar och jag kramade tillbaka.

"Jag är glad att jag har er två iallafall" sa jag.

Oss kan du alltid lita på, vi finns alltid här för dig" sa Martinus innan vi till slut släppte ifrån kramen.

Vi satte oss ner i soffan, Martinus och Sofia så klart bredvid varandra och jag bredvid Sofia. Jag har absolut inget emot att de sitter bredvid varandra, de är sjukt gulliga ihop.

Plötsligt fick jag en notis från instagram, det var Tuva som hade lagt upp en bild. Ja, jag har henne på notiser, men jag kanske bör ta bort det nu när vi inte är tillsammans längre. Jag låste iallafall upp mobilen och bilden fick mitt hjärta att krossas i tusen bitar.

Det var en bild på henne och den där andra killen, kyssandes. Tårar bildades i mina ögon och svartsjukan inom mig steg. Jag kollade på kommentarerna, tyvärr var det ju många av våra fans som säger att hon sviker mig, men det gör hon ju inte, hon har bara valt att gå en annan väg.

Jag var ju tvungen att kommentera på bilden så att inte folk tror att hon är otrogen eller liknande.

Jag vände upp blicken från mobilen när jag stängt ner den och himlade med ögonen åt synen jag fick. Martinus, Sofia, kyssandes. Det här är min vardag. Jag är mitt emellan två förhållanden.

* * *Sofias perspektiv* * *

Jag såg hur Marcus kollade ner i sin mobil med en ledsen blick. Jag tyckte så synd om honom. Plötsligt kände jag Martinus arm runt mig och jag kröp då närmare honom. Hans andra hand placerades på min kind och vred mitt huvud mot hans och våra läppar möttes. Jag slöt ögonen och la min hand på hans lår.

Martinus drog mig närmre honom, trots att vi redan satt så nära varandra som det bara gick i stort sätt. Hans hand placerades på mitt bröst men jag var snabb med att slå bort den. Marcus sitter ju faktiskt precis bredvid oss. Jag släppte sedan ifrån kyssen och Martinus la sin panna mot min. Ett leende spred sig på mina läppar och jag kramade sedan om honom.

"Tänk på din stackars bror som sitter bredvid oss, vi kan inte kyssas framför honom på samma sätt längre" sa jag tyst och Martinus nickade.