För alltid vi ~M&M~

Kapitel 28: Mot Sverige

***

Jag vaknade av att pappa sa mitt namn, så jag rätade på mig och lyfte bort mitt huvud från Martinus axel.

"Vi är framme nu" sa pappa och jag spärrade upp ögonen.

"Har jag sovit sju timmar?!" frågade jag chockat och ett skratt lämnade både pappa och Martinus.

(Fråga inte hur de på något magiskt sätt lyckats ta sig till Sverige från Trofors på 7 timmar, men det fick bli så nu haha)

"Ja, du sov som en stock. Jag och din pappa har pratat om hur du var som liten" sa Martinus skrattandes.

"Skämtar ni med mig?" frågade jag och pappa skakade på huvudet.

"Asså jag hatar er" sa jag skrattandes.

"Åh, jag ser min gamla skola" sa jag peppat och såg hur den stora byggnaden kom närmare.

Efter några få minuter var vi framme och pappa parkerade då bilen. Klockan var ungefär halv ett, och de hade lektion just nu. Jag tog upp mobilen och skickade iväg ett sms till Emma om att jag var här.

Jag fin snabbt svar, och jag och Martinus hoppade ut ur bilen och gick mot skolans dörrar medan pappa skulle åka och hälsa på sina gamla kompisar.

Jag kände hur Martinus tog min hand och ett leende spred sig på mina läppar.

Väl framme vid dörrarna öppnade jag den ena och gick in.

"Vi måste ta av oss skorna, det är så här" sa jag och skrattade och Martinus nickade.

Efter att vi tagit av oss våra skor fick vi upp för den stora trappan och precis när vi kommit upp mötte vi Emma.

"Sofia!" sa hon och kramade om mig.

När vi släppt taget vändes hennes blick mot Martinus och sedan tillbaka mot mig och jag gjorde en gest som talade om för henne att hon fick krama honom. Jag äger ju honom inte direkt.

Från ingenstans kom ett litet tjut från Emma som hoppade till efter att ha kramat Martinus.

"Jisses, vad var det där?" frågade jag skrattandes.

"Inget! inget alls" sa hon och log neutralt mot mig.

"Okej" sa jag och skrattade ännu en gång.

"Men nu går vi! Martinus, du får vänta utanför, jag vill att det ska bli en överraskning" sa hon och han nickade.

Emma tog min hand och vi gick tillsammans mot klassrummet. Försiktigt öppnade hon dörren och gick in, jag gåendes efter.

"Sofia!!" hörde jag hur alla ropade och inom några sekunder hade nästan alla flugit på mig och stod nu som en stor klump av människor och kramade mig.

"Hur har du det i Norge? Har du hittat någon pojkvän? Är du tillsammans med Martinus från M&M?" flera frågor kom och jag blev aningen förvirrad för jag hängde inte riktigt med

"Snälla, en fråga i taget" sa jag skrattandes.

"Hur har du det i Norge?" frågade en av killarna med blicken på mig.

"Sofia, du kan väl komma fram hit istället för att stå omringad" sa min gamla lärare Anna, och hela klassen gick till sina platser.

"Jo, frågan som du ställde, jag har det väldigt bra i Norge, jag trivs jättebra" sa jag och log.

"Har du skaffat kille?" frågade en av tjejerna och jag nickade långsamt.

"Va?! Berätta allt om honom!" ropade de flesta och jag skrattade.

"Han kan ju få berätta själv" sa jag och tittade mot dörren där Martinus stod.

Höga skrik hördes från flera av tjejerna och medan jag höll för öronen bara Martinus skrattade.

Han kom fram till mig och lämnade en puss på min kind.

"OMFG!! Är du tillsammans med Martinus?!" sa flera av tjejerna och jag nickade stelt.

***

Efter en stund hade alla som ville fått ta bild med Martinus, medan jag stod som ett fån och bara såg på.

"Vi måste nog gå nu tyvärr" sa jag och höga suckar hördes.

"Det var jättekul att ha dig här Sofia, hoppas att du kan hälsa på någon mer gång" sa min lärare och jag nickade.

"Hejdå!" sa flera av eleverna innan jag ännu en gång omringades av människor som kramade mig.

När vi väl kom ut till parkeringen sedan stod pappa där. Vi hoppade in i baksätet och tog på oss våra bälten innan bilen började rulla hemåt.