*Alexanders perspektiv*
Jag vaknar morgonen efter liggandes mot väggen, jag mår så jävla bra nu. Allt är så jävla bra. Jag vänder mig om mot Amanda, men hon sitter upp. Jag sätter mig bakom henne, lägger armarna om henne och kysser henne i nacken.
"God morgon älskling" jag lägger mitt huvud på hennes axel och märker att hon inte alls är lika glad som jag är.
"Älskling, det är över. Vi är säkra nu" säger jag och pussar henne på kinden.
"Nej. Det är vi inte. Du kanske är det, men inte jag. Jag är inte säker före mamma sitter bakom galler och det gör hon inte än. Då skulle polisen ringt och sagt det" säger hon och suckar.
"Läs det här" säger hon och ger sin telefon till mig. Hon har en konversation framme - en konversation med hennes mamma.
Älskling, kom hem. Utan Alexander, utan Cameron. Ensam. Jag måste få prata med dig.
"Tänker du gå?" Frågar jag och hon sätter sig framför mig.
"Jag måste. Jag måste prata med henne. Få saker utredda" säger hon.
"Okej. Men jag vill vara utanför och du måste ha telefonen med och på" säger jag och hon ler. Hon lägger sig i min famn.
"Jag älskar dig" säger hon.
"Jag älskar dig också" säger jag och pussar henne på munnen. Hon ställer sig upp.
"We better get ready, vi klär på oss nu så skyndar vi oss hem till mig sen. Så är det över"
"Men asså jag älskar synen" säger jag när Amanda står framför mig i hennes svarta underkläder. Hennes navelpiercing blänker och jag skulle kunna titta på henne hur länge som helst.
"Klart som fan att du gör. Men skyndar vi oss nu så kommer du snabbare hem tillbaka till det. Jag lovar att du får se mer" säger hon och tar min hand.
"Okej" säger jag och ställer mig upp.
Efter kanske 1 timme av kyssar och försök att ta på oss kläder så är vi äntligen klara och står strax utanför Amandas hus. När vi kommer fram vänder hon sig mot mig.
"Du står kvar här. Jag kommer öppna ett fönster och jag har telefonen på" hon kysser mig ganska länge innan hon går in. Hon är där i ungefär en halv timme. Jag hör inget genom fönstret och vet inte om jag ska vara orolig eller lugn. Till slut kommer hon ut. Hon ser helt förstörd ut. När hennes mamma stänger dörren så springer jag fram och kramar henne.
"Fan" säger hon och brister ut i gråt innan hon kramar mig tillbaka.
