*Amandas perspektiv*
Jag är så jävla glad över att Sam är en av mina bästa vänner. Vissa situationer kan inte Fabian hjälpa mig ur, men Sam kan. På något sätt lyckas han alltid få mig på andra tankar.
Jag tar upp telefonen och kollar på klockan.
"Klockan är halv 6, jag borde dra" säger jag och ställer mig upp.
"Du kan komma med mig om du vill"
"Nej, det är bra"
"Det var ingen fråga, jag kör dit dig. Blir kvar på parkeringen och om något händer kommer du direkt till mig så drar vi till mig"
Jag ler och kramar om honom. Han skrattar. Vi går till hans motorcykel och han kör mig till berget. Jag kramar om honom innan jag går dit. När jag kommer till berget är Alexander inte där så jag sätter mig på berget och tittar ut på vattnet. Jag tittar åt sidan och ser en ram. Jag flyttar mig närmare och ser att det är en bild på mig och Alexander. Glaset är sprucket så jag tar ut bilden.
I will never forget you. You will always be by my side. From the day that I met you, 'til the day I die. Amanda❤️
Står det på baksidan av fotot. En tår rinner ner för kinden och faller ner på fotot. Jag lägger den i min väska och tittar ut över vattnet igen. Jag ser ner på stranden och där sitter ett lite äldre par och äter picknick. Dom pratar, skrattar, matar varandra, kramas och kysser varandra. Det värmer mitt hjärta att se hur lyckliga dom är samtidigt som jag fäller några tårar för att jag just nu sitter här och väntar på min försenade pojkvän som aldrig är försenad. Han kan vara var som helst med vem som helst. Jag tittar på klockan. Den är 7 så jag bestämmer mig för att gå. Sam har säkert åkt hem också. Jag går ner för berget och torkar tårarna. När jag kommer ber stannar jag och ser ut över parkeringen. Sam är kvar. Det ser ut som att han är på telefonen men när han ser mig sätter han ner den i fickan. Jag börjar stor gråta och springer mot honom. När jag kommer fram kramar jag om honom hårt.
"Kan vi snälla åka och köpa glass, choklad och chips sen åka till dig och se på serier. Han kom inte..."
"Klart vi kan..." Säger Sam och pussar mig på huvudet.
"Du är sonen bror för mig, vet du det?" Säger jag och torkar bort tårarna.
"Och du är som en syster för mig" säger han och hjälper mig med att torka tårarna med tummen.
