*Camerons perspektiv*
Jag kämpar för att öppna ögonen. Iallafall lite. Det jag ser är att mamma knuffar Alexander och Amanda i rummet där hon var otrogen med den där Samantha. Sen låser hon dörren, jag försöker ställa mig upp men börjar hosta. När hon ser mig kommer hon fram och sparkar mig i ansiktet. Jag hör polisen utanför innan allt blir svart igen.
*Nästa dag*
Jag vaknar och ser att jag ligger på sjukhuset.
"Hejsan honeyboo" jag hör Emilia bredvid mig. Emilia är min absolut bästa vän och har varit det sen vi var 3.
"Emilia, kan du hjälpa mig?"
"Klart jag kan"
"Vänta, fick dom mamma?"
"Nej, hon hoppade ut genom något fönster. Men dom örter efter henne"
"Vet dom var Amanda och Alexander är?"
"Nej, men eftersom att dom inte är i huset då tror polisen att dom följde med"
"Jag måste hem" säger jag och sätter mig upp.
"Nej. Om du älskar mig så stannar du här tills du får åka hem" säger Emilia och trycker ner mig.
"Snälla Emilia. Åk hem till mig. När du kommer in ser du en tavla med mig och Amanda på, på väggen. Bakom den bilden hänger en nyckel som går till dörren bredvid. Amanda och Alexander är där inne. Du måste släppa ut dom och få dom hit. Men snälla var försiktig" säger jag och ger min hemnyckel till Emilia. Hon nickar och går ut. Jag suckar.
