*Alexanders perspektiv*
"Omöjligt att tro att du var oskuld fan. Du är så jävla mycket bättre än Anna. Vet du det?" Säger jag och pussar Amanda på kinden 2 gånger.
"Hur fan vet du hur Anna är i sängen?" Säger Amanda och vänder sig mot mig.
"Uhm...."
Jag hör att någon försöker öppna dörren. Jag drar på mig mina mjukisbyxor och springer upp till dörren.
"Hallå!" Säger jag och knackar på den. Den öppnas och där står en tjej med långt mörkt hår.
"Well hello there. Alexander va?" Säger hon med ett stort leende och räcker fram handen.
"Aa" säger jag förvånat och skakar hennes hand.
"Jag heter Emilia, kompis till Cameron" hon tittar bakom mig och jag tittar bak. Där står Amanda i underkläder.
"Emilia" skriker hon av glädje och springer upp till Emilia. Dom kramar om varandra och jag lutar mig mot väggen.
"Har ni haft kul eller?" Säger hon och skrattar.
"Hur kom du hit?" Frågar Amanda sen.
"Cameron ville hämta er, men jag sa att han skulle stanna på sjukhuset så jag fick åka istället. Vi borde skynda oss innan er mamma hittar på att hälsa på honom" säger hon och tittar på mig.
"Vi ska klä på oss först" säger Amanda och tar min hand. Hon går ner för trappan och jag går bakom henne.
Amanda drar på sig sina mjukisshorts och vita linne medans jag drar på mig min vita t-shirt. Amanda tar lappen som fanns på nattduksbordet, viker ihop den och lägger den i fickan. Hon kommer fram till mig och ler. Lite av mitt hår har ramlat ner framför ögonen men hon fixar det.
"Tack" säger hon och kramar om mig.
"För vad?" Frågar jag och besvarar kramen.
"För att du stannat vid min sida trots det som hänt, trots att min mamma är som hon är"
"Jag älskar dig Manda. Trots skiten som hänt. Jag älskar dig" säger jag och pussar henne på huvudet.
"Åh vad fina ni är. Kom nu" säger Emilia som står bakom Amanda. Jag och Amanda skrattar och följer efter henne ut. När vi kommit ut från rummet så låser Amanda dörren och tar med nyckeln. Sen tar hon tag i min hand och jag håller om hennes hårt. Vi går ut till Emilias bil och hela vägen till sjukhuset så ligger Amanda mot mitt bröst och jag håller på leker med hennes hår. Vid vissa tillfällen ser jag att Emilia tittar på oss i backspegeln och ler. Vi kommer fram till sjukhuset efter ungefär en kvart och går till Camerons rum. När vi kommer in går Emilia först sen jag och Amanda. Amanda springer direkt och kramar om honom.
"Tack för att du är här" säger hon och försöker att inte gråta. När hon äntligen släpper så gör jag ett handslag med honom.
"Jag måste gå på toa" säger Amanda och torkar tårarna. Hon går ut och Cameron tittar på mig.
"Tack. För att du tar hand om henne. Jag kan inte vara fast i henne hela tiden. Det är dags att inse det. Förresten är hon starkare och mer självsäker. Låt inte mamma förstöra det för er" säger han och ler.
"Hon kommer alltid älska dig mer än någon annan. Du är hennes bror och även om jag finns för henne och älskar henne nu. Så har du gjort det hela hennes liv" säger jag och sätter mig i en stol. Jag drar handen genom mitt mörkblonda hår.
