*Amandas perspektiv*
Kvinnan jag pratar med på telefon säger att en ambulans är påväg. Så fort jag lägger på skyndar jag mig till Alexander och Ellen. Alex ligger bredvid Ellen och trycker en handduk mot hennes mage. Samtidigt håller han andra handen på sin mage och kämpar för att andas. Jag ser att han blöder och springer efter en handduk.
Jag sätter mig bredvid Alex och trycker handduken mot hans mage. Jag pussar honom på kinden.
"Vad hände..?" Frågar jag men han svarar inte. Han tittar bara lidande på mig. Jag suckar och tittar på Ellen.
*3 timmar senare*
Jag går in till Camerons rum på sjukhuset. Men stannar precis innanför.
"Har det hänt något? Du ser deprimerad ut" han ser frågande ut.
Jag bryter ut i gråt och springer till Cameron. Han håller om mig och jag försöker förklara så tydligt jag kan och så mycket jag vet. Jag kramar Cameron länge och sen sitter vi bara och pratar.
*några timmar senare*
Jag kommer innanför dörren och suckar. Klockan är mycket och jag borde sova, men jag är fruktansvärt hungrig. Jag går till köket och ser en pizza i kylskåpet. Jag tar fram den och sätter på ugnen medan jag väntar på att ugnen ska bli varm så sjunger jag.
"Will you help me find the right way up, or let me take the wrong way down. Will you straighten me out, or let me take the long way around. I took the long road in, I'll take the high road out. I'll do whatever it takes to be the mistake you can't live..." jag känner 2 armar som kramar min midja och blir jätte rädd. Men när jag ser att det är Sams armar blir jag direkt lugn igen.
"Skrämde jag dig?" Frågade han och jag vänder mig om.
"Ja, det gjorde du jävla idiot" säger jag och skrattar. Han skrattar också.
"Jag hörde om det som hände, Emilia berättade och jag vill bara säga att jag finns här för dig. Jag skiter i vad som hänt, the past is in the past. Du är den finaste vännen jag har och den sista jag vill förlora"
"Ååhh, tack" säger jag och kramar om honom.
"10 år av vänskap slutar inte bara sådär" fortsätter jag. Vi står och kramar varandra ett tag utan att säga något.
"Kan du stanna?" Frågar jag när vi släpper.
"Hmm. Om jag får pizza" säger han och ler.
"Klart som fan att du får" säger jag och vänder mig mot spisen. Det känns skönt att vi kan vara vänner utan problem.
Vi sitter i soffan och kollar på film precis som vi alltid gjorde förut. Vi pratar som om kyssen inte hände.
