*Alexanders perspektiv*
Amanda somnade i min famn och jag sitter bara och kollar på henne. Varför måste det här hända oss? Varför måste det här hända någon överhuvudtaget? Jag lyfter upp hennes huvud och ställer mig försiktigt upp. Sen lägger jag hennes huvud försiktigt ner på en kudde.
"Jag älskar dig Amanda. Jag kommer aldrig lämna dig igen" viskar jag och pussar henne på pannan. Jag lägger en filt över henne och för skålen som det tidigare fanns chips i och cider burkarna till köket. Jag går tillbaka till vardagsrummet och stänger av tvn sen tar jag en kudde och filt och lägger mig på golvet bredvid Amanda. Det tar inte så lång tid innan jag somnar.
*5 timmar senare, Amandas perspektiv*
Jag vaknar och ljuset som kommer utifrån bländar mig lite. Jag tar upp telefonen och kollar vad klockan är, 11. Jag ser att Alexander ligger på golvet. Jag går ner på knä och pussar honom på munnen.
Jag märker att jag har haft samma kläder på mig i hur många dagar som helst. Jag går till mitt rum och tar en vit t-shirt med grått DC tryck från skåpet som jag tagit från Alexander någon gång. Jag tar även ett par svarta shorts. Tröjan är väldigt stor på mig men jag tar den ändå.
När jag kommer ner till köket står Alexander där med bar överkropp och shorts. Han dricker vatten. Jag kramar honom bakifrån och pussar honom på axeln.
"Älskling ska vi åka hem till mig?" Frågar han.
"Det är inte säkert för dig att vara här" fortsätter han sen och vänder sig om. Han lutar sig mot diskbänken. Han lägger armarna om min rumpa och drar mig närmare.
"Men du skyddar mig väll?" Säger jag när jag står fast i honom.
"Du vet att jag alltid kommer skydda dig från så mycket som möjligt, men jag kan inte skydda dig från allt och ska jag vara ärlig tror jag inte jag kan skydda dig från din mamma" Alex ser seriös ut.
"Jag saknar ditt hem. Jag saknar din mamma. Klart som fan att vi kan åka till dig" säger jag och kysser honom. Han besvarar den.
"Har jag sagt att jag älskar dig?" Frågar han sen.
"Ja, men det skadar inte att säga det en gång till" säger jag och ler. Han drar mig närmare. Jag kan känna hans andetag mot mitt öra.
"Jag älskar dig" viskar han och pussar mig på örat. Vi kramar om varandra. Jag vill aldrig släppa taget om honom. Jag skulle kunna stå här, känna hans kropp emot min och känna hans armar runt min nacke förevigt.
