Kapitel 1

39 2 1
                                    

*Amandas perspektiv*

"Det gör bara så jävla ont, hela jävla tiden. Mitt liv består av sömnlösa och tårfyllda nätter. Och tomma dagar. Dom är vara tomma, jag säger inget speciellt. Jag skriver inget speciellt. Jag gör inget speciellt. Jag bara är där bland mina vänner som hela tiden frågar om jag mår bra. Jag svarar ja. Varför svarar jag ja? När jag igentligen bara vill släppa ut allt. Berätta precis hur jag mår. Varenda lilla detalj så dom kanske förstår iallafall lite"

Jag är hos psykologen i kanske 1 timme och sen är Cam utanför och väntar på mig. Det är så jävla skönt att han är tillbaka i Sverige, han är verkligen en stor anledning till varför jag fortsätter kämpa. Bara det att vi har 2 olika syner på detta breakup. Jag vill lösa det, döda den dåliga stämningen mellan oss och mest av allt, få reda på varför. Varför han gjorde slut. Cam vill döda honom.

"Gick det bra skitunge?" Frågar han när jag sätter mig i bilen.

"Som vanligt, ingen större skillnad med mitt mående men det är alltid skönt att få prata ut med någon som jag vet att inte kommer döma en" säger jag och tittar rakt fram.

"Du vet att du alltid kan prata med mig, jag kommer långt ifrån döma dig" säger han och startar bilen. Jag tittar på honom.

"Jag älskar dig" säger jag och tittar på honom en stund. Men då han varken svarar eller tittar på mig så tittar jag rakt fram på den blöta asfalten och gråa himmelen.

"Jag älskar dig också, det vet jag att du gör" jag tittar på honom igen och han tittar fortfarande på vägen. Men ett litet leende kan jag nog se. Jag brister ut i ett stort leende och när vi båda tittar ut på vägen så skrattar vi. Helt random så skrattar vi bara. Det gör vi oftast. Mamma tycker det är jätte konstigt, men vi är som vi är. Cam är verkligen den ända som får mig glad på riktigt just nu.

När vi kommer ner på gården ser jag att mamma är hemma och fryser. Cam går ut ur bilen och stannar upp. Han sätter sig igen och jag sitter fast med blicken på mammas bil.

"Mamma börjar jobba om en halv timme, ska vi åka och äta?" Frågar han och jag nickar försiktigt.

Heartbroken ~C.D -SvenskaWhere stories live. Discover now