*Camerons perspektiv*
Klockan är 8 på kvällen och Amanda har fortfarande inte kommit hem. Jag tar telefonen och tar fram meddelandet jag fick tidigare.
"Var är Amanda?"
"Amanda?"
"Hon du skulle träffa på berget för 2 timmar sen?"
"Oh fuck..."
"Vad är det?"
Jag får inget svar. Jag ringer till Amanda. Får inget svar.
"FAN" skriker jag och slänger telefonen på sängen.
"CAMERON! Var är Amanda?!" Skriker mamma när hon öppnar min dörr.
"DER SKA DU SKITA I!" skriker jag och springer ut ur rummet. Jag går ut och sätter mig i bilen. Jag sitter en stund och ligger med huvudet på ratten. Sen sätter jag på bilen och kör. Jag åker till stranden och går upp på berget. Ingen är där.
Jag ser en ram lite längre fram och går till den. Men den har inget foto.
"Eyy, är hon här?" Hör jag Alexander säga bakom mig. När jag tittar bakåt ser jag att han vinglar och kämpar för att inte ramla.
"Vadå är hon här? Har hon inte varit här?"
"Kanske, men jag är en idiot..." Säger han och jag går närmare honom.
"Vad har du gjort?"
"Jag är så jävla dum så jag lät en tjej göra mig full...vettefan vad hon gjorde med mig sen"
Alexander sätter sig ner och gömmer ansiktet i händerna. Jag suckar.
"Du kommer med mig" säger jag och drar honom i armen. Vi här till bilen.
"Du försöker få tag på Amanda och jag kör runt och försöker se henne någonstans" säger jag och Alexander nickar.
"Du vet väll att jag älskar Amanda?"
"Jo då, jag förstod det verkligen när du gjorde slut med henne och gjorde henne självmordsbenägen"
"Jag gjorde det för att jag trodde att hon skulle må bättre av det. Jag vet att du och hennes mamma inte tycker om mig. Jag tänkte att om jag gör slut direkt så kommer ni tycka om henne mer. Förresten så trodde jag att hon ändå skulle göra slut. Jag älskar henne över allt annat"
"Vem sa att jag inte tyckte om dig?"
"Amanda..."
"Du var tillsammans med min syster, förresten så kände jag dig inte så bra så jag skulle kunna tycka något om dig"
"Jag älskar henne verkligen..."
"Jag vet. Du sa det några gånger. Därför kan jag inte säga att jag hatar dig nu heller"
"Tack bror" säger Alexander och fortsätter ringa. När vi närmar oss Sams hus ser jag Amanda. Men jag ser även att hon står och hånglar med Sam. Jag kollar om Alexander kollar men han är helt fast i att försöka få tag på henne. Jag vänder och kör tillbaka.
"Du kommer hem till oss tills du är nykter" säger jag och fokuserar på vägen.
"Amanda då?"
"Hon är hos Sam, hon kommer säkert hem snart" säger jag och suckar. Jag ser i ögonvrån hur full Alexander fortfarande är men han ser ändå helt förstörd ut. Det värmer mig att se hur mycket han faktiskt älskar Amanda när han inte är med henne också.
