*Alexanders perspektiv*
"Anna jag måste dra" säger jag när jag ställer mig upp. Jag drar på mig ett par vita Calvin Klein kalsonger, svarta slitna jeans och en grå Calvin Klein tröja.
"Och du ska härifrån, efter du tagit hit fotot på mig och Amanda"
"Du är fortfarande full baby" säger hon när hon ligger i min säng.
"Klart som fan att jag är full. Men det spelar ingen roll. Vad som spelar roll är att du har förstört förhållandet mellan mig och tjejen jag älskar. Ta på dig dina kläder och dra härifrån"
Jag vinglar ut ur mitt rum till berget. Där står Cameron och håller i ramen som var runt fotot på mig och Amanda...
*Detta läste ni i förra kapitlet fast Camerons perspektiv, det var inte så stor skillnad*
Jag sitter i soffan hos Amanda och bara stirrar framåt.
"Alexander, Amanda stod och hånglade med Sam. Därför åkte jag därifrån, jag ville inte att du skulle se det" säger Cameron och jag stirrar fortfarande framåt. Helt jävla mållös. Och full.
"Amanda kommer nu" säger han sen.
Amanda kommer in genom dörren och går snabbt till mig. Hon kollar på mig och sätter sig sedan bredvid mig. Jag ser i ögonvrån att några tårar faller ner för hennes kind. Hon pussar mig på kinden och lutar pannan mot sidan av mitt ansikte.
"Jag lämnar er ensamma" säger Cameron och går till sitt rum.
"Jag kom inte jag vet. Men jag kom sen, då var bara Cameron där. Vi åkte runt, letade efter dig. När vi kom hit sa Cameron att han såg dig hångla med Sam" säger jag och fäller en tår.
"Jag såg dig typ äta upp Anna förut..."
"Det va....hon" säger jag och suckar.
"Jag åker hem" säger jag sen och ställer mig upp.
"Jag sa åt dig, du åker inte hem före du är nykter" säger Cameron bakom oss. Någon knackar på dörren och Cameron öppnar.
"Det är Anna" säger han och kommer in i vardagsrummet. Han sätter sig i fåtöljen och Anna kommer in. Hon räcker fram ett foto.
"Förlåt, ramen gick sönder så jag köpte en ny likadan" säger hon när jag tar fotot och tar sen fram en ram ur hennes väska. Jag känner att Amanda står med huvudet på min axel och kramar om mig bakifrån.
"Så det var alltså du som tog det?" Säger jag och suckar.
"Ja..."
"Men varför? Vad har du för nytta av en bild på mig och Alexander?"
"Jag var avundsjuk I guess. Jag har varit kär i Alexander jag vet inte hur länge och tyckte helt enkelt inte om att du fick honom först. Jag gjorde allt för att få honom ifrån dig, men nu har jag insett att det kanske är fel att tvinga i dig massa alkohol Alex...aja, jag ska dra nu" säger Anna och går mot dörren. När hon öppnar den och precis ska gå ut så stoppar Amanda henne.
"Vänta Anna" säger hon och går fram till Anna. Jag följer efter. Amanda kramar om henne.
"Vet du vad Newt sa till Thomas i Maze Runner när han hade gjort fel innan dom kom till the maze?" Säger Amanda och Anna skakar på huvudet.
"The people we were before the maze doesn't even exist anymore. What does matter is who we are now and what we do right now. Det viktiga är inte vad du gjorde, det viktiga är att du insåg att det var fel" säger Amanda och jag lägger armen om henne. Anna ler.
"Amanda, Alexander är världens bästa kille. Du har verkligen tur som har honom vid din sida, du förtjänar honom. Alexander, förlora henne inte. Ni förtjänar att få vara tillsammans" jag ler och kramar om Anna sen går hon. Jag och Amanda ställer oss mot varandra.
"Du kommer ha glömt bort det här imorgon, eller hur?" Säger Amanda.
"Troligen" säger jag och vi skrattar.
