*Amandas perspektiv*
Jag vaknar upp i panik. Jag är i Cams rum men han är inte där. Mina kläder har någorlunda torkat. Jag försöker hitta min telefon men hittar den inte. Jag ställer mig försiktigt upp och går ut ur rummet. Cam ligger i soffan och sover.
"Cam" säger jag yrvaket men får inget svar.
"CAMERON DALLAS!" skriker jag sen och han vaknar.
"Va?" Säger han med ögonen stängda.
"Vet du var min telefon är?"
"På bordet" säger han och slänger handen på soffbordet där min telefon ligger. Cam somnar om igen. Jag kollar displayen för att förhoppningsvis få se missade samtal eller meddelanden från Alexander. Men inget. Jag funderar på om jag ska låsa upp den och kolla. Men om jag hade fått något så hade det ju stått på displayen så jag sätter ner den på bordet igen och sätter mig i fåtöljen. Jag sitter och tittar på Cam. En tår rinner ner för kinden, fan. Hur kunde han göra så? Hur kunde han förstöra mitt liv igen?
Jag går till köket och tar en kopp te. Jag drack alltid english breakfast med Alexander. Men eftersom att det är det enda vi har hemma så får det gå bra. Jag sätter mig i fåtöljen igen och dricker mitt te. Efter ett tag så vaknar Cam.
"Så.. Vad va det som hände igår?" Säger han och gnuggar sig i ögonen.
"Va, inget" säger jag och dricker mitt te.
"Nej nej, du kom bara hem, grät och sa att du hatar kärlek" säger han och går till köket. Efter en stund kommer han med en kopp kaffe i handen.
"Var du med Alexander?" Säger han och sätter sig i soffan. Han sätter på tvn och ser på nyheterna.
"So what om jag hade varit med honom?" Säger jag och Cam tittar snopet på mig.
"Nej, jag tänkte bara. Om du äntligen hade fått honom på plats. Fått honom att gå vidare" säger han och tittar på nyheterna igen.
"Han är inte så illa?"
"Nej, det har du rätt i. Sårar man min syster är man mycket mer än illa" säger han och lutar sig tillbaka. Jag sätter mig bredvid och lutar mig mot honom. Han lägger armen om mig.
"Jag älskar dig skitunge" säger han och pussar mig på huvudet.
"Jag älskar dig också idiot" säger jag och vi skrattar.
