Författardrömmar

31. Varför många blir refuserade

Alla blir nobbade någon gång.
De riktigt stora kända författarna och givetvis också de nykomna och oerfarna får tåla att förlagen säger nej.
Hörde Stephen King säga i en intervju att han var så van vid att bli nobbad att han inte längre lade någon större tanke vid det och många känner säkert till att J.K. Rowling blev nobbad väldigt många gånger innan hon till slut fick Harry Potter publicerad, så det säger något om hur vanligt det är.
Som författare får man lära sig att hantera motgångar.
Kan man inte det har man valt fel yrke.
Samtidigt finns det flera anledningar som kan leda till att manuset blir nobbat och de kan vara bra att känna till.
Vissa saker går ju faktiskt att undvika och göra något åt.

Gjorde en lista på saker som kan vara orsaken till att förlagen säger nej och hoppas att jag fick med det viktigaste.
Hittade mängder då jag gjorde min vanliga research innan jag skrev kapitlet, så det är inte säkert att jag fick med precis alla, men borde ha fått med de viktigaste i alla fall.
Notera att förlag oftast bara artigt tackar nej och sällan ger en orsak till varför, så man får helt enkelt göra sin egen gissning.
(Ibland säger de att de är fullbokade eller inte har möjlighet, men det behöver inte vara hela sanningen.)

~•♡•~

Historien är dålig
Orsak nummer ett och ett faktum man måste acceptera.
Betaläsarna kanske var imponerade och nöjda, men det behöver inte betyda att ett förlag skulle vara det och att historien inte håller måttet är trots allt den största anledningen till varför ett förlag säger nej.
Finns inte mycket annat att göra än att fortsätta öva, skriva något nytt och försöka igen.

Manuset är för långt/kort
Det finns regler på hur många ord som ska finnas i ett manus av en viss typ för att boken ska kunna räknas till sin genre.
Har den för få eller för många ord så blir boken bara jobbig att hantera då den ju egentligen inte passar måttet för hur den ska vara.
En roman ska t.ex. ha över 40 000 ord för att klassas som roman och för vuxna ska de helst ligga mellan 80 000 och 100 000 ord.
Böcker för tonåringar ska ha runt 55 000 ord.
Fantasy och sci-fi ska ha 50 000 till 150 000 ord.
Mysterier och skräck ska ha 40 000 till 80 000.
Romantik ska ha 50 000 till 90 000.
Dystopi ska ha 60 000 till 120 000.
Böcker för unga vuxna ska ligga mellan 60 000 och 90 000 ord och så vidare.
Den info jag hittade sökte jag på engelska då jag inte hittade det jag sökte när jag använde svenska, men att specifikt söka på hur många ord just din genre ska ha borde lösa det – om jag inte lyckats nämna just den genren redan, för i så fall så står det ju här.
Och det får givetvis avvika med en handfull ord, men att ligga någonstans i mitten är ju att rekommendera.

Skilda åsikter
Alla kan inte tycka likadant och det kan hända att manuset man skickat till förlaget råkat hamna i händerna på någon som helt enkelt inte gillar det, även om det annars är bra.
Ren otur alltså – inte mycket att göra åt den saken.

Svordomar eller andra svåra ämnen
Har nämnt svåra ämnen tidigare.
Vissa har ingenting emot svordomar medan andra inte vill ha dem i böcker alls.
Vissa finner ätstörningar och psykisk ohälsa obekvämt att läsa medan andra finner dem gripande och intressanta.
Lite samma som tidigare punkten alltså, men mer specifikt för en viss detalj, snarare än boken som helhet.
Vill man gå djupare på ämnet är det bara att backa tillbaka till mitt kapitel om författaransvar (kap.9).

Historien börjar på fel ställe/känns förvirrande
Ett ganska vanligt fel.
Berättelsen börjar kanske långt innan det faktiskt händer något eller så känns det som att början inte hör ihop med resten av boken.
Det kan vara svårt att veta exakt var en berättelse bör börja i vissa fall, medan det i andra fall är hur tydligt som helst.