Författardrömmar

4. Stavning och grammatik

Hur tråkigt det än må vara med stavning och grammatik så är det en ganska så viktig och avgörande faktor.
Ett förlag är ett företag som inte vill lägga mängder med tid och pengar på något innan det börjar löna sig - och det gör det att låta lektörer och korrekturläsare jobba med ett manus före utgivning.
Ett välskrivet och korrekturläst manus är utan tvekan mer intressant för förlaget än ett manus med felskrivningar i varje mening och knappast är de särskilt intresserade av ett manus som de mer eller mindre behöver skriva om helt och hållet.
Med min dyslexi så är jag själv mer eller mindre hopplös inom ämnet, men man lär sig och de lärdomarna tänkte jag dela med mig av.

Det första jag tänker ta upp är återkommande felskrivningar som jag ofta ser här på wattpad.
Många är även felskrivningar som jag själv gjort när jag började skriva, så det är en hel del egen erfarenhet med i det.

Tillslut - är en uppmaning (t.ex. "tillslut förpackningen innan du ställer undan den")

Till slut - är "slutligen" eller "till sist".

Enda - en enda, något det bara finns en av eller något som bara hänt en gång.

Ända - andra änden av ett rum/föremål (t.ex. bordsända) eller rumpa.

Sett - en uppsättning av något, eller något man bevittnat. T.ex. "Hon fick ett sett med bestick i julklapp" och "Har du sett den nya filmen?".

Sätt - beteende, agerande, något man gör, tillvägagångssätt (som i "på sätt och vis").

Fören - främre delen på en båt.

Förrän - först då/inte förrän då.

Det finns säkert många fler, men jag kommer inte på några fler exempel just nu.

Sedan finns ord som stavningskontrollen godkänner, men som är fel egentligen, som "förstås", där "förståss" godkänns, även om det är fel. Förstås stavas bara med ett S på slutet, även om det blir som en böjd form av "Förstå".

Det heter inte heller springandes, ståendes eller sittandes.
Bara springande, stående eller sittande.
Inget S på slutet alltså, även om det förekommer i talande text, så eventuellt att det kan förekomma där, men det är ändå en god vana att skippa det extra S:et på slutet.

Man kan ha emot eller ta emot, men inte luta emot. Man lutar saker mot något. Inget extra E alltså.

Sist men inte minst är det många som blandar mellan dom/de/dem.
Många byter ut dom mot dem, vilket låter väldigt konstigt i många texter.
Jag är medveten om att när man skriver på datorn vill gärna stavningskontrollen påpeka att ordet dom "kan ge ett vardagligt och talspråkigt intryck i texten", men det är ju faktiskt så att en berättelse är ett vardagligt och talspråkigt sätt att skriva. Det är ju inte direkt ett statligt dokument vi skriver när vi berättar om andras livsöden.
Kan ge några exempel för att kanske förklara bättre vad som fungerar;

"Dem tog en promenad" blir bättre med "De tog en promenad".

"Hon kanske kunde fråga dem andra?" blir bättre med "Hon kanske kunde fråga dom andra?", om man inte skriver "Hon kanske kunde fråga dem?" och skippa att tillägga "andra".

"Dem andra tjejerna ville se en film" låter helt klart bättre med De eller Dom.

Dem är inte fel, men i en berättelse låter det ofta fel om det används i fel sammanhang.
Många kanske också tycker att "Dom" blir att låta som något som har med en domstol eller ett domarbeslut att göra, men "Dom" blir något helt annat i ett annat sammanhang, precis som banan.
En banan kan antingen vara något ätbart eller en tävlingsbana, som t.ex. "Hon sprang ett varv runt banan som uppvärmning".
Blir ju lite skumt bara om man sätter båda "bananerna" i samma mening;
"Hon åt en banan medan hon såg ut över banan som de skulle springa på under tävlingen".
Kan ju vara bra att hålla i åtanke när man skriver...