En bok som mest ska rikta in sig på författarskap och professionellt skrivande, men också ge lite tips och idéer för skrivandet överlag.
(Ingen av bilderna tillhör mig utöver omslagsbilden som är skapad med en AI-app.)
Kommatecken. Hur många de ska vara och var de ska placeras. Det är faktiskt något som ändrat lite genom årens lopp. Från början skulle kommatecknet enbart ersätta ”och”, ”eller”, ”men” och ”utan”. De fick inte heller förekomma före ett ”och”, men idag går det hur bra som helst att sätta in ett kommatecken före ett ”och” om det rör sig om en lång mening som blir jobbig att läsa annars. T.ex. Han anlände tidigt till platsen med tre av sina vänner, och hon anlände senare med sin kusin. Det kan även finnas som uppdelning i en mening med ”dels”; T.ex. På djurhemmet fanns dels hundar, dels katter.
För att citera Sprakbruk.fi; I nutida svenska används kommatecken just för att texten ska bli lätt att läsa och tyda, inte så mycket för att markera grammatiska strukturer.
En regel är ändå att vara sparsam med kommatecknen. Utvecklingen tyder på att vi blir allt mer sparsamma med komman i texter och som författare vill man ju alltid vara språkligt uppdaterad. Ett annat sätt att se det på är att kommatecknen är en ”taktpinne” för att få tempo och flyt i texten. För få gör att meningarna blir svåra att hänga med i och för många gör meningarna hackiga och svåra att tyda. Detta kan även kallas ”tydlighetskommatering”.
Vi ska ju inte heller glömma regeln för när komma inte ska användas; Komma ska inte finnas i meningar med gemensamma satsdelar; T.ex. Han anlände på morgonen och hon på kvällen. ”Anlände” är gemensamt för båda och då ska det vara ”och”.
Sedan finns det ju tillfällen när kommatecknen för all del kan vara där, men de går att undvika genom att göra meningen snyggare;
Hon gick ner för gatan, stoppade handen i fickan, tog fram sin telefon, tittade på skärmen och konstaterade att hon fått ett meddelande.
Meningen blir snyggare med;
Medan hon gick ner för gatan fiskade hon fram telefonen ur fickan och konstaterade att hon fått ett meddelande.
Inte det bästa exemplet kanske, men jag hoppas att det framkom vad jag menar.
Vår språkliga taktpinne ska hålla ett lagom tempo, inte hänga i luften i evigheter eller knacka hysteriskt.
Hoppsan! Denna bild följer inte våra riktliner för innehåll. Försök att ta bort den eller ladda upp en annan bild för att fortsätta.
Hade tänkt göra ett kapitel om att hålla sig uppdaterad som författare, men det känns som att det här var det viktigaste ämnet i det kapitlet och det känns onödigt att upprepa sig. Det får komma med som en allmän notering här istället.
Vårt språk är i ständig förändring och som författare har vi stor nytta av att hänga med i svängarna. Vi skulle knappast få ett manus utgivet om vi skrev som man gjorde på femtiotalet eller backade ytterligare några sekel.
Själv försöker jag hänga med i om de/dem kommer att bytas ut mot ”dom” lagom tills något av mina manus är färdiga att skicka till förlag och jag är lite fundersam över om jag vågar använda ”dock” i den utsträckning jag gör nu. ”Dock” känns passande i en fantasy, men det är inte säkert att det uppskattas i en läsarvärld där allt blir mer och mer moderniserat. Jag uppskattar själv om det låter lite gammalt i en fantasy, men i en modern läsarkrets kanske det inte ses på samma sätt. Visst ska vi skriva så som vi själva vill, men våra chanser att bli utgivna krymper markant ju mer vi ”går utanför ramarna”.
Det är nog en ständig kamp, men som jag sagt tidigare: Ingen har påstått att det är lätt att vara författare.
Blev ett lite kortare kapitel den här gången, men jag fick nog sagt det jag ville ha sagt. Känns ändå lite passande då nästa kapitel handlar om kapitellängd, så med det har jag en poäng här som blir tydlig i nästa kapitel. ;)
