Författardrömmar

Recension: Allt jag vet

Bok av gultanke.

Första intrycket så gillar jag omslagsbilden. Den har nyligen blivit bytt och jag gillar den nya bättre än den gamla. Enda detaljen vore att författaren gott kan göra sitt namn lite större.

Introt är helt okej. Väcker lagom med intresse. Enda jag skulle ändra där är ”nationens hjälte”. Han kan gott och väl vara nationens hjälte, men ”gruppbefälet” eller ”det militära gruppbefälet” låter mer lockande. Annars finns risken att det blir lite ”mister fantastisk” eller något sådant. Att karaktären är militär bygger upp mer förväntningar och ger bättre bild av vad man ska läsa. En hjälte över nationen kan trots allt vara en uteliggare som kastat sig över presidenten för att skydda denna, eller en bankman som förhindrat ett börsras. Lite för mycket att välja på med andra ord, men vet vi att en militär ska skydda en politiker så börjar man bygga upp en bild som inte riskerar att rasa så fort vi börjar läsa. Resten fungerar fint.

Taggar som kan läggas till: Gängkrig, Militär, Romantik, Risker – som jag kommer på nu i alla fall.

Kap. 1
Det börjar bra. Ett kliv rakt in i vardagen, men ändå händelsernas centrum. Det enda jag reagerade på var namnet som (inte) fastnade på ”näthinnan”. Näthinnan sitter som sagt i ögonen, så om hon inte skrivit ner sitt namn eller använt teckenspråk som borde det ha fastnat på minnet istället. För övrigt gillar jag skarpt att vi direkt får lära känna vår huvudkaraktär utan infodump eller ”babbel”.

Sen kommer förstås stycket med lite ”lista på omgivningen”. Här har vi ett ypperligt tillfälle att hålla fast vid DeepPov, som ju får berättelser att kännas levande – och fram tills här så tycker jag att det har gått riktigt bra, så man vill ju hålla hårt i det för att inte tappa inlevelsen.
Mitt förslag; istället för ”ett par taxibilar, några människor på väg till jobbet” och så vidare så griper vi tag i alla sinnen;
”Huvudstaden är nästintill tom så när som på några taxibilar och folk på väg till jobbet. Mellan byggnaderna hörs skrålet av överförfriskade ungdomar som vinglar hemåt och lukten av färsk hundskit sveper förbi då en hundägare uppenbarligen dragit fördel av att sakna vittnen.”
Helt fritt att välja en egen version, men tanken är att utnyttja alla sinnen till sin fulla potential istället för att bara berätta vad man kan se.

Beskrivningen att Nadja är som ett lejon instoppad i en sparv gillar jag skarpt. Både humoristiskt och ger läsaren frihet att skapa en egen bild. Enda problemet är att det rabblar vidare lite för långt efter det. Jag skulle vilja korta ner det lite. Välj vad som är viktigt just här och spara resten till senare skulle jag säga. Typ hår och kroppsbyggnad nu och beskriv hennes ögon vid ett annat tillfälle. Eller något annat. Jag gillar alla beskrivningar, men det blir lite kompakt när allt kommer på en gång.
Nadjas kroppsbyggnad dyker om inte annat upp i stycket efter, så kanske låta hår och ögon komprimeras i stycket före och få till något mellanting i andra stycket. Finns en risk att det babblas lite för länge annars...

Sedan dyker ett väldigt vanligt dialogfel upp; Om dialogen från samma person delas upp i två ska det bara finnas kommatecken före nästa citat de säger. Om nu ”citat” är rätt ord här, men det ska vara ett kommatecken efter ”burk” i alla fall. Felet dyker upp några gånger men det förstör inte direkt texten, så jag överlåter åt författaren att rota efter dessa detaljer. Ska jag peka ut alla blir det bara tjatigt och jag vet inte hur noga man vill vara här. Det fungerar som sagt, men är ju inte helt korrekt om man vill vara noga.
Undantaget är då vi har ett semikolon (;) då Sam tillägger att tjejen inte ville ses igen. Fast ett semikolon är mer eller mindre ett kommatecken så... typ... I vilket fall som helst fungerar det.

Sedan har vi ett rätt långt stycke om huvudpersonens funderingar medan de sitter och ser på TV. (Börjar med ”Jag öppnar munnen för att protestera”)
Det är väldigt informativt, men det blir lite lågt. Känns lite som att det skulle räcka vid ”Norr är ett svart hål av kriminalitet och arbetslöshet”. Sedan känner jag att jag börjar tappa fokus och snabbläser utan att egentligen ta till mig vad det står – vilket jag insåg och fick läsa om då jag ju ska försöka få till en recension, så här kan man gott pressa ihop lite och skala bort om man vill hålla läsaren uppmärksam.
Jag talar mest för egen räkning, men man kan ju dra nytta av att ha någon med lindrig dyslexi som läsare då man hittar de bitar där jag tappar fokus och börjar snabbläsa. Snabbläser jag betyder det att texten inte lyckas hålla mitt intresse och sådana bitar kan man med fördel göra om. Så den enes handikapp den andres intressebarometer... typ...