Författardrömmar

55. Deep POV 🌟Pro🌟

Deep POV (Point Of Vew) – att se berättelsen helt från huvudkaraktärens perspektiv och ge känslan av att man som läsare ”lever i eller genom karaktären”.
Läsaren ska inte känna att de är karaktären, men de får under läsningen leva karaktärens liv.
För att åstadkomma det behöver man uppleva karaktärens känslor hela tiden, som om de vore ens egna.

Berätta hur det känns, inte hur det är.

Skippa ”filter ord” (att karaktären ser, hör, känner och tycker)
Vad gör din karaktär varje dag och hur påverkar det deras sätt att se på omvärlden?
Deep POV är något som kräver övning, men genom att berätta vad det är och hur man gör så kan jag ge en start för den som vill ge sig in i det, för det är rätt speciellt om man lyckas med det.

För att skriva i Deep POV behöver man till att börja med känna sin karaktär utan och innan.
Du ska känna den personen lika bra som du känner dig själv för att skriva boken utifrån deras synvinkel.

Mycket i kapitlet kan man känna igen från ”Visa utan att berätta” (kap.35), så har man inte läst det kan man börja där.
I det här kapitlet går vi ännu djupare i ämnet.
Deep POV är mer eller mindre ”visa utan att berätta”, men helt förankrat i din huvudkaraktär.
Boken behöver inte vara skriven ur ”jag-perspektiv”, men det är lite den känslan man är ute efter.

För att förklara så bra som möjligt tänkte jag ge ett exempel.

Låt oss säga att vi har ett rum. Beskrivningen är; Ett sovrum med en enkel säng, sparsamt möblerat och lite 80-talskänsla på inredningen.
Det är sen kväll och en gul gatubelysning lyser upp rummet genom fönstret.
Persiennerna är nere, men inte ”stängda”, så man kan se skuggan av ett träd som står utanför.
Den bruna trädörren är stängd och det enda som hörs är det vaga tickande från en väckarklocka som står på sidobordet bredvid sängen.
I sängen ligger vår huvudkaraktär och försöker sova.

Så här skulle kanske många beskriva rummet om de hade med det i en berättelse, men när man skriver Deep POV är det inte vi som författare som ser rummet. Det är karaktären som ser det och beskriver det åt läsaren.
Hur ser din karaktär rummet?

Jag ska skapa tre olika karaktärer och låta er som läsare se rummet genom deras ögon. (Låt oss se om jag lyckas.)

Karaktär 1:
Skuggorna vickade över de äckligt fula tapeterna medan det gula ljuset fick dem att påminna om kattspya.
Det luktade gammalt lim om mattan på golvet och tystnaden bröts bara av klockan som räknade sekunderna som slösades bort med att glo på taklampan.
Madrassen kunde lika gärna ha varit stoppad med sågspån och det var redan tydligt att det prasslande täcket skulle få nerverna att krypa vid varje rörelse.

Karaktär 2:
Tystnaden tryckte mellan sekunderna som fick trumhinnorna att knäppa till var gång sekundvisaren i klockan rörde sig.
Luften kändes tung medan tiden som passerade var seg som sirap.
Skuggorna från persiennerna bildade ett galler över väggen där omvärlden kikade in utan att blinka.
Tanken på att få lämna rummet kändes frestande, men hotet om den mörka korridoren utanför dörren gjorde att sängens värme var svår att lämna.

Karaktär 3:
Klolika skuggor sträckte sig höga på väggarna.
Den mörka dörren gav illusionen av ett gapande hål i väggen med ett ständigt iakttagande mörker.
Minsta ljud fick öronen på helspänn, även om det så långt inte var mycket mer som hördes än klockan som viskade om tidens steg.
Den smala springan i garderobsdörren tycktes allt mer levande för var sekund som gick.
Som om den växte, iakttog och väntade på att sömnen skulle lämna den ostörd.

Vilken karaktär är uttråkad, vilken har ångest och vem har bara har en mild rädsla för mörker?
Det blir snabbt tydligt utan att använda ord som beskriver vilken känsla de känner, utan istället se rummet genom känslorna.
Någon som är milt mörkrädd kanske känner sig mer trygg i rummet än vad de skulle i resten av det mörka huset, även om rummet i sig är lite läskigt.
Den som har ångest ser faror och skrämmande syner precis överallt medan den som är uttråkad kanske mer noterar saker i rummet som stör dem – som de fula tapeterna och lukten av mattan.