Författardrömmar

51. Oförglömliga karaktärer 🌟

Läste en artikel för ett tag sedan om att skapa oförglömliga karaktärer och tänkte att jag skulle dela med mig av det jag lärde mig.
Det var utan tvekan en intressant läsning och något jag tagit med mig när jag skriver.

När jag säger Harry Potter, Luke Skywalker, R2D2, Oliver Twist, Gandalf eller Sherlock Holmes så vet säkert de flesta vilka jag pratar om.
Man kanske inte har läst böckerna eller sett filmerna, men namnen är ändå bekanta.
Dessa är några av de karaktärer som anses vara oförglömliga.
Som författare vill man ju gärna veta vad hemligheten bakom en oförglömlig karaktär är.
Det kanske inte är en genväg till att skiva en bestseller eller något som garanterar framgång, men det är i alla fall något som kanske tar en ett steg närmare ett lyckat verk och något som lättare fångar flera läsares intresse.

En oförglömlig karaktär kan brytas ner i 3 kategorier; namn, utseende och personlighet, vilket jag kommer att ta upp var för sig och analysera närmare.
Nu skiljer sig självklart flera "oförglömliga karaktärer" ur dessa grupper på ett eller annat sätt, men det kategorierna representerar är ett genomsnitt som de flesta har gemensamt.

Namn.
En oförglömlig karaktär har oftast ett enkelt namn som är lätt att komma ihåg. Ju färre bokstäver ju bättre och det får gärna vara ganska vanligt - inom gränsen för vad som känns vettigt förstås.
Annars något som låter enkelt.
En karaktär blir inte oförglömlig genom att hamna i kategorin "den där vad han nu heter".
Har man ett långt namn som ändå är viktigt för karaktären pga. släktband eller bakgrund så kan man alltid ha ett smeknamn som fastnar lite lättare i minnet.
Att skapa en oförglömlig karaktär är givetvis lättare om man inte glömmer karaktärens namn bara sekunder efter att man läst/hört det.

Utseende.
De oförglömliga karaktärerna är oftast inte särskilt anmärkningsvärda utseendemässigt.
Harry Potter är tanig, kort och har knotiga knän, Bella Swan är oerhört vanlig, Katniss Everdeen är ingen skönhet och Oliver Twist är en typisk gatunge.
Anledningen till varför folk har lättare för att ta till sig en mindre vacker karaktär är för att de är lättare att relatera till.
Alla har något de är osäkra på och folk som beskrivs som fotomodeller har lättare för att väcka irritation.
Det är mycket lättare att tycka om "underhuggaren" som känner sig nedtryckt eller lite utanför än att finna den oslagbara och perfekta uppenbarelsen tilltalande.
En populär karaktär behöver inte vara ful, men de ska inte vara perfekta heller - och undvik gärna karaktären som anser sig själv vara oerhört ful när allt tyder på att de egentligen är snyggare än alla andra.

Personlighet.
Ett ämne som är lite svårare att specificera är personligheten, men kort sagt ska de även där vara lätta att relatera till.
De ska ha sina brister, men ändå inte vara patetiska.
En karaktär som svassar runt med näsan i vädret är det ingen som gillar.
Tvärt om tycker vi om att se ner på dem då det oftast är så vi föreställer oss mobbarna.
De ska inte heller sitta i ett hörn och gråta över hur hemsk deras tillvaro är fem kapitel i sträck.
De ska även lyckas överraska.
En svag karaktär kanske plötsligt säger ifrån, eller så visar de sig ha en hemlig förmåga eller ett oväntat arv.
Det är en hårfin balans mellan det relaterbara och det överraskande som kanske rent av får vara lite orimligt (magiska förmågor t.ex.).
Även R2D2 har överraskningar och personlighet, trots att han är en väldigt enkelt bygd robot som endast pratar med mekaniska pip.

Röst är lite av en underrubrik till personlighet.
Unik dialog har jag nämnt tidigare och här är det samma sak. Det handlar inte bara om hur de säger saker, utan även vad de säger och vad de egentligen menar.
En karaktär kanske kan vara vass mot någon, men sedan skämmas lite över att de inte kan låta bli att stöta bort folk, vilket man som läsare kan tolka som att de inte vågar låta någon komma nära.
Det skapar sympati.
En karaktär kan även vara väldigt omhändertagande, men kanske inte är öppen med det genom att hela tiden fråga folk hur de mår.
Röst är inte bara orden som kommer ur mun. Även en stum karaktär har en egen röst då kommunikation är mer än ord. Det går hand i hand med personlighet, men för att skilja på det kan man säga att det handlar om hur de kommunicerar med andra.
De kanske bryr sig, men vågar inte säga något, eller så är de kanske lite för ärliga och riskerar att såra känslor även om de inte vill.

Jag hoppas att listan gav ett litet hum om vad en oförglömlig karaktär har för "recept".
Något jag också vill ta upp i samma kapitel är "unika karaktärer" då jag känner att det är något som många missförstått och feltolkat.
En unik karaktär behöver inte vara till häften utomjording och hälften gudinna med magiska förmågor och ett namn som knappt går att uttala.
Varje individ på vår planet är unik, men det är inte särskilt många som är fotomodeller, hemliga agenter och halvvampyrer på en och samma gång.
En unik karaktär känns som en levande person och är unik på samma sätt som om de funnits på riktigt.
Visst kan det behövas något extra för att skapa en spännande historia, men karaktärerna behöver för den saken inte var så udda att de känns orealistiska.

Vill man skapa en karaktär som väldigt få gjort tidigare kan jag ge tipset att göra personen överviktig utan att göra det komiskt eller att de är mobbningsoffer. Sådana karaktärer finns det inte många av.
"Inte som alla andra"-karaktärer finns det i överflöd.

Sedan har vi "starka kvinnliga karaktärer".
Där finns också en hel vetenskap som kan vara bra att känna till då vi i grunden älskar starka kvinnliga karaktärer, men är oerhört snabba att hata dem om de inte känns starka på rätt sätt.

På frågan om folk föredrar Captain Marvel eller Black Widow svarar en överhängande majoritet Black Widow.
Det här är ett känt fenomen som man kan Googla fram oändligt många artiklar om på nätet.
Folk hyllar Natasha (Black Widow), men det finns oräkneliga artiklar om hur många som hatar Carol (Captain Marvel).

Har någon funderat på varför?

Båda är starka kvinnor, de har ett fördelaktigt utseende och vågar slåss för sin sak.
Ganska lika kan man tycka, men nej.
Skillnaden är att Black Widow har brister. Hon är inte perfekt, medan Captain Marvel inte är särskilt mycket mer än perfekt och oslagbar.
Carol har inget att relatera till och är en klassisk så kallad "Mary Sue".

En anledning till antalet avskydda "starka kvinnor" är för att man har kopierat allt som en stereotypisk "stark man" skulle ha och klistrar in det på en kvinnlig karaktär.
Det fungerar inte.
Att vara dominant, kaxig och kunna slå ner vem som helst tolkas omedvetet som "toxic".
Man får känslan av att de trycker ner andra för att må bättre själva, vilket gör dem till typiska mobbare - även om det ofta är en omedveten feltolkning man gör.
Vi blir inte imponerade för att dessa karaktärer känns högfärdiga.
Får man däremot en glimt av att de trycker ner andra för att de är rädda för att bli avvisade, vilket t.ex. Loki gör, ger det en helt annan dimension (och att han är populär har nog ingen som gillar Marvel-filmer missat).
Captain Marvel har inte den personligheten. Hon är bara bäst utan anledning och därför tolkar man henne som dryg och egenkär.

Inre konflikt; vad vill hon ha och vad är hon rädd för?
Vad har hon för brist och hur övervinner hon det?

Carol visar sällan känslor och har oövervinnerliga krafter.
Man får höra att hon kämpar med sina känslor, men det syns inte nämnvärt.
Första halvan av filmen vet hon inte vem hon är, men hon har inte någon stark drift att ta reda på det heller.
Man får inte se henne kämpa sig igenom något, hon bara glider med och klarar allt med bravur.
Att visa känslor gör oss mänskliga och relaterbara, vilket hon inte gör.

Om man tänker på det har det blivit allt mer vanligt att starka manliga karaktärer visar känslor och kämpar med känslomässiga saker, men de är ändå starka och manliga.
Utan svagheter och misstag kan man inte lära sig av dem och utvecklas.
Natasha är inte perfekt och något vi gillar med henne är hennes personliga relation med sina kamrater.
Precis som Loki vill hon inte släppa sina murar och är rädd för att visa sig svag.
Hon skäms för sitt förflutna och vill återgälda de som hjälpte henne ur det.
Sedan finns det mängder med folk som upplever Natasha som starkare än Carol, trots att Carol tektoniskt sett är oslagbar. Det kan enkelt förklaras med att Natasha slåss för något som är viktigt för henne, medan Carol antyder att inte något alls är särskilt viktigt för henne; hon gör saker för att de behöver göras - inte för att de är viktiga för henne.

Det behövs något som väcker empati och känslor - och det gäller både kvinnor och män.
Det om något är värt att ta med sig när man skapar en huvudkaraktär som man vill att läsarna ska tycka om.
Och man får gärna undvika George RR Martins version av att alla "starka kvinnor" blivit starka för att de blivit misshandlade av en man.
En kvinna kan vara starka utan att ha blivit misshandlad/våldtagen/bortgift med ett svin.

Hoppas som alltid att kapitlet var till hjälp och är det något ämne jag kan ta upp eller gå in djupare på är det bara att säga till.