Författardrömmar

28. Sista kapitlet

Första kapitlet får läsaren intresserad.
Bokens mitt behöver vara bra för att hålla läsaren kvar.
Utan de delarna kommer läsaren aldrig att ta sig till slutet av boken, men det betyder förstås inte att man släpper allt och avslutar med ett slut som gör att läsaren ångrar att man ens lade tid på boken.
Ett dåligt slut kan få läsaren att känna sig förolämpad och lurad.
Det i sin tur gör att läsaren kanske sprider dåliga kommentarer om boken vilket definitivt inte är någon bra reklam.
Det kan räcka med att en person klagar på bokens slut för att flera ska välja att inte läsa den.
En bra bok ska vara bra rakt igenom och inte snubbla på målsnöret.

Så vad gör ett bra slut?
Vissa vill ha lyckliga slut och några vill ha sorgliga eller dramatiska slut.
Mycket hänger på om boken är en del i en serie eller en fristående berättelse.
I en serie ska det finnas några olösta frågor kvar som ska få sina svar i de kommande böckerna, men att avsluta med en cliffhanger är inte att rekommendera.
Varje bok i en serie behöver kännas som att den avslutas.
Annars finns risken att läsaren känner sig tvingad att skaffa nästa bok i serien och det kan man tappa många läsare på.
Ingen gillar känslan av att vara tvungen till något och vi hamnar tillbaka på ämnet med besvikna läsare som klagar på boken.
Det är bättre att antyda att den finns en fortsättning än att göra det tvunget att läsa resten i serien.
Är boken tillräckligt bra kommer man att vilja läsa resten ändå, så det är helt onödigt att pressa läsaren till det.
Talar mycket av egen erfarenhet här då jag själv ogillar den typen av avslut i en serie.
Är bokserien lite äldre kan det vara svårt att få tag i nästa del, vilket gör det oerhört irriterande, så det känns onödigt att ta risken.

En sak som jag snappat upp i mitt eget sökande och studerande i bokskrivandets konst är att många föredrar att slutet inte är för ”rent”.
Man behöver inte veta precis exakt allt, alla karaktärer behöver inte hitta sin partner för livet och varenda fiende behöver inte vara utrotad.
Största fienden ska förstås vara undanröjd, men det kan finnas anhängare eller supportrar till fienden som finns kvar.
De är relativt harmlösa och är en mindre sak att göra sig av med – men de finns där.
Precis som i verkliga livet kan man inte vara älskad av alla och precis alla i ett helt land kan inte vara av exakt samma åsikt.
De flesta kanske är glada att den onda kungen är borta, men det finns alltid någon som tyckte att den onde kungen ändå var bättre än det som blev istället.
Sedan finns det författare som ser till att knyta ihop trådarna för precis varenda karaktär, vilket inkluderar mindre karaktärer som knappt är med över huvud taget.
Skulle någon vara intresserad av hotellstäderskans förehavanden kan de säkert fantisera ihop något själva.
Att lämna lite ”smulor” åt läsaren att själv bilda sin egen uppfattning kan vara en positiv överraskning.
Antyd åt vilket håll det lutar i några små ämnen och låt läsaren själv tolka det som man vill, även om man på det stora hela vet hur det slutar.
Livet går vidare efter bokens slut trots allt (om inte alla dör vill säga) och en antydan om att mer kan hända ger en mer verklighetstrogen känsla.

Det finns de som gnällt lite över slutet i Harry Potter och ansett att sista kapitlet som utspelar sig 19 år senare är helt onödigt.
Själv gillar jag det, men det är ett exempel på att inte alla vill ha allt serverat.
Vissa vill få spekulera lite själva.

Hittade en bra lista på olika typer av slut som kan vara värt att kika på.

Den slutna cirkeln

En historia som gör en full cirkel och kommer tillbaka till början.

Det moraliska slutet

Ett slut där man ser karaktärernas utveckling genom historien hur långt de har kommit.

Överraskningsslutet

En historia som slutar så som vi minst förväntade oss att den skulle göra.

Det känslomässiga slutet

Ett slut som får läsaren att känna stark glädje eller sorg för karaktärerna i boken.

Reflektionsslutet

När karaktärerna ser tillbaka på allt de gått igenom, upplevt och lyckats med.

Cliffhangern

Ett avslut i serien som lämnar mycket i ovisshet inför nästa bok.

Humorslutet

Får läsaren att skratta åt en kommentar eller ett skämt i historien.

Frågeslutet

Får läsaren att undra vad som ska hända här näst.

Det bildliga slutet

Ett slut som visar snarare än berättar hur det slutar genom att måla upp en scen.

Dialogslutet

Ett slut som består av en dialog mellan karaktärer.

Många av dessa slut kan kombineras och vissa är lite samma sak, som cliffhangern och frågeslutet, samt moralslutet och reflektionsslutet, även om det finns några små skillnader.
Ett frågeslut är inte lika dramatiskt som cliffhangern och moralslutet är något som författaren ”berättar”, medan reflektionsslutet är ur karaktärernas perspektiv.

Ett hett tips för någon som skriver sin första bok är att inte göra en serie om man planerar att skicka manuset till ett förlag.
Varför man ska undvika det kommer jag att ta upp i ett kommande kapitel, men jag säger det redan nu så att den som behöver veta det får reda på det så tidigt som möjligt.
Gör man en serie fungerar det ypperligt här på Wattpad, men ska man gå via ett förlag eller ge ut boken själv så är en serie att ”skjuta sig i foten”.
Inte en bra idé med andra ord och här talar jag även av egen erfarenhet.

Hoppas att kapitlet var till nytta, även om det mesta känns ganska uppenbart.
Nu har vi i alla fall gått igenom det mesta för att få ihop ett manus, så kommande kapitel blir om vad man gör sen. ;)