Författardrömmar

29. Betamanus och betaläsare

Låt oss säga att du skrivit klart ditt manus.
Början sitter som den ska, mitten håller måttet och slutet blev helt perfekt – känns det som i alla fall.
Det du har nu är ett betamanus.
Ett betamanus är absolut inte under några som helst omständigheter redo för att skickas till ett förlag.
Aldrig.
Ett undantag skulle möjligtvis vara om du har över 40 års erfarenhet av att skriva böcker och kan ämnet som ett rinnande vatten, men då tvivlar jag på att man skulle vilja läsa mina tips och skulle förmodligen inte vara så starkt intresserad av Wattpad heller.
Hur som helst...
Ett betamanus brukar man säga att är ett första utkast där författaren berättar historien för sig själv.
En skiss innan man börjar måla på riktigt så att säga.
Rent tekniskt är hela Wattpad fyllt med en massa betamanus, så man är ju inte ensam om det.
Sorgligt nog är många betamanus inte särskilt bra heller, men det betyder ju inte att de inte kan bli det.
Börjar man med en hög med gödsel kan man odla något fint, för att sno uttrycket om att författarskapet är som att ha en trädgård...

Det finns tips som säger att man ska låta ett manus ligga i minst tre månader innan man börjar bearbeta det.
Anledningen till det är att man fortfarande är för blind för sina egna misstag om man börjar direkt med bearbetningen.
Sedan finns det de som säger att minst tre veckor räcker gott och väl för att låta manuset ”vila” innan man börjar jobba med det igen.
Det får man avgöra själv, men vi kan nog alla hålla med om att det finns vissa skillnader i kvalitén på de verk vi gjorde för några år sedan och de vi gör idag, vilket har med mognad och erfarenhet att göra – som i sin tur kräver tid och övning, men det visar hur viktigt det är att låta manuset ligga ett tag.
Sedan kanske vi ändrar våra åsikter under den tiden eller får ny inspiration som kan göra manuset bättre.
Det viktiga är i alla fall att vi inte gör misstaget att skicka ett betamanus till förlaget – det kommer inte att bli antaget om man inte har en obeskrivlig tur, men vill man visa sitt eget arbete för andra så vill man ju att det ska vara så bra som möjligt.

Det är nu betaläsare kommer in i bilden.
Har hört att man rekommenderar att man har minst 20 betaläsare, men var tusan hittar man dem liksom?
Så många som möjligt åtminstone och man har fördel av att ha betaläsare som inte står en allt för nära.
Föräldrar, syskon och kompisar är med andra ord inte att rekommendera.
Själv har jag betaläsare i familjen, men det beror på att jag inte hittar så många andra som ställer upp, så ibland får man ta vad man kan få helt enkelt.
Så länge man är tydlig med att man absolut ska vara brutalt ärlig och att det skadar mer än det hjälper om man inte är det.
De måste våga komma med kritik, annars är det meningslöst.

Vad en betaläsare gör är att läsa det första manuset och komma med åsikter, så det är precis vad det låter som.

Har hört hur man arbetar med betaläsare av en amerikansk författare och hon har följande system:
Betaläsaren ringer henne och säger att nu tänker de läsa ett kapitel.
Författaren får sedan sitta och vänta på att betaläsaren gör vad han/hon ska och när det är färdigläst ringer betaläsaren till författaren.
Författaren och betaläsaren diskuterar sedan mycket detaljerat hur kapitlet kändes, eventuella åsikter och författaren intervjuar alltså läsaren genom att ställa mängder med frågor.

Finner det mycket invecklat och avancerat, men så gör man tydligen när man jobbar professionellt med sina betaläsare.
Författaren hittar oftast sina betaläsare på forum och internetsidor.
Vet inte om det fungerar så här, men Wattpad kan säkert fungera som ett sådant forum.

Själv har jag en annan taktik som jag kan tipsa om.
När mitt betamanus är klart får jag det printat till pappers och sätter ihop det som ett häfte.
Det häftet ges sedan till den betaläsare som anser sig ha tid att läsa manuset snabbast.
Tillsammans med manuset får man ett anteckningsblock och en penna.
Min betaläsare använder blocket för att skriva ner tankar och åsikter om manuset (gärna efter varje kapitel).
När betaläsaren är klar får nästa betaläsare manuset och gör samma sak.
(Det är en fördel om betaläsarna inte läser den andres åsikter för att påverka sina egna.)
Att skicka manuset mellan flera betaläsare tar ett tag, vilket innebär att jag får min paus på minst tre veckor innan ja får tillbaka manuset och kan läsa vad mina betaläsare haft för åsikter.
Jag tar sedan åsikterna i beaktande när jag läser manuset själv och börjar om från början med att bearbeta manuset.
Turen mellan betaläsarna kan upprepas om det görs större förändringar i manuset.
Två flugor i en smäll kan man kanske kalla det.
Notera att betaläsarna inte behöver bry sig om stavfel när de läser manuset första gången.
Den biten tas sist då mycket kan skrivas om och ändras innan det är klart, så det är bara en massa onödigt arbete.
Först ska historien sitta som den ska – sen finslipar man texten genom att rätta stavfel.

Har man tålamod kan man gott och väl låta manuset ”vila” lite till innan man gör en tredje eller fjärde genomgång.
Att skriva böcker tar tid och det som skiljer en författare från en hobbyskrivare är att författaren går den extra milen när de arbetar med sitt manus.
Tålamod, om jag ska ge det en kortare benämning.

Många här har precis börjat skriva och en mycket viktig sak man måste inse när man skriver är att det man skriver är skräp.
Skit rent ut sagt och det är faktiskt helt okej.
Det ska få vara dåligt och man ska inte låta sig slås ner av det.
Som jag nämnde med trädgården – det krävs skit för att gödsla en trädgård.
Att skriva skit är bara bra.
Tar jag mina egna verk som ett exempel kan jag utan att tveka kalla dem skit.
De är skitmanus i betaform som ett förlag aldrig skulle vara intresserad av – och det är helt okej.
Varje manus har lärt mig massor om skrivandet.
Varje manus har varit roligt att jobba med och varje manus har skänkt glädje åt åtminstone några läsare både här på Wattpad och utanför.
De duger som underhållning, även om de inte skulle intressera ett förlag och varje manus och bok har förbättrat mitt skrivande.
Har du skrivit ett tag kan du leta fram ett av dina första verk och jämföra det med ett av dina senaste.
Skillnaden blir större ju mer man mognar, ju mer man skriver och ju mer man lär sig.
Se hur långt du har kommit och inse hur långt du kommer att komma om du fortsätter.
Så skriv och skriv massor.
Ju mer ju bättre, men försök alltid att förbättra det du gör och eftersträva utveckling.
Allt skräp, skit och värdelöst trams bygger en bra grund för att utvecklas och förbättras.
När man till slut har något som man tror att kan bli bra så kan man kalla det betamanus, vilket i sin tur är redo för en runda hos betaläsare, innan man börjar om igen.
Ju nyare man är med att skriva ju mer arbete krävs, men övning ger färdighet och någon som verkligen vill bli författare backar inte för lite arbete.
Ingen blir elitidrottare efter första försöket och ingen blir världskänd konstnär första gången man tar i en pensel.

Lycka till med era betamanus, så ska jag försöka skrapa ihop så mycket info som möjligt om att ta kontakt med ett förlag i nästa kapitel. ;)