Författardrömmar

11. Första kapitlet

Det första kapitlet.
De första raderna som ska visa vad berättelsen går för och de första raderna som förhoppningsvis ska fånga läsaren och få denne att se fram emot resten av boken.
Första presentationen av historiens huvudkaraktär.
Första visningen av landskapet och miljön som allt ska utspelas i.
Enligt mig är det mycket som hänger på just det första kapitlet.
Många påstår att det är det första kapitlet som är det viktigaste i hela boken och jag är inte sen att hålla med.
Läser jag en bok för första gången så är det ju givetvis i första kapitlet som jag får känslan av att det här äventyret vill jag verkligen uppleva - eller inte.
I det här kapitlet ska jag försöka ge så många tips som möjligt till hur man får just det första kapitlet att fungera, för om du ska ge ut en bok så kan hela bokens framtid hänga på att du verkligen fångar lektören redan på de första raderna.

Vi har redan nuddat vid ämnet med Elmore Leonards' visdomsord i kapitlet "Författarhuvud":
Öppna aldrig en bok med väder.
Det kommer att blandas in i det här kapitlet tillsammans med lite andra tips som jag hittat och fått reda på genom åren, samt förstås mina egna åsikter i ämnet, för som flitig läsare så bygger man upp ganska mycket egna åsikter också.

Vi börjar med en grundläggande lista på vad man ska undvika i sitt första kapitel och här har jag tagit många av mina idéer av Laura L. M.
Hon har en egen sida på nätet om skrivandet, så det går säkert att Googla på. Själv hittade jag henne via Pinterest och precis som Laura tänker jag säga att jag inte äger allt som står i listan, utan det är sådant som snappats upp av flera olika källor, men min kommer att likna ganska mycket på hennes.

Hur man inte ska börja sitt första kapitel av Laura L. M. (och mig).

1. Vakna upp

"Biip, biip, biip."
Ljudet av alarmklockan väcker huvudkaraktären och hon öppnar sina (valfri färg) ögon och hon sträcker ut armen för att stänga av den.

Ärligt talat... börjar du en berättelse med att beskriva ett ljud i ord så har du tappat mig direkt. Det blir lite "Tåget säger tut, tut", vilket får mig att rynka på näsan och undra om jag ens är villig att fortsätta läsa.
Men nog om det nu (det ska komma mer om den saken senare).
Det är så oerhört uttjatat att huvudkaraktären börjar hela berättelsen med att stiga upp på morgonen så det är väldigt svårt att få det att låta intressant eller vettigt.
Ska det nödvändigtvis vara ljudet av en väckarklocka som väcker karaktären så skulle det fungera bäst om det är något väldigt unikt.
Kanske en barnmelodi som väcker en person som är 50+ eller några inspelade ord som sägs på ett speciellt sätt.
Annars är det risk att det blir löjligt eller kliché.

En lista på klichéer vid uppvaknandet:

• En dröm

•Ljudet av ett alarm/en klocka

•Fraser (t.ex. "Upp och hoppa" eller "Frukost!")

• Doften av frukost i någon form

•Huvudkaraktären stiger upp och ser sig i spegeln

• Bakfylla

•Huvudkaraktären vaknar första dagen av något

Poängen med att få din bok att stiga fram bland de andra är att göra den så unik som möjligt och att klampa rakt in i en kliché det första man gör är då alltså inte så smart.
Visst kan man få det att fungera, men varför ta risken? Det finns så oerhört mycket intressantare sätt att börja en bok på, så varför göra något som flera hundra gjort före dig?

2. Väder/Landskaps beskrivning

"Den (adjektiv) (adjektiv) solen steg över i den (adjektiv) (adjektiv) himlen och spred sitt (adjektiv) ljus över det (adjektiv) (adjektiv) (adjektiv) landskapet."