Eld & blod

Papyrusfragment 19

Det är den egyptiska tron att faraon inte enbart är välsignad av gudarna. Han är född från den största av dem alla. Som son till Amun-Re var det Narmer den förstas uppgift att styra allt under himlen till den dagen han själv tog sin plats på gudarnas båt. Han beskrivs ofta som en ärofylld härskare. Rättvis, ödmjuk och någon som drack med måtta. Bakom honom stod hans fru Naunakthe. Hon beryktas till denna dag ha varit den vackraste kvinnan på båda sidorna av Nilen. Det sades att självaste Osiris, Gud av underjorden, höll andan när hon vandrade genom hans tempel. Men vad som talas om högt, och det som skrivs ner av stadiga händer på papyrusrullar, speglar inte alltid vad som tar plats i mörka hörn. Så låt nu sanningen skrika sig hes över sand och vattenbäddar. Genom Egyptens lägsta dal och över den högsta toppen. Ty det finns ingen formel så farlig, ingen orm så giftig, som ett giftermål format av girighet, lust och svek.

Älskarnas öde förseglades av en profetia. När månen stod som högst på himlavalvet blev Naunakthe havande med en pojke. Medicinmannen på plats svimmade när han såg barnet komma ut, då det föddes med två huvuden, ormar för händer och en visdom som kunde tävla med guden Thot. Men träd nu varsamt fram genom vittnesmål. Ty det fanns ingen på plats vars syn helt fri från gruset av sina egna fördomar. Vad som är myt, och vad som är sanning, är bara för få utvalda att veta.

Narmers livvakter svor att Nept-Pra, Naunakthes mor och översteprästinna, lade vansinne över Narmer som därefter dödade sin älskade. Det sades att hon tänkte använda sig av dotterns kropp, den grymmaste formen av blodsmagi, för att riva ner barriären mellan oss och de onämnbara. Allt för att hålla sig ung och späd. Det värsta brottet spunnet ur fåfänga. Dock stod följare av Nept-Pra vid hennes godhet. Hur hon, en kvinna av dygd och tro, inte var skyldig till annat än en mormors oro för sitt barnbarn. Nept-Pra sökte att rädda barnet från sin faders grymhet. Narmer hade allierat sig med mörka krafter och offrade inte bara sin älskade, men även sin förstfödde son för att vinna en ringa strid.  Nept-Pras följare svor på att Narmer var den som slet ner barriären mellan världarna och bjöd in de onämnbara att ta rot i pojken, som tilldelats namnet Skefo. Naunakthe dog av den mörka kraft som forsade genom hennes livmoder och Nept-Pra blev förrådd av en av sina egna. På sin dödsbädd talade hon till alla som vågade lyssna.

Narmers efterträdare, de som stått bakom en grym härskare, dömdes till att evigt  jaga det som tagit sig ur barriärens fångenskap. Kvinnorna straffades likadant, ty ingen får glömma stunden när en syster vände sig mot den andra. De är dessa som kommer bära titeln Wi'carna genom tusentals generationer. Deras barn kommer vara få, deras bestånd knappt tillräckligt, för att ingen ska lockas att skapa en arme större än vad som är rätt. Så berättas historien om de första krigarna och häxorna. Beskyddarna av jorden. Den fysiska och spirituella, manliga och kvinnliga, manifesterat i kött och blod. Så berättas också historien om det första Skafos. Den förbjuda unionen mellan det onaturliga och jordliga. En bit av det onämnbara vilket vandrar på ben som liknar våra.

Kärlet.