Eld & blod

Kapitel 3

Under veckorna som följer blir saker lugnare. Jag fick högsta betyg på omprovet i kemi. Dani och jag bråkar inte lika mycket som vanligt och pappa har tagit mer ledigt från jobbet. Det är nästan för bra för att vara sant.

"Det kommer bli perfekt!" säger pappa entusiastiskt. Dani stirrar ner i matbordet utan att säga något, vilket är både ovanligt och oroväckande. Ännu värre är det faktum att jag förstår henne. "Det kommer se bra ut senare när du ansöker om sommarjobb."

"Är du seriös?" säger Dani lågt och jag måste bita mig i kinden för att inte lägga mig i. Min systers tonfall är inte ilsket utan sårat. Jag älskar min pappa, men när jag föreslog att han skulle spendera tid med Dani så var detta inte vad jag menade. "Jag vill inte vara praktikant på din firma." Wow. Jag sjunker längre ner i stolen. Det är som att bevittna en tågkrasch.

"Det är en bra möjlighet", säger pappa utan att låta sig nedslås. Han har inte fel. En praktikplats är fantastiskt i teorin, men i denna familj är det mer av en påminnelse att hans jobb alltid kommer i första hand. Jag förstår att Dani är upprörd. Att föreslå en omgång av monopol hade varit en bättre ide.

"Allt du gör om dagarna är att sitta framför datorn och fixa andras jävla pappersarbete. Varför skulle jag vilja göra det?" fräser Dani.

"Det är inte vad mitt jobb handlar om." Pappa försöker förklara sina arbetsuppgifter och Dani vägrar lyssna. Istället vänder hon sig om mot mig.

"Ska du inte säga något? Fast du tycker väl detta är skitbra. Ge mig en massa pappersarbete så hinner jag inte träffa mina vänner och du behöver inte skämmas över mig hela tiden!" Hon drämmer näven i bordet. "Du är en sådan jävla hycklare!"

"Daniella!" Pappa lägger armarna i kors och ger henne en sträng blick. Hans kinder är alldeles röda. Patrik Strandberg tappar inte lätt humöret, men när han väl blir arg så är det jobbigt att se. "Skyll inte på din syster för att hon vill hjälpa dig." Jag önskar att jag hållit tyst om att spendera tid tillsammans. Jag vill bara att pappa ska visa lite intresse i vad som händer i hans döttrars liv. Speciellt när det gäller Dani. Om hon vet att han bryr sig så kanske hon inte känner behovet av ett häxaltare i sitt sovrum.

"Dra åt helvete!" Dani reser sig häftigt upp och samlar ihop klänningen. Pappa följer efter henne ut och jag hör dem skrika hela vägen uppför trappan innan en dörr smäller igen. Han kommer tillbaka med ett frustrerat uttryck i ansiktet.

"Det där gick bra." Kommenterar jag och snurrar runt glaset med apelsinjuice framför mig. Pappa sätter sig ner med en suck.

"Ni två är så olika. Alltid varit." Han lutar sig ner och tar upp en bunt med papper. "Hon påminner mig så mycket om... er farmor." Jag är glad att han ändrade sig. Även om tanken att det finns något gemensamt mellan Dani och vår avlidna kristna hypokondriker till farmor är skrattretande. Om farmor levde skulle hon stå utanför Danis dörr med fyra präster och vigvatten.

"Hon reagerade dåligt", säger jag och sätter mig rakare upp på stolen. "Men du kanske kan tänka mindre. Jag tror hon skulle uppskatta om ni bara gick ut och åt eller något." När hon lugnat ner sig. Han lägger ner högen med papper och jag ger honom ett uppmuntrande leende.

"Tror du hon kan överväga praktikplatsen?"

"Inte ens om du mutar henne med en årsförbrukning av rökelse", säger jag sanningsenligt. Pappa hostar fram ett skratt.

"Jag pratar med henne. Men hur är det med dig? Hur går det i skolan?" Jag börjar berätta om Tina missöde på lektionen idag. Min bästa vän är underbar, men franska är inte en av hennes talanger. Så hon gjorde en hel muntlig presentation om personliga hjältar. Problemet var bara att hon misstog det franska ordet för hjälte med un poisson. Vilket översätts till en fisk.