Eld & blod

Kapitel 7

  Tio år tidigare

"Michelle?" Dani står i mitt rum med en stor t-shirt och pyjamasbyxor. Jag ger henne en sträng blick och lägger ner mina målarpennor.

"Det där är min t-shirt Dani och du ska vara på ditt rum." Min lillasyster skjuter ut underläppen och drar i den blå tröjan med små isglassar på. Det röda, tunna håret är som sockervadd kring hennes huvud.

"Jag vet det, men jag hörde något." Hon nickar mot nedervåningen. "Kan du gå ner och kolla? Snälla?" Jag suckar, men glider ner från stolen och släcker skrivbordslampan. Golvet är iskallt när jag trippar över till dörröppningen där hon står. Innan jag går ner tar jag filten från fotändan av min säng. Snabbt lägger jag den över hennes huvud och snurrar den runt hennes axlar. "Varför gör du så för? Jag fryser ju inte", säger Dani. Ändå flinar hon och låtsas att tyget är vingar.

"Det är kallt härinne", svarar jag och puttar försiktigt ut henne ur mitt rum. "Gå in på ditt rum och vänta så går jag ner."

"Jag vill hänga med", protesterar hon. Jag stönar. Småsyskon.

"Jag trodde du kom in här för att du inte ville gå ner?" säger jag och lägger armarna i kors. Dani kontrar med att lipa åt mig. Moget.

"Har du inte sett skräckfilmer? Om du går ner så kommer mördaren  upp",  viskar hon hetsigt. Jag tvivlar på att ljudet är en mördare vilket jag också säger till henne. Troligtvis är det bara pappa hon hört. Inte för att det går att prata vett med en sexåring.

"Du har inte ens sett några skräckfilmer", säger jag och börjar gå nedför trappan. Dani är hack i häl. Min lillasyster gillar att göra saker hon inte får, men vi har inga skräckfilmer hemma och pappa tittar inte mycket på tv. Den enda filmen i hyllan jag inte får se handlar om tysta lamm.

"Jooo. Jag och Hannah såg på en när vi sov över. Hennes storebror är sexton och tittar på dem hela tiden. Vi såg en med massor av blod. I en skog." Jag himlar med ögonen och tänder lampan till trappan och hallen medan vi rör oss neråt. Pappas kontorsdörr är stängd, men jag kan se ljus komma ut från glipan mellan dörren och golvet. För att göra Dani nöjd tar jag en tur mot köket och tänder lampan där också.

"Det är ingen här. Du hörde bara pappa när han jobbade och blev lite skrämd", förklarar jag. Min lillasyster sneglar mot pappas kontor och drar filten närmare kring sig.

"Vi borde gå och kolla till honom", säger hon och tittar förväntansfullt på mig. Hon kan inte dölja sin besvikelse när jag skakar på huvudet.

"Vi kommer bara att störa honom, Dani." Hon putar med läppen igen och tittar ner i golvet. Jag har alltid tyckt att min syster ser lite ut som en älva. Hennes hår är verkligen som sockervadd, fluffigt och lockigt, och hon har en liten knappnäsa med massor av fräknar.

"Snälla, Chell", ber hon.

"Måste du kalla mig det?" Egentligen borde jag säga nej. Enligt pappa ska man aldrig belöna dåligt beteende och det är inte snällt att störa honom bara för att Dani är lite rädd.

"Åh, okej då." Hon ger mig ett stort leende som visar hur många tänder hon tappat i vinter.

"Tack, tack, tack!" Jag går genom hallen och tvekar innan jag knackar på pappas kontorsdörr.

"Pappa?" Han har tagit av sig glasögonen och gnuggar sig förstrött i ögonen. När han ser oss klickar han bort något på datorn. "Förlåt om vi stör."

"Nejdå raring. Kom in ni." Dani skrattar och trycker sig förbi mig. Hennes ben rör sig så fort att hon mer eller mindre springer på pappa och lyckas nästan slå ner en kaffekopp. Alltid ska hon överdriva.

"Dani, ta det lugnt!" ropar jag, men pappa bara skakar på huvudet och skopar upp henne i knäet fast hon är för stor för sådant.

"Ingen fara, ingenting har gått sönder. Så vad har hänt tjejer? Varför är ni inte uppe på era rum?"

"Dani blev rädd", säger jag snabbt. Jag vill inte att pappa ska tro att detta var min ide. Genast börjar Dani gnälla och drar i pappas tröja.

"Det blev jag inte alls!"

"Såklart du inte blev", säger pappa och lägger kinden mot hennes hår. "Du är en av de modigaste flickorna jag vet, raring. Det är ni bägge två." Han ser trött ut och jag försöker få Dani att hänga med mig upp igen. Hon krånglar och det slutar med att pappa säger att vi får stanna uppe och titta på tv.  Vi sätter oss ner i soffan och han håller upp två Disneyfilmer - Alice i underlandet och Den lilla sjöjungfrun. Dani pekar genast på den sista och jag rycker på axlarna. Disney är viktigare för Dani än för mig. Pappa sätter sig ner mellan oss på soffan och jag lutar mig mot hans axel. 

Dani somnar halvvägs igenom filmen, som alltid, och när filmen är klar bär pappa henne uppför trappan. När han kommer in till mig får jag en stor kram. Det är då jag märker att han luktar lite konstigt från ansiktet. Jag skrynklar ihop näsan.

"Du luktar skumt, pappa", säger jag och duckar undan när han nyper mig i sidan. Jag flinar. "Förlåt, men du gör faktiskt det." Han kramar mig en gång till.

"Då får jag väl gå och duscha då, min rättframma lilla ängel." Han reser sig upp och jag kryper ner i sängen. Jag har saknat pappas kramar, även om de luktar lite konstigt. Han brukar lukta likadant när hans arbetskamrater kommer över och spelade poker. Tur att det inte är lika ofta längre. Jag blundar och sjunker ner mot kuddarna.

Det har varit en bra dag.