* * *Martinus perspektiv* * *
Jag hörde att min mobil plingade till, så jag släppte bollen och tog upp mobilen. Det var ett sms från Sofia, en bild. Jag låste upp mobilen och kollade på bilden som hon skickat.
Från Sofia:
18:23
(1 Bilaga)
Detta är väl ändå inte du?
Jag kollade på bilden, det var en bild på en kille och en tjej, och killen var väldigt lik mig, men det var ju inte jag så klart.
Till Sofia:
18:24
Nej, självklart inte. Jag skulle aldrig vara otrogen mot dig <3
Från Sofia:
18:24
Tänkte väl det <3
Kan inte du sova hos mig inatt? Jag saknar dig redan :(
Till Sofia:
18:25
Kan jag väl, jag kommer runt 7 <3
Jag stängde ner mobilen och fortsatte trixa med bollen tillsammans med Marcus.
* * *Marcus perspektiv* * *
Martinus hade gått till Sofia nu och jag låg i min säng och kollade på mobilen. Från ingenstans kom det ett sms från ett okänt nummer. Jag klickade på den lilla rutan så att meddelandet visades.
Från Okänd:
19:08
Hej Marcus.
Tuva kom bara tillbaka till dig för att hon saknade kändislivet. Bara inse det, hon älskar inte dig, hon älskar mig. Gör slut med henne eller så kommer du att ångra dig :)
Jag läste sms:et flera gånger och blev bara mer rädd för varje gång jag läste det. Det måste ju vara den där killen som Tuva var tillsammans med i några dagar, Pontus tror jag att han hette.
Han verkar ju som en riktig idiot. Jag kommer inte att göra slut med Tuva och jag tar emot konsekvenserna. Jag gör allt för henne.
Till Okänd:
19:12
Ledsen, men jag kommer inte att göra slut med Tuva. Bara acceptera att hon inte älskar dig längre och att jag är den hon vill ha. Skaffa dig ett liv Pontus.
Jag klickade på skicka knappen och låste sedan mobilen. Jag gick sedan ner till köket och gjorde någonting att äta innan jag gick till vardagsrummet och satte på tv:n.
Plötsligt plingade mobilen till ännu en gång och jag suckade högt innan jag tog upp den ur fickan. Det var ju så klart Pontus igen.
Från Okänd:
19:25
Som du vill Marcus, men du kommer att ångra ditt val, tro mig.
Även om hans sms skrämde mig lite så försökte jag att bara strunta i det, vad kan han göra liksom.
* * *Sofias perspektiv* * *
Jag hörde att någon knackade på dörren och jag försökte ta mig ditt så snabbt och smidigt som möjligt. Jag öppnade dörren och möttes av det finaste leendet jag sett.
"Hej älskling" sa Martinus innan han kom in till hallen och drog in mig i en kram.
"Hej snygging" sa jag och förde samman våra läppar en kort stund.
"Jag håller på att kolla på film, du kan vara med" sa jag och tog hans hand.
"Har jag så mycket val?" sa han och skrattade medans vi gick mot vardagsrummet.
"Nope" sa jag och såg att han skakade på huvudet och skrattade.
Vi satte oss i soffan bredvid mina föräldrar. Martinus satte sig i hörnet där jag satt innan och jag satte mig nära honom och lutade mig mot honom, precis som jag brukade göra.
En bit in i filmen hade mamma och pappa gått och lagt sig medans jag och Martinus satt kvar och kollade till slutet av filmen.
Jag gäspade stort och stängde ögonen och la mig ner med huvudet mot Martinus ben. Det dröjde inte speciellt länge innan jag lyckades somna eftersom han höll på och pilla med mitt hår medans han kollade på filmen. Jag kan inte hjälpa att jag blir trött när någon håller på med mitt hår.
* * *Martinus perspektiv* * *
Jag märkte att Sofia hade somnat, så jag stängde av tv:n och lyfte upp Sofia i min famn. Jag bar henne upp för trappan och la ner henne i sin säng innan jag la mig bredvid henne.
"Godnatt min prinsessa" sa jag och gav henne en puss på kinden och la min arm runt henne.
***
Jag vaknade av att solen lyste på mig genom fönstret. Ett irriterat morr lämnade mig och jag la täcket över mitt ansikte innan jag hörde Sofia skratta.
"Är det jobbigt när solen lyser på dig?" frågade hon och jag nickade.
"Ja, jag kan ju inte sova när den lyser rakt på mig" sa jag och ännu ett skratt lämnade henne innan hon vände sig om så att hennes blick mötte min.
"Stackars dig" sa hon och putade med underläppen.
"Ja" sa jag och skrattade.
Jag hörde ett harklande ljud och Sofia drog bort täcket från våra ansikten.
"Godmorgon sömntutor. Jag tänkte bara säga att jag och din pappa går ut en sväng bara" sa Sofias mamma med blicken på Sofia.
"Okej" sa Sofia och gav sin mamma ett leende.
"Hitta inte på någonting medans vi är borta" sa hennes mamma och jag kunde inte låta bli att skratta lite.
"Nejdå" sa Sofia aningen irriterat.
"Bra, då ses vi snart" sa hennes mamma innan hon stängde dörren och fotsteg hördes i trappan.
"Tänk inte ens tanken" sa Sofia och såg på mig vilket fick ett skratt att lämna mig.
"Jag gjorde ju inte ens någonting" sa jag skrattandes.
"Nej, men man vet aldrig med dig" sa hon och skrattade också.
Jag gav henne en busig blick innan jag började kittla henne.
"Neej! Bort från mig!" ropade hon men jag fortsatte.
"Okej, jag tar tillbaka det" sa hon skrattandes.
"Försent" sa jag och fortsatte kittla henne.
"Snälla Martinus, mitt ben gör ont" sa hon mellan sina skratt och jag slutade då kittla henne.
"Tack" sa hon och andades tungt.
"Vad vill du hitta på idag då?" frågade jag och hon suckade.
"Det finns mycket jag vill göra, men som jag inte kan" sa hon och jag kunde se på henne att hon var en aning ledsen.
"Det kommer bli bra snart" sa jag och lutade mig ner och förde samman våra läppar en kort stund.
"Jag vet, men jag saknar att röra på mig, jag vill inte ligga still hela dagarna. Jag vill spela fotboll, springa, rida Picasso och en massa andra saker, men då behöver jag använda båda mina ben" sa hon och jag gav henne en medlidande blick.
"Varför ska jag vara så klumpig" sa hon.
"Jag vet att det är jobbigt, men jag finns här hela tiden tills den dagen du kan få börja göra allt det igen och även efter det" sa jag och ett svagt leende bildades på hennes läppar.
"Jag älskar dig" sa hon och la sin hand på min nacke innan hon förde samman våra läppar igen.