Pojkar Som Gråter - Dante x Axel

Kapitel 4

Dante, sommarlovet 2009 (14 år) (12 år)

Leendes blickar jag upp, farten som uppstår fläktar behagligt i backen ner mot centrum, att möta upp Carmelo är inget utöver det ovanliga, men skillnaden idag är att vi ska ut i skärgården och bada, inte till den lokala lilla bryggan och sjön. Havets svarta vågor lockar mer än något annat, att simma är det bästa jag vet, möjligtvis slår att simma med Carmelo och finslipa på brädtekniken det, men annars är det absolut det bästa man kan hitta på. 

"Ey Daniella" flinar han och vinkar på en extremt töntigt vis som får mig att himla med ögonen, en extremt ful hawaiiskjorta och ett par flipflops får honom att se ut som en typisk turist, det saknas bara blommor kring halsen, en kamera för ansiktet och en klassisk pappahatt. "Tja Caroline" jag höjer handen i en hälsning, stör mig på hur ena fingret korsar det andra, men gör inget åt saken. Utan att säga något mer ser jag precis vart han är på väg, upp bakom mig, på min stackars bräda, jag ställer mig på tvären "Nej, du får baxa en cykel eller nått" han ser irriterat åt mitt håll, han hade absolut räknat med att få skjuts av mig, drar en hård hand genom sitt rödlockiga hår.

 "Men ingen här är dum nog att dumpa sin cykel utan lås!" utbrister han och jag flinar "Inte mitt problem".

Tillslut lyckas han "låna" en cykel av någon stackare och trampar upp jämsides med mig knallröd i ansiktet "Nästa gång får du fan baxa cykel så tar jag din bräda" muttrar han och jag kan inte låta bli att garva åt honom, en ginger som kommer cyklandes med ett knallrött ansikte, jag hade i alla fall tittat en gång extra. Istället för att svara honom sparkar jag på så jag får ännu mer fart och glider ifrån honom, kan knappt vänta på att få se havet för första gången på allt för länge, sist måste ha varit för minst tre år sen, innan allting i skolan ballade ut och när jag och mamma faktiskt umgicks på riktigt. "Har du lärt dig hur man håller käften eller?" flinar Carmelo och jag ser irriterat mot honom, men lyckas inte bibehålla irritationen speciellt länge, istället spricker jag upp i ett smalt leende, sätter ner foten för att bromsa. 

"Har du ens med dig badkläder?" smågrinar jag som svar, det verkar som om verkligheten kommer ikapp honom "Fuck, de är hemma" jag skrattar åt honom, det är bara han som får för sig att åka ut i skärgården och sen glömmer sina badkläder. "Du får helt enkelt näcka" retas jag, om han inte hade cyklat hade jag slagit till honom, men Carmelo på cykel är fan livsfarligt, så jag låter bli.

Anledningen till att vi från första början dissar de närliggande sjöarna är att Carmelo hittat något ställe på Gåsö där ingen längre håller till, så han frågade om jag hade lust att dra ut i skärgården, och tokig i vatten som jag är följde jag med utan att tveka ens en sekund.

"Fan vart är alla brudar när man väl är snygg?" frågar han och jag himlar med ögonen, han har absolut haft bättre ögonblick, men det är inget han verkar inse "Ja, de skulle ju komma springandes" muttrar jag ironiskt, tar mer fart så vi kan ta oss genom det äckligt snobbiga bostadsområdet någon gång. Solsidan kan fan vara det värsta stället som finns, alla är falska och bryr sig bara om pengar "Fast ingen är fan snyggare än Alicia, hon är fan svinsnygg" han är helt såld på Alicia, och har varit de senaste veckorna. "Ja, jävlar vad fin hon verkar vara" är allt jag säger, det tynger mig lite att jag inte har lyckats något vidare alls med de få tjejerna jag faktiskt får upp ögonen för.

Något jag är evigt tacksam över är att Carmelo till sist ger upp och dumpar sin snodda cykel vid busshållplatsen, medans jag fiskar upp min bräda under den högra armen "Ey, har du busskort eller?" jag lutar mig närmare honom och han skakar flinandes på huvudet.. "Planka Daniella, vi plankar" viskar han mot mitt öra, inte för att det är så mycket folk här, men 85-åriga Agda kanske har lust att tjalla på våra planer.

Sagt och gjort, när bussen rullar in och folk börjar kliva av "slinker" vi in, så som vi så många gånger gjort tidigare, båda är för panka för att köpa busskort stup i kvarten, speciellt nu när de vi fått i skolan inte gäller längre. Spänt kutar jag längst bak i bussen, trots att vi gjort det så många gånger är adrenalinkicken fortfarande lika påtaglig, lika energisk och uppfriskande "Det var ju svinlätt här" återigen en hand genom sitt hår. "Ingen bryr sig väl, de är för upptagna med att bestämma sig om de ska köpa Hollister eller Gant till sina ungar" suckar jag, ser irriterat mot en mörkhårig mamma. Hon ser ut som om hon vill pressa in sina fingrar i sin dotters stackars öron, men oturligt nog för henne hör hon oss, och frågar sin mor om vad Hollister är, jag flinar mot Carmelo, budskaps-time av en rik morsa. 

Istället för att lyssna kan vi inte hålla käften, utandriver vi om alla vi åker förbi, kvinnan med Chanel väska, killen som inte verkar veta hur man går normalt och mannen med solbrillorna på nästippen som inte ser ut att höra hemma här.

På vägen ut på klippan kastar jag av mig t-shirten, sparkar av mig skorna och drar av strumporna, solen gassar över mina solbrända axlar "Väntar du eller?" skriker Carmelo bakom mig, men jag hoppar trots det av, paddlar med armarna i luften för att komma längre ut i det svarta vattnet. Störtandes kraschar jag mot vattenytan, adrenalinet dunkar ursinnigt i pulsådern och jag känner mig lyckligare än någonsin.

När syret under ytan börjar ta slut simmar jag lätt upp till ytan, så fort jag bryter den och ser ovan vatten rinner vattnet ner och in i mina öppna ögon, med en huvudskakning för att få bort vattnet ur ögonen och håret. "Du skulle ju vänta" muttrar han surt samtidigt som han drar ner byxorna i en enda rörelse "Jaja, i med dig nu" flinar jag, om inte klipporna hade tagit tid att klättra upp för, hade han snart varit dyngsur. "Akta dig då" han grinar brett och backar bakåt för att ta sats. Glatt dyker jag ner under ytan igen, väntar tills jag får tag på hans breda axlar och hoppar i ett stort simtag upp på dem, frustrerat simmar han uppåt och jag trillar av i farten, slår en bakåtvolt ner ännu djupare i det svarta skärgårdsvattnet.