Pojkar Som Gråter - Dante x Axel

Kapitel 12

Dante, lördag 2009 (14 år) (13 år)

Irriterat slår jag ner mobilen som ringer från bordet bredvid mig, jag ligger ytterst i Luddes smala säng och har flera gånger under natten ramlat ner för att han tumlar runt som en jävla torktumlare. "Dante vafan?" Carmelo, som oturligt nog får mobilen nerkastad i sitt ansikte och som dessutom är skithes klagar högljutt "Jaja, skyll dig själv, du hade ju kunnat sova här" flinar jag, reser mig sakna upp och får ett slag i pannan, eller det är så det känns i alla fall "Hur många gånger har du ramlat?" kontrar han, är förvånansvärt pigg "Kanske tre eller fyra?" jag rycker på axlarna, visst hade det varit skönt att få sova ifred, men jag sover hellre hos Ludde och blir nedknuffad än på en madrass som knappt gör nått alls. "Exakt, jag har sovit jätteskönt" flinar han och jag suckar "Jag går och dricker, ska du med eller?" jag byter samtalsämne och kliver ifrån sängen, han nickar som svar och jag följer efter honom, är helt vilsen i Luddes hus. Ner för trappan till köket och in i köket, jag börjar rycka upp varenda skåpslucka i jakt på glas "Men åh din idiot, jag har ju redan tagit fram glas" suckar han och jag nickar sakta, återigen har min huvudvärk slagit till "Jag hittar ju inte" flinar jag, tar mig för huvudet som om det skulle lindra den hetsiga stekpannan som beslutat sig för att slå in pannan på mig. "Vart har du Alvedon och Ipren då herr Eismann" frågar jag överdrivet artigt och med en tydlig accent, vet att han hatar när man benämner honom med hans efternamn "Men käften Dante" väser han högt för att sen skratta och peka på mitt ansikte, jag ser frågandes mot honom "Har du sett dig själv eller?" han skrattar ännu mera "Annicka kommer älska det här" fortsätter han fnissandes, lägger sig ner på golvet "Har du hittat Kronstrands spritgömma eller?" frågar jag och ler snett mot honom "Inte än, men du borde uppsöka en spegel" svarar han, återigen skrattar han och krälar runt nere på parkettgolvet. Minnena från det man kanske skulle kunna kalla slagsmål kommer tillbaks och jag suckar högt, jag stryker ett av de krokiga fingrarna över läpparna och inser att jag har spräckt underläppen, vilket flyt. Någon annan klampar ner i köket, antagligen Ludde "Vad gör ni?" han gnuggar sig sömndrucket i ögonen och återigen börjar Carmelo vrida på sig av skratt "Och vad har han fått i sig?" frågar han vidare och jag småskrattar "Han mobbar mig" jag rycker obrytt på axlarna och tar ett av glasen som står på köksbänken, fyller det med vatten och sedan sveper det och samma sak igen. "Varför?" återigen kliar han sig i ögonen och jag pekar illustrerande på mitt ansikte så att kanske kan förstå "Jag lär ju bli uppskickad till rektorn innan jag ens har börjat första lektionen" suckar jag och Carmelo, som har rest sig upp och är i full färd med att dricka sitt vatten, börjar skratta med vatten i munnen och sprutar ut det över Luddes golv "Vafan?!" svär Ludde högt och jag småskrattar åt dem "Kan du inte dricka vatten utan att spotta ner hela jävla golvet får du gå ut" han gestikulerar mot dörren och får en bedjande blick från Carmelo.

"Hej killar" ler en äldre kvinna mot oss, hon kanske är strax över trettiofem och ler mjukt mot oss, det måste se rätt underligt ut, Carmelo håller på att torka upp det vattnet han spottat ut, igen, Ludde skällde ut honom och antagligen var det därför hans morsa kom ner. "Hej mamma" suckar han och jag hälsar, Carmelo däremot blänger bara surt mot Ludde och spottar ut sig ett "Tja", "När kom ni hem?" frågar hon och sänder en ganska odiskret och hård blick åt sin sons håll "Kanske runt tre, och sen var jag tvungen att plocka fram en madrass, för Dante somna i min säng typ direkt och Mello satte sig på golvet och gjorde inget" förklarar han snabbt och tecknar vilt omkring sig. "Har ni sovit gott?" Carmelo får värsta skrattattacken av hennes fråga men nickar "Jag gjorde det i alla fall, men du kan ju fråga Dante istället" jag sänder honom en irriterad blick "Så trevligt, eh" Hon avbryter sig själv, antagligen ihop om att komma på vad han heter "Carmelo" svarar Ludde och hon skiner upp "Åh juste, jag är Jenny" ler hon och jag nickar. "Förutom att Ludde har knuffat ner mig på golvet typ fem gånger har jag sovit riktigt bra" ler jag, slänger en blick som ska föreställa irriterad men jag misslyckas nog rätt rejält för han får hålla sig för skratt, Jenny suckar "Ludwig du måste ju fixa en sovplats åt alla" klagar hon "Har du någonsin försökt väcka honom eller, det går inte, helt jävla omöjligt" han slänger vilt med händerna omkring sig och jag ler matt, även om värktabletterna lindrat den största delen av huvudverken så pulserar huvudet obehagligt då och då. "Snälla svär inte" suckar hon och börjar plocka fram frukost, trots att klockan redan är elva "Mamma jag kan fixa" yttrar han negativt och Jenny nickar och går "Bränn inte upp hela huset" förmanar hon honom om och Ludde nickar som svar och fortsätter plocka fram frukosten. "Är någon ens suger på frukost?" frågar han uttråkat "Nä, men Dante ska väl ha sin kopp te" retas Carmelo och jag slår löst till honom "Aj" utbrister han och slår tillbaks "Men ja jag vill ha en kopp te" jag sänder en hård blick mot Carmelo som ler retsamt "Du vågade ju inte fråga" han rycker på axlarna "Hade jag vi" "Jaja, nu gjorde jag det åt dig" avbryter han och jag suckar djupt på skämt. "Jag ska ha mitt kaffe och sedan kan vi väl dra och göra nått?" frågar han självsäkert och jag nickar fundersamt, vet att det inte spelar någon roll vad vi säger, oavsett vad lär han tvinga med oss ut "Eismann vart gjorde du av min mobil?" hämnas jag och han ser argt på mig "Jag vet väl inte, jag fick den ju i ansiktet så jag slängde kanske vidare den" yttrar han oskyldigt och jag suckar "Vad ska du ha för te?" Ludde frågar mig och jag funderar någon sekund "Svart, med mjölk i" svarar jag, vet att Carmelo hävdar att man förstör teet med mjölk men det gör smaken fylligare på något vis.

"Du försvann ju bara och sen kom du lagom tills Dante hamna i slagsmål" utbrister Carmelo upprymt och det är det första av deras samtal jag lyckas uppfatta när jag kommer ner från övervåningen, jag har dragit på mig hoodien då Ludde av någon anledning har det jättekallt inne och hämtat mobilen, så jag inte glömmer den, igen. Det har redan hänt alltför många gånger hos Carmelo och typ överallt. "Jag var ju tvungen att se mig omkring lite och så är det första jag ser när jag kommer tillbaks att han håller på och ska slå ner någon" skrattar han och jag sänder honom ett ironiskt leende och tar mig ner för de sista tre trappstegen. Jag går raskt in i köket, slår mig ner i kökssoffan bredvid Ludde "Vi snackade om ditt slagsmål" flinar Carmelo "Jo tack jag hörde det" fnyser jag men lyckas inte hålla masken utan börjar skratta, koppen med te står framför mig, ryker och jag värmer händerna kring den varma koppen och tar min första klunk. "Hallå är ni klara snart eller?" suckar Carmelo och börjar otåligt röra på sig "Chilla lite, jag vill kunna njuta av mitt kaffe" han skakar lugnt och illustrerande på sin kaffekopp och jag tackar Ludde i stillhet, Carmelo har inget tålamod överhuvudtaget "Jaja" suckar han, och halar upp sin mobil "Är det Moa eller?" jag nickar mot skärmen och han ler lite generat "Kanske" svarar han hemlighetsfullt och jag suckar "Vänta va? Vem är Moa?" Ludde ser förvirrat från mig till Carmelo, och sedan på upprepas det "Hans love intrest" retas jag "Äsch tyst med dig, bara för att du inte har någon" han ser med ett par heta kinder ner i bordet. "Om allt skiter si" "Ludde, jag vet vad du kommer säga och nej" avbryter jag och flinar mot honom "Du lät mig ju inte ens komma till poängen" yttrar han och försöker låta sur, vänder ryggen mot mig men han börjar skratta efter två sekunder. Jag dricker upp det sista av mitt te, kolla ner mot kaffekoppen och inser att den är halvfull "Man måste ju njuta" förklarar han efter att ha sett mina frågande blickar "Du kan inte njuta snabbt eller?" suckar Carmelo irriterat och som svar sveper Ludde ner kaffet på en sekund "Så nu kan du inte klaga" ler han glatt, koffeinet har gett honom ny energi och han hoppar nästan ut i hallen, för en sekund tror jag nästan att han ska hålla till höger och hoppa upp för trappan men i sista sekund väjer han några decimeter åt vänster och missar trappan på millimetern.

"Vi ka" jag avbryts av min mobil som ringer, jag suckar men halar upp den ur framfickan, Jiggy? Vad vill han? "Hej?" yttrar jag frågandes "Hej, ehm jag kan inte ses, jag behöver träffa Emma" suckar han "Eh, visst okej, lycka till" får jag fram, det där kan ha varit det stelaste samtalet jag varit med om "Tack" andas han innan han lägger på. Vad var det där ens? "Vem va det?" frågar Carmelo nyfiket "Din icke existeran" "Jiggy" avbryter jag honom "Jaså så trevligt, ville han inte närvara?" Carmelo pratar återigen tillgjort och formellt "Äsch tyst med dig" ler jag, slår till honom lite löst och får ett slag tillbaks.