I jakten på Neonstaden

8 - Slätten

~ Lo ~

"Vad menar du?"
"Spela inte oskyldig Lo, jag har varit med förr. Jag såg igenom dina söta små frågor för länge sen."

Jag rynkade ögonbrynen och såg in i hans flimrande ögon på skärmen "men ändå lät du mig fortsätta?"
"Det är rätt uppenbart att du jobbar för någon."
"Och?"
"Och jag ville försäkra mig om saker."
Jag höjde ett ögonbryn "Saker?"

Han lutade sig bakåt så att det mesta av hans kropp försvann i mörkret "vissa människor är onda och andra är tvingade att göra onda saker för att överleva" sa han och la armarna i kors över bröstet.

Mitt hjärta skuttade till i bröstet, sa han precis att han var orolig för mig?
"Så du tror att jag är sjysst, egentligen?"
"Jag vet att du är det Lo, annars hade jag stängt ner dig för länge sen."
"Bara så där?"
Han gav mig ett snett leende "bara så där."
Jag bet mig i underläppen och slog ner blicken, helvete vilken röra. Hur fan skulle jag gå vidare nu?

Jag gissade att Tolv var ärlig mot mig, så det kanske var dags att jag var ärlig tillbaka? Om han var en sån grym hacker som han påstod så hade han redan tagit reda på allt om mig han kunde, han skulle veta vart jag var och vilka andra jag var uppkopplade till, utan att jag hade märkt det.

Jag sneglade upp på honom i några sekunder innan ögonen föll ner på mina händer igen.
"Vår ledare..." började jag lite tvekande "han tror att du kan ta oss in i Vegas."
"Det kan jag" svarade han lugnt "men jag vägrar."
Jag nickade några gånger och såg upp på honom under lugg "har du varit där någon gång?"
"Jag föddes där."

Jag kände att hakan föll ner och jag gapade storögt till hans stora förtjusning.
"Jag lovar dig att det är trevligare här ute."
"H-hur? Hur fan kan det vara det?!" Utbrast jag och kände att luften gick ur mig samtidigt som jag kände hur en söt liten panikattack började smyga sig på.

Om Vegas inte var det paradis som vi drömde om, vad fan fanns det då att leva för?

"Lyssna Lo" sa han mjukt "har du familj?"
Jag nickade lite samtidigt som jag försökte lugna mig själv med några djupa andetag.
"Då har du allt du behöver, strunta i stora drömmar och fantasier, var nöjd med det du har."

Dom orden högg mig rakt i hjärtat och jag kunde inte låta bli att höja rösten "så jag ska vara nöjd med att dricka oljigt skitvatten och vara rädd för att bli nån jävels middag varje gång jag går utanför lägret? Du är för fan dum i huvet!"
"Lo... det var int-.."

Dörren flög upp och Hannes stormade in med andan i halsen "Va fan händer här inne?" Han såg sig vilt omkring "vad skriker du om? Helvete, jag trodde nån objuden jävel hade tagit sig in!"
Jag vände mig hastigt om och mötte Hannes stirrande ögon precis i lagom tid för Tolv att bryta länken. Jag trodde inte att han sett något, men det var ingen idé att hitta på ursäkter, Hannes skulle fatta om jag ljög.

"Var det han?"
Jag drog av mig mössan och kastade iväg den på sängen utan att svara, jag behövde bestämma mig för vad jag skulle säga.
"Lo?!"
Jag nickade kort och mötte hans ögon "Han är sjysst Ness, vi har snackat rätt mycke."
"Så han kan hjälpa oss?" frågade han med förväntansfulla ögon, men mitt nekande huvud fick hans uttryck att förändras totalt.
"Jag vet inte" började jag försiktigt "du avbröt oss typ precis när han skulle svara" ljög jag. Jag kunde fan inte säga sanningen, jag ville inte krossa hans hjärta. Inte än, inte innan jag hade mer fakta bakom mig.

"Men vad tror du då?"
"Jag behöver mer tid" mumlade jag och reste mig från stolen.
"Förlåt att jag rusade in här Lu, jag trodde bara-.."
"..-det är lugnt Ness" svarade jag och klappade honom på axeln "men det kommer nog ta ett tag innan han kopplar upp sig mot mig igen."

Hannes kastade sig ner på sängen med en suck, med händerna bekvämt bakom huvudet "tänk om vi verkligen kommer in i Vegas Lo, tänk att få gå omkring på rena gator, andas dammfri luft och känna lukten av lagad mat!" han vände på huvudet och log upp mot mig "jag vet att du kommer fixa det Lo, om det är någon som kan det så är det du."

Jag suckade tungt och sjönk ner på sängkanten "men till vilket pris Ness? Tänk om Tolv inte vill hjälpa oss, vad händer då? Tänk om Carl tvingar honom, kräver att jag kopplar upp mig i hans hjärnbalk, är det värt det? Ska någon annan få lida för att vi ska få det bättre?"
"Varför bryr du dig ens om en främling?"

Jag drog fingrarna genom håret och ryckte på axlarna "annars är jag väl precis lika hemsk som Harvarna eller dom andra toppklanerna?"
"Inte om du gör det för att rädda våra liv."
Jag suckade och skakade på huvudet "vad är det som säger att dom inte tänker likadant?"

"Du är för fan omöjlig" skrattade han och satte sig upp, hans hand letade sig bak i min nacke och snart lutade han sin panna mot min "du har ett hjärta av guld lillebror" log han "men snacka med Carl, sen kan du bestämma dig för vad du vill göra."
"Och om jag inte gillar hans plan?"
"Då gör vi en egen" han sjönk ner i sängen igen "det är du och jag Lo, det har det alltid varit. Du vet att jag står bakom dig vad du än gör."
"Även om jag inte vill till Vegas?"
Han stönade och la armen över ögonen men konstaterade trött "även om du inte vill till Vegas..."

---------------------------

A/N

Nu får ni äntligen se vem Lo tittar så skeptiskt på ;)
Tror ni att det går att lita på Tolv?