I jakten på Neonstaden

34 - Vegas

~Lo~

Min kind vilade tungt mot bröstkorgen som höjdes och sänktes sakta, i lugna djupa andetag.

Det var tidig morgon. På gränsen till natt och han sov fortfarande, och trots att jag var helt utsliten och trött så kunde jag inte somna om. Mitt hjärta slog helt vilt i bröstet.

Jag studerade det lugna ansiktet och den extremt ljusa hyn med de små inopererade slingorna som pulserade i en turkos ton under huden.

Med ett leende på läpparna funderade jag på hur det skulle kännas att ständigt vara uppkopplad till ett helt nätverk av information. Att få tillgång till världen med en blinkning.

Jag strök undan en hårlock ur hans ansikte och log åt känslan av det nästan syntetiskt vita håret mellan mina fingrar.
Inombords spred sig en lugnande känsla, vad om än hände skulle jag vara tacksam att jag fått träffa honom och se insidan av Vegas.

Något sa mig att livet i Ödemarkerna inte skulle kännas lika fruktansvärt nu när jag visste mer om världen. Och framförallt inte om jag fick dela det med honom.

"Tristan?"

Den okända rösten fick hjärtat att börja bulta ännu snabbare, men av en helt annan anledning, och jag började genast skaka på killen som sov bredvid mig.
Någon helt främmande var påväg mot oss, och jag hoppades innerligt att detta var personen vi väntat på.

"Här borta," svarade Tristan nyvaket och släppte taget om min kropp för att resa sig up från vår tillfälliga sovplats.

"Bra gömställe" suckade mannen trött när han klev fram i det dunkla ljuset ifrån vår upphittade lykta "lite för bra."

Han såg ut att vara i fyrtioårsåldern, med orangerött hår och yvigt skägg. Så totalt olik alla andra jag träffat på i Vegas. Hans ovårdade yttre och den trötta attityden påminde mer om folket utanför, och jag blev genast nyfiken på främlingen.

Utan att bry sig om mannens gnäll, vände sig Tristan om och sträckte ut en hand mot mig för att hjälpa mig upp på fötter "Lo, det här är Tom."

"Och du är den berömde Lo" sa han och synade mig uppifrån och ner "killen som fick den store Tristan att tänka om och forskarpacket att frenetiskt klia geniknölarna." Han sträckte ut en stor fräknig näve och skakade min hand med ett slugt leende på läpparna "trevligt att träffas. Är du redo att möta de andra?"

Jag nickade lite och började snabbt samla ihop våra saker, drog på mig mössan och ryggsäcken samtidigt som sneglade upp på Tristan med en skeptiskt frågande blick.

"Vad?" skrattade han.

"Den store Tristan?"

Han himlade med ögonen och skakade på huvudet "jag berättar den långa versionen en annan dag, men kort sagt, för några månader sen skulle ingen ha anat att jag skulle ställa mig på rebellernas sida. Allra minst jag själv."

"Sant" muttrade Tom "Tristan var på god väg att få medalj och skit, en stor befordran väntade när du kom hem. Var det inte så?"

Tristan nickade när han böjde sig ner och plockade upp sin egen ryggsäck "men det hör till historien nu."

"Galwa är inte övertygad" fortsatte han "du behöver något konkret att komma med. Det räcker inte med fången."

"Lo är ingen fånge" svarade han lugnt och vände blicken mot mig, med ett mjukt leende drog han tummen över min kind innan han vände tillbaka blicken mot Tom "du kan hälsa Galwa att han får all information jag sitter på."

"Hur?" muttrade mannen och la armarna i kors över bröstet.

"Ni får koppla upp er direkt i min Länk. Jag har tillgång till större delen av Vegas databas."

"Och allt du kräver är att vi hjälper Lo ut ur stan?"

"Nej," avbröt jag och tog ett steg fram och la min hand i Tristans "vi kräver att ni hjälper oss båda ut ur stan."

---

A/N

Nu var det visst ett tag sen jag uppdaterade 🙈
Börjar ni få grepp om vem Tristan är/har varit för typ av person i Vegas? Och vad tror ni om rebellerna? Är det rätt väg att gå för killarna?

Hoppas ni gillar kapitlet.