I jakten på Neonstaden

6 - Slätten

~Jonna~

"Jag är trött på att sitta på arslet och vänta på Lo." muttrade Amanda och försökte sätta sig mer bekvämt på den sandfyllda säcken.
"Är du klar i köket?" frågade jag utan att ta någon notis om hennes gnäll.
Utan att svara vände hon blad i en av alla gamla tidningar som täckte golvet tillsammans med gamla tyger och kartongbitar. Allt för att få ett så stabilt golv som möjligt i det murriga tältet.

Jag skakade på huvudet, småtjejerna var söta som socker men båda var alltid lika irriterande, krävde all min uppmärksamhet och uppskattning för att sen behandla mig som skit, men den här var värst.
"Är Sofia klar med blockaren än?"
De svartmålade ögonen såg upp på mig i några sekunder innan hon ryckte på axlarna "killarna kom ju hem."

Jag stönade och reste mig upp "så hon sket i den?"
"Tror det?"
"Vart är hon?" Frågade jag och jag visste att min röst lät hård, det var meningen.
"Jag vet inte."
"Det är fult att ljuga, tjejen" fräste jag och satte händerna i midjan "ni är alltid tillsammans."

Hon ryckte på axlarna igen "hon tog Hannes pass i tornet."
Jag stönade högt åt hennes konstanta oengagerade attityd innan jag vände på klacken och började gå bort mot tornet, som vaktade ingången till vårt lilla hem.

Solen var inte lika gassande idag så vi alla borde passa på att jobba utomhus, laga taket på skjulet, montera blockaren på Jeepen och fixa ved till köket.

Jag såg mig frustrerat omkring i lägret, inte en jävel syntes till.

"Jonna, såg du vart jag la verktygsbältet?"
Jag vred på huvudet och mötte Carls trötta ansikte där han låg under vår gamla van och försökte laga bromsarna som krånglat de senaste veckorna.
"Inte sen du hade det sist" svarade jag med ett flin.
"Och när fan var det?" muttrade han och kliade sig i huvudet så det vita håret blev svartfläckigt av motoroljan.
"Jag kan leta om en stund, om du tar ett snack med Amanda."
Med ett surt muttrande ålade han sig fram så att han kunde sätta sig upp och luta sig mot bilplåten.
"Vad har skitungen gjort nu då?"

Jag kastade en vattenflaska till honom, som han fångade i luften och skruvade tacksamt av korken.

"Ingenting, det är det som är problemet."
Jag tog två steg fram innan jag sjönk ner bredvid honom och lutade huvudet bakåt så att skuggan svalkade ansiktet.
"Lo sitter instängd i husvagnen och jobbar dygnet runt, och därför har Hannes dubbla vaktpass" jag sopade bort lite sand från byxorna "Sofia har bytt av honom så nu ligger hon efter i verkstan."

Han nickade kort och reste sig sakta med stela leder, det såg ut som om han åldrats flera år under sin senaste tur i Ödemarkerna.
"Dina order?"
"Hon kan byta av Fia eller laga skjulet."
"Skitungen kan gott hugga ved" muttrade han och sneglade bort mot tornet där Hannes stod lutad mot räcket.
"Sofia är inte där, och han kan behöva vila lite till."

"Prinsessan är på ett jävla skit humör, men hon lyssnar bättre på dig."
"Det tror jag inte" suckade han och skakade på huvudet "men jag har ett äss i rockärmen."
"Din mamma ser ner på dig från himlen talet känns lite gammalt nu" skrattade jag och rullade med ögonen.
"Kanske, men det funkar fortfarande" svarade han och kastade skiftnyckeln åt mitt håll så att den landade med en dov duns bredvid mig. "Fixa bromsarna så länge."

Med en suck sträckte jag mig efter verktyget och började hasa mig in under bilen så att linnet invaderades av den heta sanden.
Bromsbelägget var så gott som obefintligt men Fia hade gjort ett nytt som låg och glänste i solskenet.

Att arbeta fysiskt fick mig att slappna av, och snart hade spänningarna i huvudet släppt.
Det kanske skulle bli en bra dag ändå, tänkte jag och smittades av den muntra melodin som Hannes visslade bortifrån tornet.

Den behagliga stämningen överröstades snart av oljuden bortifrån tältet, Carl och Amandas höga, irriterade röster ekade ut över hela gården.
Han hade förvånansvärt bra tålamod med lilltjejen, tänkte jag och vred om skiftnyckeln lite hårdare om bulten.

Amanda var femton år och trött på livet som vilken tonåring som helst. Lat och totalt omotiverad.
Sofia var två år äldre och hade vissa kvaliteter, hon gillade att mecka och var bra på det. Dessutom visade hon prov på helt okej arbetsmoral.
Men dom tjejerna tillsammans var ett rent helvete, framförallt sen dom uppenbarligen blivit mer än bara vänner och smög ständigt iväg för att få vara ensamma.

Killarna var något äldre, Hannes räknades väl som vuxen med sina tjugofem somrar bakom sig och jag hade tänkt samma sak om Lo, om han inte varit så osäker på sig själv. Tjugoett men såg ut som en sextonåring.
Det var inte en familj jag hade valt, det hade bara blivit så, men efter fem år tillsammans så skulle jag inte kunna tänka mig ett annat hem.
Men, dagar som idag kunde jag inte låta bli att undra vad fan jag gjorde på det här jävla dagiset.

"Vill du ha hjälp?"
Jag sneglade bort mot Sofias kängor som lunkade fram mot bilen.
"Jeepen som du skulle ha fixat för länge sen eller laga taket på skjulet, du väljer sötnos."
"Jag tar Jeepen om du berättar vad dom bråkar om."
"Det vanliga" muttrade jag "så skynda dig med blockaren så kan du trösta henne senare."
"Visst."
Jag la kinden mot sanden och såg hur hennes fötter försvann bort mot verkstan, och när hon gått tillräckligt långt såg jag Carls verktygsbälte glittra runt hennes midja.
Men jag bestämde mig för att inte säga något, han kunde gott leta ett tag till, flinade jag för mig själv.

---------------------------
A/N

Lo har ett eget rum, hela husvagnen som är fullt av sånt man behöver som hacker, han är väldigt noga och pedant så han gillar inte besök där inne ;)

Uppepå i ett trä/plåt skjul sover Carl och Hannes och i det stora tältet som sprider ut sig från husvagnen och en en bit bort sover Amanda, Sofia och Jonna. Det är också lite av ett sällskapsrum.

Lo, Hannes, Sofia, Amanda, Carl och Jonna