Newspaper Can Tell

{Kapitel 80}

*Ogges perspektiv*
Dagen efter satt jag kvar i samma stol i väntrummet. Jag hade inte sovit ett enda dugg och jag hade inte rört mig ur fläcken sedan igår när jag gick ut ur Yasys rum.
Plötsligt kom Oscar gåendes i korridoren och jag reste mig och gick mot honom.
"Du kan gå in till henne, men var försiktig" sa Oscar och klappade mig på axeln.
Jag öppnade dörren och möttes av Yasy som satt upp i sin säng läste i en tidning. När hon såg mig la hon ifrån sig tidningen och tittade på mig.
"Är du Ogge?" Frågade hon och jag nickade sakta.
"Oscar sa att vi var tillsammans" sa Yasy och jag nickade återigen. Jag satte mig ner i en stol bredvid Yasys säng och hennes blick var fortfarande fäst på mig.
"Det var vi" sa jag och jag kände hur det högg till i hjärtat när jag sa 'var'. Men jag ville inte säga att vi fortfarande är tillsammans. Jag vill inte pressa henne nu. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara för henne.
"Du vet väl att jag försöker?" Frågade Yasy efter en stund av tystnad.
"Jag vet Yasy" svarade jag och gav henne ett leende. Det gjorde ont att le. Det gjorde ont att sitta och le mot någon som inte ens kom ihåg mig.
"Hur länge var vi tillsammans?" Frågade Yasy.
"Sammanlagt 5 veckor" svarade jag och Yasy nickade sakta.
Det blev tyst mellan oss. Nästan lite stelt. Efter ett tag suckade jag och slog händerna i stolen innan jag reste mig upp.
"Det här är meningslöst, du är borta" utbrast jag och började gå mot dörren.
"Ogge, snälla stanna" bad Yasy lågt och jag stannade upp utan att vända mig om. Jag bet mig hårt i läppen för att inte börja gråta medan jag blundade lika hårt. Tillslut vände jag mig om och gick och satte mig ner i stolen igen.
"Kan du berätta något minne som vi har?" Frågade Yasy svagt och jag bet mig i läppen och skakade på huvudet.
"Det är det som är problemet, vi hann aldrig vara själva, vi hann aldrig bli det där drömparet. Våran relation gick upp och ner hela tiden" utbrast jag och mina tårar var nära på att strömma ut.
"Älskade vi varandra?" Frågade Yasy och jag tittade länge på henne.
"Ja" svarade jag kort.
"Då räcker det väl att vi umgicks, man kan ha minnen ändå" sa Yasy och jag hörde hoppet i hennes röst.
"Vet du att du flyttade till Stockholm förra sommaren, men det blev för mycket drama här och din karriär gick inge bra så du flyttade tillbaka till Miami i ett halvår ungefär?" Frågade jag och Yasy nickade sakta.
"Mia berättade det" svarade Yasy.
"Du undvek mig i flera dagar efter att allt drama. Tillslut kunde jag inte hålla mig borta från dig längre så jag gick hem till dig. Vi satt i din säng. Du ville säga förlåt, men jag avbröt dig och sa att du inte skulle säga det. Sedan sa du att du älskade mig och jag sa att jag älskade dig. Vi kysstes. Efter det frågade du vad som skulle hända med 'oss', jag svarade att jag inte visste och du sa att vi inte skulle klara av distansen. Så vi gjorde slut. Sedan kramade jag dig länge. Under kramen viskade du en sak i mitt öra, ett löfte. Du viskade; 'jag kommer aldrig glömma dig Ogge, jag lovar.', men jag tror att löftet är brutet.." Sa jag svagt och i slutet blev det bara som en viskning.
"Förlåt, jag försöker" viskade Yasy tillbaka och hennes tårar hade runnit ner för hennes kinder...