Newspaper Can Tell

{Kapitel 52}

*Yasminas perspektiv*
"Vem pratade du med Oscar?" Frågade jag efter några sekunder och Oscar suckade.
"Ogge" muttrade han och jag höjde ögonbrynen.
"Vad pratade ni om?" Frågade jag och Oscar suckade återigen.
"Dig" muttrade han och nu var det min tur att sucka.
"Men kan han släppa mig någon gång eller?!" Utbrast jag surt och resten av vägen hem blev en tyst promenad.
"Kan du gå in med Ryan? Jag måste fixa en grej" sa jag till Oscar när vi hade kommit till ytterdörren. Oscar nickade och gick in med Ryan. Jag gick bort till Charlie som stod vid porten.
"Kan du skjutsa mig?" Frågade jag och Charlie nickade. Vi satte oss i bilen och jag drog upp min mobil. Jag skickade ett sms till Ogge där jag frågade vilket hotell han bodde på. Jag var nästan helt säker på att han inte skulle svara och skulle precis ringa Oscar och fråga när min mobil plingade till. "Miami garden hotel" svarade Ogge. Kort och enkelt. "Möt mig i lobbyn om en kvart" skrev jag bara som svar och la ner mobilen i fickan.
"Kör du till Miami garden hotel?" Sa jag till Charlie och han nickade och begav sig mot hotellet.
När vi var framme så gick vi in i receptionen och personalen tittade konstigt på mig. Antagligen kände hon nog igen mig och trodde att jag skulle bo här. Och ja, det kanske skulle vara konstigt eftersom det här är hotellet inte är Miamis bästa om man säger så och för att jag faktiskt bor bara typ en kvart härifrån.
Plötsligt såg jag Ogge komma ut från hissen och jag bad Charlie hålla sig på avstånd medan jag pratade med Ogge. Jag gick fram till Ogge och han gav mig en spydig blick och suckade.
"Lägg ner nu Ogge, det räcker" sa jag irriterat. Vi gick och satte oss i restaurangcafeterian.
"Vad vill du?" Frågade Ogge en aning surt och jag suckade.
"Först och främst tycker jag att du ska lägga ner attityden" sa jag och Ogge suckade och drog undan blicken.
"Okej vill du veta?" Utbrast Ogge tillslut och jag nickade utan att egentligen veta vad jag ville veta.
"Jag saknar dig Yasy. Jag har saknat dig sedan du flyttade. Och det gör ont. Det gör ont i mitt hjärta att veta att du helt har glömt det vi hade. Att du har raderat våra minnen och skaffat en ny kille. Visst, jag kanske inte heller har varit så aktiv på sociala medier med dig, men jag har inte vågat. Jag visste inte hur du kände eller vad du tyckte om våran relation. Jag kan erkänna att jag gjorde fel genom att inte komma till flygplatsen och genom att inte ta kontakt med dig. Jag skyller inte på dig. Jag är bara känslig just nu. Förlåt att jag har bettet mig som en idiot de närmaste dagarna. Förlåt" sa Ogge lågt och jag hörde hur hans röst sprack flera gånger. Jag visste inte att han kände såhär. Nu känns det inge vidare.
"Ogge.. Förlåt, jag visste inte att du kände sådär, men jag kan inte vara tillsammans med dig. Jag har Ryan nu och jag älskar honom. Jag säger inte att jag inte gillar dig längre, men jag säger att mina känslor har svalnat en aning. Och jag har absolut inte glömt varken det vi hade eller våra minnen. Det gör jag aldrig. Men jag kan inte vara tillsammans med dig längre Ogge" sa jag mjukt och la min hand på hans. Ogge nickade sakta och reste sig sedan upp. Jag reste mig upp och ställde mig framför Ogge och blockerade vägen för honom.
"Får jag en hejdåkram?" Frågade jag mjukt och Ogge nickade. Han höll om mig länge. Tillslut släppte vi lite från kramen, men han stod fortfarande nära mig. Ogge flyttade sin blick från mina ögon till mina läppar och jag skakade lätt på huvudet, men det brydde sig inte Ogge om och strax efter det kraschade hans läppar mot mina...