Newspaper Can Tell

{Kapitel 26}

*Yasminas perspektiv*
Jag och Oscar hade satt oss mittemot varandra i soffan i vardagsrummet.
"Vad har han gjort mot dig?" Frågade Oscar mjukt och jag suckade.
"Han fick ett sms av Lukas där det stod att de ville veta resten av planen, att jag var på deras sida och att Zakkerias hade blivit känd och undrade de vad de skulle göra nu. Jag gick in på deras konversation och läste smsen som bestod av typ samma grejer, att de hade en plan för att utnyttja min kändisstatus för att få Zakkerias och hans gäng kända" berättade jag och mina tårar rann ner för kinderna.
"Yasmina, jag visste att han skulle göra så. Jag känner mig så hemsk som inte tog dig i nacken och sa till dig på skarpen. Förlåt mig Yasmina" sa Oscar och lika så han var nära till tårar.
"Sluta Oscar, sluta bara" sa jag och suckade. Oscar sträckte ut sin hand och jag tog tag i den. Han kramade om den hårt och jag kunde se en tår falla ner för hans kind. Inte visste jag att han var sån.
"Det var inte ditt fel Oscar. Det var mitt fel. Jag skulle sett det tidigare bara, jag hann faktiskt falla för honom. Men det ända jag vill nu är att slippa se honom någonsin igen. Jag vill bara säga förlåt till dig och till killarna. Förlåt att jag betedde mig som en idiot" sa jag lågt.
Mina tårar rann ner för kinderna och jag kämpade för att hålla min ilska mot Zakkerias inne. Fyfan vad jag hatar den killen just nu.

*Zakkerias perspektiv*
Jag vaknade sent denna morgon. Jag rullade över till andra sidan för att krama om Yasmina, men hon var inte där. Jag reste mig upp ur sängen och tittade mig runt omkring i rummet. Hennes grejer var borta. Vart fan är hon? Min blick fastnade på min mobil som låg på skrivbordet. Jag gick dit och såg att den var inne på min och Lukas smskonversation. Det var något uppskrivet i rutan som man skriver i innan man skickar. "jag trodde att 'vi' var på riktigt /y" stod det. Yasmina. Jag spände mina käkar och ilskan inom mig kokade. Fan.
Jag skickade iväg ett sms till grabbarna att de skulle komma hit innan jag drog handen genom håret och suckade. Jag skakade på huvudet och gick ner i köket och tog fram en öl. Jag klunkade i mig hela och tog en till. Jag drack när jag var arg. Det visste alla. Utom Yasmina, men vafan.
Efter cirka 10 minuter stormade grabbarna in genom dörren och slog sig ner på varsin barstol i köket. Själv satt jag och drack öl på köksbänken och sa inte ett enda ord förens alla satt ner.
"Ändrade planer guys" sa jag nonchalant medan jag hoppade ner för köksbänken och satte mig mittemot grabbarna.
"Varför?" Utbrast Krippa och jag flinade.
"Det tar vi inte nu" sa jag och gav Lukas en blick som nog ingen kunde tolka.
"Yasmina har typ dumpat mig så nu under två veckor ungefär ska vi ligga lågt, men sedan ska vi börja hota Oscars gäng om att vi vill ha tillbaka Yasmina och de kommer inte vilja blanda in Yasmina. Hon kommer få reda på det här på samma sätt som hon fick reda på vår förra plan fast från mig. Yasmina kommer bli arg på mig och söka upp mig ensam, utan att berätta för Oscar, då slår vi till. Nu gäller det inte splittring av Oscars band, nu handlar allt om hämnd" sa jag medan ett flin bildades på mina läppar...