Newspaper Can Tell

{Kapitel 56}

*Ryans perspektiv*
Det gick inte en enda dag utan att tänka på Yasy. Jag kanske har lite väl hård mot henne. Jag menar, jag vet ju att det där med kyssen inte var hennes fel, men det var egentligen inte därför jag gjorde slut. Det var för att jag inte klarar pressen. Om jag blir indragen i Yasys liv nu kommer alla veta vem jag är efter bara några dagar och jag vet inte om jag vill det.
Både Yasy och Ogge har försökt att nå mig de senaste dagarna, men jag har totalt ignorerat dem. Huck har inte ringt på flera dagar och jag antar att han har hört att det är slut mellan mig och Yasy och då är han nöjd.
Jag fnös lite lätt för mig själv och lutade mig tillbaka i flygplansstolen. Jag var påväg till Sverige. Efter mina föräldrars bortgång och mitt break up med Yasy så bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv igen och nu har jag skaffat en riktigt jobb i Stockholm. Min mammas syster, Katia Mosally, har fixat ett jobb åt mig på ett skivbolag hon jobbar på. Jag har alltid varit intresserad av musik så detta blir perfekt.
När jag äntligen kom av planet och gick för att hämta mina väskor stod Katia, eller Kat som hon kallas, där och gav mig ett fånigt leende.
"Ryan" ropade hon när jag var lite närmare henne och hon kom springandes mot mig. Jag skrattade lite generat och omfamnade henne.
"Hur mår du? Är du okej?" Viskade Kat i mitt öra och jag blev förvånad över hennes plötsliga humörsvängning. Jag nickade löst och bet mig i läppen.
Kat var länge i min famn och jag kunde till och med höra små snyftningar då och då. Min hand strök jag upp och ner för hennes rygg och jag viskade att allt skulle bli okej i hennes öra. Även om jag förlorat mina föräldrar, så har hon förlorat sin syster och det kan inte vara lätt. Jag förstår henne. Hon behöver någon som är här för henne och låter henne gråta ut på ens axel. Och nu är jag här.
Efter många minuter av kramande och sympati så kom jag och Kat ut från flygplatsen och begav oss hem till henne där jag skulle bo tills vidare. Redan imorgon skulle jag börja jobba på skivbolaget och både jag och Kat gick och la oss tidigt för att vara pigga dagen efter.
Jag vaknade av min mobil som ringde och jag tog upp den. På skärmen lyste Yasys namn och jag suckade innan jag slängde iväg mobilen. Eftersom jag egentligen skulle gå upp om tio minuter så var det ingen ide att somna om. Jag reste mig upp och valde noggrant ut dagens klädsel. När jag var klar så gick jag ner i köket och gjorde frukost åt mig och Kat eftersom hon inte hade vaknat än.
Efter någon timme var vi båda redo och stod utanför studion. Kat drog med mig in i studion och precis innanför dörren stod en man med ett brett leende.
"Hej jag heter Daff" sa han glatt och sträckte fram handen. Jag skrattade lite lätt och skakade hans hand.
"Ryan" sa jag och log mot honom. Daff gick sin väg, men efter några sekunder hörde jag honom ropa.
"Grabbar, vi måste få hem herr Enestad idag" ropade han och jag stelnade till. Vänta.. Det här är väl inte det bandet som Yasys storebror och ex är med i?! Jag vände mig skräckslaget mot Kat och hon skrattade åt mig.
"Vilka är med i det här bandet?" Frågade jag oroligt och lät min blick svepa över rummet vi stod i.
"Gå in och träffa dem" sa Kat och drog med mig in i ett annat rum. Jag möttes av tre killar i min ålder som satt i en soffa. När jag tittade noggrannare på dem såg jag vem den ena var. Ogge. Yasys ex. Han spände blicken i mig och jag förstod att han kände igen mig. Detta kommer bli ett rent helvete...