Newspaper Can Tell

{Kapitel 30}

*Ogges perspektiv*
"Vart fan tog Oscar och Yasy vägen?" Utbrast Omar surt när vi kom ut från toan och de båda två var helt borta. Jag suckade och drog upp min mobil för att ringa Yasy, men precis när jag skulle trycka på 'ring' så kom Zakkerias namn upp på min skärm och återigen lämnade en suck mina läppar.
"Vad vill du?!" Utbrast jag surt och jag hörde hur Zakkerias mumlade något.
"Lyssna noga nu lilla du; jag har Oscar, och vi kan säga såhär, han är redan svag. Om ni vill att han ska komma levande härifrån så ska ni hämta hit Yasmina så jag kan få prata lite privat med henne. Överens?!" Sa Zakkerias och jag tystnade. Zakkerias var också tyst och i bakgrunden hörde jag slag och stön av smärta av Oscar.
"Ses vi vid gränden bakom donken om tio minuter då?" Sa Zakkerias och jag kunde se framför mig hans breda, elaka flin.
Jag suckade högt och irriterat innan jag slängde på luren och drog med Felix och Omar ut från donken.
"Zakkerias har Oscar och tänker döda honom om vi inte låter honom prata med Yasmina" sa jag snabbt utan att möta grabbarnas blick medan vi gick mot Yasminas och Oscars hus i rasande tempo.
"VA?!" Utbrast grabbarna i munnen på varandra och jag nickade. Tempot ökade och ökade omedvetet och bara några minuter efter stod vi öga mot öga mot Anders och Thomas.
"Vi måste hämta Yasmina" sa jag irriterat och försökte ta mig förbi dem.
"Oscar sa att vi inte får släppa ut henne" sa Thomas och jag suckade.
"Men vafan jag är hennes pojkvän, ni litar väl på mig?! Vi behöver verkligen Yasmina just nu och Oscar kan inte komma och hämta henne, jag har precis pratat med honom" sa jag argt och Thomas gav Anders en blick som jag inte kunde tolka.
"Inga dumheter nu, det är du som har ansvaret" sa Thomas skarpt till mig och jag nickade.
"Mhm" mumlade jag och trängde mig förbi dem och in i huset med grabbarna hack i häl.

*Yasminas perspektiv*
Efter att Oscar hade dragit hem mig och sedan lämnat mig så satt jag nu i min säng och planerade lite med Huck över telefon. Han ville få igång min karriär igen, men han hittade inte någon lämplig manager här i Stockholm så han sa att vi ska avvakta lite till annars får jag åka tillbaka till Miami eftersom jag inte kan svika mina fans genom att lägga ner karriären på grund av flytten.
Plötsligt stormade dörren upp och Ogge, Felix och Omar rusade in i mitt rum.
"Eh vänta, häng kvar" sa jag osäkert till Huck i telefonen.
"Yasmina lägg på, nu, detta är livsviktigt" sa Ogge skarpt och mitt hjärta började genast slå snabbare. Vafan snackar de om?! Jag gjorde som de sa och precis när jag hade lagt på började Ogge berätta.
"Zakkerias har kidnappat Oscar och håller på att misshandla honom, han kommer döda Oscar om han inte får prata med dig" sa Ogge allvarligt och mitt ansiktsuttryck sjönk. Vafan står han och säger?! Är det här något skämt eller nåt?! Dolda kameran?! Min blick vandrade över alla killarna och efter att ha sett deras oroliga blickar kunde jag konstatera att det var sant. Zakkerias hade kidnappat Oscar.
"Vi vet att det är farligt, men Zakkerias kommer inte kunna skada dig för vi skyddar dig" sa Ogge och gick närmare mig. Han ställde sig några centimeter framför mig och satte sina händer på min midja.
"Vill du ta den risken? För Oscars skull?" Frågade Ogge osäkert och jag såg på honom att han hatade den här situationen. Han ville inte att jag skulle följa med. Men ändå ville han det mer än allt. Ogge tittade djupt in i mina ögon och jag såg hans orolighet. Även om han försökte så kunde han inte dölja det.
"Vi måste rädda Oscar" svarade jag och Ogge nickade sakta och kysste mig innan han tog min hand och vi alla sprang iväg för att rädda Oscar. Min bror. Min bror som just nu blir misshandlad av min föredetta pojkvän...