Newspaper Can Tell

{Kapitel 27}

*Yasminas perspektiv*
"Oscar du måste rycka upp dig någon gång" hörde jag Ogge ropa utifrån hallen precis efter att dörren hade slagits upp. Oscar suckade och himlade med ögonen mot mig vilket fick mig att fnittra lite.
Killarna rusade in i vardagsrummet och hade nog tänkt hoppa på Oscar men de ändrade sig i sista sekund när de såg att jag satt där i soffan i Oscars famn.
"Oh hej" sa Ogge lite skamset och jag log bara halvhjärtat mot dem allihopa.
"Så ehm... ni pratar med varandra igen?" Frågade Omar och jag tittade på Oscars som log och nickade.
"Och hur gick det till?" Frågade Felix.
"Jag fick reda på sanningen... Förlåt mig. Förlåt att jag betedde mig som en idiot. Kärleken är blind" svarade jag med skär röst samtidigt som jag reste mig upp ur Oscars famn.
"Vi förlåter dig Yasy" sa Ogge mjukt och alla killarna nickade. Jag log tacksamt mot dem som svar, men drog sedan en djup suck.
"Så vad kan laga ett brustet hjärta?" Frågade jag efter en stund och killarna funderade ett tag.
"Glass och skräckfilm" ropade Omar och rusade ut i köket för att förmodligen hämta glass.
"Skräckfilm?" Utbrast jag medan killarna skrattade åt mitt ansiktsuttryck.
"Jarå, men du kan va lugn, du har fyra stora, starka killar som skyddar dig, eller ja... två i alla fall" sa Ogge och Felix höjde ögonbrynen åt honom.
"Och exakt vad menar du med det?" Sa Felix stöddigt och satte armarna i kors.
"Hmm, jag vet inte riktigt.. Kanske menade jag att du och Omar är små och klena" sa Ogge med överdriven röst och Felix hoppade på Ogge på skoj vilket fick mig och Oscar att skratta.
Omar kom tillbaka med glass i famnen. Han ställde ner glassen på bordet och slängde sig ner i soffan. Vi satte igång filmen och myste ner oss i soffan. Jag satt mittemellan Oscar och Ogge. 'De stora, starka killarna'. Jag flinade lite åt tanken.
Plötsligt mötte jag Ogges blick och båda våra blickar fastnade i varandras. Det var som att allt runt omkring oss bara försvann. När jag fick vett i mig igen fnittrade jag till och vände bort blicken för att inte visa min alldeles för kraftiga rodnad. Jag kunde se hur Ogge flinade lite och kanske till och med rodnade. Vad hände nyss? Mina tankar försvann iväg någon helt annanstans så jag såg inte så mycket av filmen. När filmen var slut så började vi prata. Vi kom in i en djup konversation om managers.
"Asså Huck var grym, jag saknar honom verkligen" sa jag och min blick sjönk ner mot golvet när jag pratade om honom. Han borde vara rätt besviken på mig att jag inte tog tag i karriären här också. Men jag ska. Jag måste. Jag ska ringa honom och komma fram till något. Även om han kanske inte längre är min manager så är han min vän och vill mig mitt bästa.
"Daff är också grym, men han är rätt bestämd" sa Ogge och killarna skrattade.
"Du ska få träffa honom någon gång" sa Felix och jag log bara som svar.
Vi pratade långt in på natten. Alla blev tillslut trötta så vi gick och la oss. Pretty basic. Nejmen, vi la alla madrasser från alla sängar på golvet i vardagsrummet sedan öste vi på med kuddar, filtar och täcken. Där sov vi. I flera dagar. Asså inte hela dagarna, men ni fattar. Eftersom mamma och pappa var bortresta och skulle vara det hela sommaren så sov killarna över typ varje dag. Jag antar att de gjorde det när jag bodde hos Zakkerias också...